Liam Ismans debut Järvlöpan är en klartsynt betraktelse över hur den lilla människan framlever sitt liv i mänsklighetens och evolutionens våld, stödd i vetenskapen. Men det handlar även om att lämna allt och dra till skogs utan sentimental naturvurm.

Järvlöpan - Liam IsmanDet finns många skildringar om att leva med djuren. Allt från Tarzan till Erland Loes DOPPLER eller den skruvade djurgroupien i utmärkta tvserien INGEN BOR I SKOGEN. Jag har inga problem att relatera till behovet att dra till skogs. Om jag vill spetsa till det lite så gör jag det så gott som varje vecka, men som Loe sa i en intervju så återvänder jag alltid.

Liam Isman är en lurig rackare, man tror att man ska läsa en bok om en man som drar till skogs, och visst tar han avstamp där, men mot slutet har man hamnat en heltäckande betraktelse över hur vi lever våra liv stödd i filosofi och vetenskap. Kanske är titeln missvisande, de naturvurmande storknar under humanioraretotiken och de filosofilystna missar JÄRVLÖPAN då de tror att den handlar om en man som drar till skogs. För mig passar den som handsken, jag är lika intresserad av båda aspekterna av boken.

Ingen bor i skogen - Lista över djur man vill uppfostras av:

Mot slutet blir utläggningarna tyngre, längre och mer heltäckande, utan att göra avkall på sanningshalt eller relevans, avbrotten då man följer järven kommer då som balsam för hjärnan och det är kanske ingen slump i sammanhanget.

Den namnlöse huvudpersonen i JÄRVLÖPAN gör en minnesvärd utläggning om samernas rätt till fjället:

Samerna har inte större rätt till fjället än jag eller någon annan. Vem föds med rätt till fjället? Samen har inte alltid sysslat med rennäring, som man ibland får intrycket av när de argumenterar om bevarandet av sin kultur, utan endast sedan artonhundratalet. Vem föds med rätten att leva ett artonhundratalsliv utan det moderna samhällets utvecklande förtryck, men ändå skörda förtryckets frukter? Förutsättningarna att med häst och värja erövra länder är idag starkt reducerade men ingen ersätter mig för det, fastän det är en del av min gamla kultur. Vad har man för rätt att vara primitiv på det moderna samhällets axlar? Samen har inte större rätt att säga att fjället ska vara en köttindustri som genererar honom en förmögenhet, än jag har att säga att det skall vara vildmark.

Jag vet inte om det är typiskt manligt att bli lite till sig i trasorna över namedropping, men i JÄRVLÖPAN får jag i alla fall mitt lystmäte. Liam Isman hänvisar till författaren Luke Rhinehart, som skrev kultklassikern TÄRNINGSSPELAREN, som exempel på hur livsledan orsakad av jagets dödsskräck kan bekämpas. Han pratar vidare om Hesses STÄPPVARGEN och hinner med både Piaget, Darwin och Hobbes LEVIATHAN.  Isman lämnar knappt något ämne okommenterat och hans resonemang sväljer jag med hull och hår.

JÄRVLÖPAN är en njutning att läsa, jag får samma upplyftande känsla som när jag läste MÄRK VÄRLDEN av Tor Nørretrander i min ungdom, fast detta är bättre. Till skillnad från Nørretrander har Liam Isman den goda smaken att inte tynga texten med bevis och härledningar. Hatten av för debutanten Isman som med sin torra krassa logik lyckas lyfta så mycket, högt som lågt, personligt som globalt, med en så rak och behaglig prosa.

 

JÄRVLÖPAN kommer att ingå i 2013 års bokrea för blygsam penning.

Läs recensionen av Herman Hesses Stäppvargen

Läs recensionen av Erlend Loes Doppler

Fakta
Språk: Svenska
142 s, pocket
Pris: 15 SEK (Bokus), 19 SEK (Adlibris), 41 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: ”Återstoden av mitt liv skall jag vandra i järvens fotspår. Jag skall följa varje steg han tar, varje byte och varje strid, från hans födelse till hans fastfrusna död vid klippan. Den döden skall också bli min.”
En mans kompromisslösa sökande efter sanning får honom att vända ryggen åt samhället och sitt forna liv. Hans nya liv blir att följa en järv i spåren. Hur för dessa spår honom närmare sanningen? Och vilka konsekvenser för sanningen med sig? I sin debutroman värjer sig inte Liam Isman från det obehagliga som finns inom oss alla och i samhället som omger oss.
En bok om varför demokratin måste gå under och vetenskapen segra, om människans onaturlighet och naturens omänsklighet.

Fredrik

En glad amatör i den litterära världen och har ingen litteraturvetenskaplig bildning bortom gymnasiet. Satt i Sveriges radios romanprisjury 2014. Har lämnat James Ellroy och Salman Rushdie bakom mig och har istället släppt in Thomas Mann, Torgny Lindgren och Cormac McCarthy närmast hjärtat.

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha