J K Rowlings första roman efter Harry Potter är en utdragen och seg resa mot ett tårfyllt men ändå avmätt slut där allt vänds upp och ned.

Den tomma stolen - J K RowlingJag har inte läst en enda Harry Potter-bok, inte sett en enda Harry Potter-film. Dels är jag ointresserad och dels sparar jag mig tills det är dags att läsa dem för barnen som godnattsagor. Jag kan alltså inte vägleda potterfans i om DEN TOMMA STOLEN är något att ha i jämförelse. Men jag kan säga så mycket som att J K Rowlings första bok efter den avslutade Harry Potter-serien lämnar ingen mersmak.

Rowling tar god tid på sig att presentera alla karaktärerna, och de är många, lite väl god tid. Vilket känns igen från fantasygenren som hon närmast lämnat. Jag blir gäsptrött och tappar intresset för DEN TOMMA STOLEN i veckor efter den dryga inledningen som måste motsvara en tredjedel av boken.

Utan tvekan har Rowling skapat en intrikat historia med flera intressanta karaktärer i olika åldrar och från olika samhällsskikt, men det är för utdraget och drygt för mig. Även om jag vill tycka att det är lite pittoreskt eller till och med autentiskt så kommer jag aldrig in i boken. Jag grips inte av varken persongalleriet eller handlingen, trots alla gråtmilda scenarier som läggs fram på rad. Kanske beror det på att mitt lyssnande styckas upp av att jag bara lyssnar när jag gör längre resor men det är inte mycket jag tar med mig när jag läst klart.

Visst kommer Rowling med pekpinnar om att vi borde ta vara på varandra och att knarkande prostituerades barn är också människor. Men i min värld är det som att slå in öppna dörrar eller sälja mjölk till bönder. Det bästa med DEN TOMMA STOLEN är hur allting vänds upp och ned i slutet, problemet är bara att resan dit inte är värd besväret.

Fakta
Språk: Svenska
Ljudbok, uppläsare: Tomas Bolme
Pris: 214 SEK (Bokus), 216 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: När Barry Fairweather oväntat avlider, knappt fyrtio år gammal, försätter dödsfallet den engelska staden Pagford i chock. Med sitt kullerstensbelagda torg och den historiska klosterkyrkan verkar staden vara en idyll – men bakom den rara fasaden döljer sig ett samhälle i krig. Rika i strid med fattiga, tonåringar i strid med sina föräldrar, hustrur i strid med sina män, lärare i strid med sina elever ? Pagford ruvar sannerligen på mörka hemligheter. Och den tomma stol Barry efterlämnat i grevskapsrådet blir snart källa till den värsta strid byn någonsin har upplevt. Vem kommer att stå som segrare i det val som utmärks av passioner, dubbelspel och oväntade avslöjanden? Den tomma stolen är en tankeväckande och oupphörligt överraskande roman, fylld av svart humor.

 

Deckarschablonen Jack Cafferys återkomst sker till mindfulnessfloskler och irrationella handlingar i den första boken i Walking man-serien.

Ritual - Mo HayderRITUAL är första boken jag läser av Mo Hayder och därmed är det mitt första möte med karaktären Jack Caffery. För trogna Hayder-läsare är det en comeback för Caffery, även om han inte har huvudrollen här. Boken handlar om polisdykaren Flea Marley. Man kan tycka att en thriller med en kvinna i huvudrollen borde vara fri från sexism och vara i perfekt genusbalans. Jag hade nog kunnat leva i villfarelssen att det var så om inte den gode Fredrik Strage invigt mig i ett enkelt test för att snabbt få en uppfattning om en film eller bok är jämställd. Bechdeltestet kräver att boken uppfyller tre krav: den ska innehålla kvinnor, kvinnorna ska prata med varandra och de ska prata om något annat än män. Faktum är att RITUAL balanserar på gränsen till att klara testet, med lite god vilja skulle jag kunna släppa över den på rätt sida. Men nog är det anmärkningsvärt att en thriller skriven av en kvinna med en kvinnlig huvudkaraktär knappt klarar Bechdeltestet.

Jag blir faktiskt avigt inställd redan i prologen där en afrikansk damm beskrivs som mörk, kall och går till jordens mitt. Jag förstår att Mo Hayder är ute efter att beskriva en känsla, men det går att göra utan att slå pedanten i mig med en tvåtumfyra i ansiktet. Inga dammar går till jordens mitt! Min skepsis blir djupare när Hayder inte lyckas sälja in galenskaper som att huvudkaraktären Flea väljer att ta narkotika för att ta reda på vad som hänt föräldrarna. Är det verkligen ett rationellt beslut? Jag förstår inte Fleas bevekelsegrunder, å ena sidan kan hon trycka i sig hallucinogena droger men är i nästa andetag otroligt rädd om sitt jobb. Har det en gång börjat knaka i fogarna kring förtroendet för handlingen ser man resten med mindre blida ögon. Men detta är mer något som skaver i utkanterna av medvetandet, mitt fokus är på handlingen och att knäcka nöten.

Något annat som skaver och som jag har svårt att tro på är  att Jack Caffery tar råd från en skum vagabond, därav benämningen Walking man-serien. Luffaren kommer dessutom med en massa mindfulnessfloskler och halvsanningar eller påståenden som är direkt hittepå. Visst är karaktären baserad på en sjuk man Hayder träffat men hur det skulle överföras till att en fläckvis rationell Caffery skulle lyssna på vad en sådan man hade att säga är minst sagt långsökt. Kanske är detta glasklart för de som läst tidigare böcker, men för mig blir det bara konstigt. Lägg där till att den Vandrande mannen verkar full av sig själv och pratar som en självgod guru, så förstår man att dessa delar inte tillhör de mest bländande i mina ögon.

Jag är kluven, å ena sidan känns Flea bra och genuin frånsett att hon utan speciellt goda grunder bestämmer sig för att knarka. Å andra sidan känns Caffrey som en deckarschablon med strulig bakgrund, lite trasig, brottas med sina demoner och balanserar på gränsen mellan god och ond. Med andra ord ett projekt, som karaktären Grey i FEMTIO NYANSER AV HONOM, att sätta tänderna i för kvinnan som vill omvandla/rädda mannen och som lök på laxen har han en grym kropp. Det ska gärna påminnas om hans platta mage när tillgälle ges och ibland utan att tillfälle ges. Jag kommer av mig, jag vill inte se Caffery som en sexikon, det bryter läsarkontraktet och jag tappar fokus.

Men hur skeptisk jag än känner mig för flera aspekter av RITUAL så läser jag den snabbt och intensivt. Miljöerna är bitvis magnifika. Det är vardagligt, skitigt och mörkt som om hela boken utspelar sig i en lortig gränd utan lampor en stjärnlös natt. Jag tvekar på att såga RITUAL, har jag fel känsla om den, är jag för oförlåtande, andra har ju höjt den till skyarna. RITUAL fick ju faktiskt CWA Ian Fleming Steel Dagger award 2008. Fast vänta nu, den var bara nominerad och vann inte, dessutom ska nominerade titlar vara i samma anda som James Bond. Urvalet känns alltså en aning snävt. RITUAL är inte dålig, den är helt enkelt inte min typ av thriller när jag summerar hela upplevelsen. Slutet känns lite rumphugget och lämnar en viktig tråd hängande. Är det helt enkelt så att RITUAL är roligare att såga än hylla? Naturligtvis är det så och jag är ändå övertygad om att många thrillerälskare kommer att läsa den med stor behållning och inte ens höja ett ögonbryn åt detaljerna som får mig att göra grimaser och badda mig med sidorna ur närmsta James Ellroy-bok.

Fredrik Strages krönika om skräckfilm och Bechdeltestet

Fakta
Språk: Svenska
406 sidor, inbunden
Pris: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris), 186 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Tre meter under vattenytan i Bristols hamn sluter polisdykaren Flea Marley sina fingrar om en avhuggen människohand. Dagen därpå återfinns även den andra handen – också den amputerad – och omständigheterna tyder på att offret fortfarande var vid liv när händerna avlägsnades. Kriminalkommissarie Jack Caffery, nyligen inflyttad från London, får i uppdrag att utreda fallet. Sökandet efter offret leder honom och Flea till de mörkaste delarna av Bristol, en undre värld av drogmissbruk och misär där en uråldrig ondska tycks ha vaknat till liv. Samtidigt hemsöks Flea av minnet av sina föräldrars tragiska död i en dykolycka två år tidigare. Ritual är den första romanen i Mo Hayders Walking Man-serie.
MO HAYDER (född 1962) är en brittisk kriminalförfattare. Hennes serie om Jack Caffery har sålt i över 2 miljoner exemplar. Ritual, den första boken i Walking Man-serien, nominerades till en Ian Fleming Steel Dagger Award av The Crime Writers Association. Mo Hayder är bosatt i Bath i England.

 

Drösvis med smala kulturreferenser, mustiga maträtter och minimalt pistolviftande – Det är tydligen det osannolika receptet på en deckare jag håller en aning högre än andra.

Vattnets form - Andrea CamilleriVATTNETS FORM är första boken i en rad om sicilianske kommissarie Salvo Montalbano av Andrea Camilleri. För mig är det andra boken jag läser om Montalbano och den är avsevärt bättre än den första, UTFLYKTEN TILL TINDARI. VATTNETS FORM är kärvare och känns mer rapp även om tempot är ganska makligt och Montalbano sköter utredningen i sin egen takt.

I mitt eviga och (inbillar jag mig) grabbigt nördiga sökande efter referenser stöter jag inte på ett enda namn jag ät bekant med i VATTNETS FORM. Men efter lite digitala eftersökningar hittar jag en rad intressanta konstnärer som döljer sig bakom de anonyma namnen och härlig, mustig konst som hör dem till. Vidare sökning visar att Camilleri faktiskt skrivit en bok om en av konstnärerna; Angelo Canevari. Jag får flashbacks från min läsning av Bolaños fantastiska 2666 där jag nästan googlade mig fördärvad. Även om referenserna är omfattande så är det inget som tynger texten och man behöver inte känna till dem för att kunna njuta av handlingen. De förekommer, bokstavligt talat, som en tavla på väggen i bakgrunden.

Att stoppa in olika maträtter i texten verkar vara en återkommande del i Camilleris romaner, det är inte utan att det saftar sig i munnen när man läser om alla godsaker som kommissariens hushållerska ställer in i kylen till honom.

Det går inte riktigt att sätta fingret på varför jag gillar VATTNETS FORM, det är något i tonen, i attityden mot världen som tilltalar mig. Den okränkbara självsäkerheten hos Montalbano i det korrumperade och rättsosäkra Italien väger också tungt på vågskålen. Men om man lägger referensjakten och allt analyserande åt sidan så är det en skön deckare som är behaglig utan vare sig genretypiskt övervåld eller abnormt snabb kriminalteknisk arbetsgång. Allt man behöver göra är att lägga band på impulsen att sprinta igenom texten och njuta av resan, maten och referenserna.

Referenser i Vattnets form:

Fausto Prandello Awakening circa (1948)

Fausto Prandello - Awakening (1948)

Ugo Attardi Opere

Ugo Attardi - Opere

Renato Guttuso - il mendicante (1944)

Renato Guttuso - il mendicante (1944)

Läs recensionen av Utflykten till Tindari av Andrea Camilleri

Läs recensionen av 2666 av Roberto Bolaño

Fakta
Språk: Svenska
152 sidor, inbunden
Pris: 162 SEK (Adlibris), 167 SEK (Bokia), 175 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Silvio Luparello, politisk uppkomling i Vigàta på Sicilien, hittas död i sin bil med byxorna nere vid knäna. Bilen är parkerad i helt fel del av staden, ökänd för prostitution och knarkhandel. Luparello antas ha avlidit av hjärtinfarkt vid sex. Men kommissarie Salvo Montalbano kan inte sluta fundera över omständigheterna. Frågorna fortsätter att hopas när han intervjuar offrets klarsynta hustru, den hängivne systersonen Giorgio, samt den vackra svenskan Ingrid Sjöström. Svaren verkar hela tiden undfly honom – liksom vatten anpassar sig efter sitt kärl ändrar sig vittnesmålen och ledtrådarna. Någon med mycket stort inflytande tycks vilja få Montalbano att hålla sig borta från fallet. Vattnets form är den första delen i Andrea Camilleris serie kriminalromaner om komissarie Montalbano. ANDREA CAMILLERI [född 1925 på Sicilien, numera bosatt i Rom] är en italiensk författare, vars deckareserie om kommissarie Montalbano har rönt enorma internationella framgångar, liksom den rad TV-filmer som baserats på romanerna. Böckerna om den excentriske Montalbano som ensam trotsar en korrupt värld har sålt i över sexton miljoner exemplar världen över.

 

S J Boltons andra bok om Lacey Flint gör ingen besviken: full fart, andlös spänning från pärm till pärm och den är ta mig fanken helt omöjlig att inte sluka.

Livrädd - S J BoltonLIVRÄDD är andra boken om polisen Lacey Flint och mina förväntningar är höga. När jag läser min recension av första boken NU SER DU MIG, verkar den nästan huvudlöst överdrivet hyllande. Speciellt nu ett halvår senare när extasen är borta och jag knappt minns vad den handlade om. Så ska jag vänta med att skriva denna recensionen tills extasen lagt sig och förnuftet återvänt? Nej, det vore missvisande. Jag är av uppfattningen att ruset efter en riktig bladvändare inte är mindre relevant för att handlingen strax bleknar ur minnet.

Men även solen har sina fläckar. Bitvis tycker jag S J Bolton lånar lite väl billig rekvisita från filmbranschen, som text på immiga speglar och blod ur badkarskranar, men det kan få sin förklaring i upprinnelsen med lite god vilja. Å andra sidan så är Bolton lysande läskig när någon närmar sig doktor Evi Oliver på ett sätt som påminner om filmerna LOST HIGHWAY och HIDDEN. Men på fel sida om vad jag kan förlåta är översättningen av vad jag gissar är en fras med orden bedside manners, vilket på svenska blev … du ska se mitt sätt på sängkanten. Det är inte mycket till klagomål att komma med, men när allt annat är så felfritt sticker det extra i ögonen.

När jag läser brukar jag hålla utkik efter referenser. De är som populärkulturella tips från författaren (och något att kokettera med när man skriver recensioner) och det är ytterst få böcker som saknar referenser. S J Bolton är inget undantag, hon namedroppar allt från Ninja turtles (inte ninjasköldpaddor, översättaren) till Spindelmannen och Sagan om ringen. Först tänker jag Hon vill vara down with the kids, innan jag inser att referenserna bäst prickar en man i 35-40 års ålder. Så istället för att känna mig inkopplad på ungdomskultur känner jag mig gammal.

Förlaget Modernista imponerar mer och mer för varje bok jag läser. Bara det faktum att jag inte läst en enda dålig bok därifrån är oöverträffat. Jo, LIVRÄDD är allt jag vill ha när jag tar upp en deckare. I mitt postbokslukarrus vill jag passa på att säga att LIVRÄDD överträffar NU SER DU MIG på alla punkter: tempo, spänning, bra miljöer och scenarier, fortfarande i världsklass. Tycker du det minsta om thrillers och deckare är du dömd att sluka den!

 

Läs recensionen av Nu ser du mig av S J Bolton

Fakta
Språk: Svenska
411 sidor, inbunden
Pris: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris), 186 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: En våg av självmord sköljer över Cambridges universitet. Varje gång är det en kvinnlig student. Och varje självmord är begått under mer chockerande omständigheter än det föregående. Polisen vet att det inte kan vara en rad sammanträffanden. Men de kan inte bevisa det. Enda sättet att utreda fallen är att placera någon under täckmantel. En ung polis, en kvinna lika utsatt som de andra. Lika oförberedd på den mardröm hon möter. Lacey Flint har all anledning att vara försiktig.

S.J. BOLTONS nya kriminalroman Livrädd är en mörk och fängslande uppföljare till den hyllade Nu ser du mig och den andra boken om den unga kriminalpolisen Lacey Flint.

S. J. BOLTON, född i Lancashire i England, har snabbt blivit en av Storbritanniens mest hyllade deckarförfattare. Hon har nominerats till en rad priser, bland annat CWA Gold Dagger, ITW Thriller Award och Mary Higgins Clark Award. Livrädd är uppföljaren till den hyllade Nu ser du mig och den andra boken om den unga kriminalpolisen Lacey Flint. 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha