En surrealistisk novellsamling med elegant galenskap i lättsam ton från en röst som tystnat.

Den ovala damen - Leonora CarringtonFör många var Leonora Carrington främst känd som surrealistisk konstnär, men förutom att jobba med scenografi har hon även skrivit pjäser och romaner. Novellsamlingen DEN OVALA DAMEN skrev hon redan som tjugoåring. Novellerna är surrealistiska, till och med Max Ernsts förord och illustrationer är surrealistiska. Det var Ernst som hon levde med när DEN OVALA DAMEN gavs ut för snart 80 år sedan.

Det är svårt att sätta fingret på min fascination av det absurda, det surrealistiska, som jag omedvetet tycks söka upp. Jag tror att jag la grunden till den när jag som alldeles för ung läste den lätt perverterade och gubbsjuka nonsensserien ÉDIKA. Jag gillar de absurda dragen i beatrörelsen som William Burroughs NAKED LUNCH och TWIN PEAKS rörde också vid något inom mig liksom härlige Sture Dahlström. Dahlströms absurditeter är roligare och bättre även om Carrington är mer elegant, galenskapen får här en nästan adlig inramning. Det är också ur den miljön hon är sprungen och revolterar emot.

DEN OVALA DAMEN ingår i Ellerströms serie SALT FÖR VINDARNA. Inriktningen för serien är texter ägnade det imaginära, det oberäkneliga och det halvt undansmugglade. Jag gillar  förlaget Ellerströms ofta små tunna publikationer, de är som små karameller, även om de ofta tål att sugas på ett tag innan man tillgodogjort sig dem.

Bäst av de korta kärnfulla novellerna är utan tvekan DEBUTANTEN där en ung dam vill undslippa socitetslivet genom att skicka en hyena till balen i sitt ställe. Även om stämningen i novellerna kan vara mörk så är tonen lättsam. Men är DEN OVALA DAMEN så bra då? Låt mig säga så här: Framtiden får utvisa hur ofta jag återvänder till sceniarierna i mina tankar, vilket är mitt mått på hur givande läsningen och tankearbetet kring det varit. Böcker som jag knappt minns att jag har läst värderar jag lågt. Jag vill ha en spark i magen, jag vill tvingas att tänka i nya banor, helst ska jag streta emot med allt jag har men ändå inte kunna värja mig i slutändan. Riktigt så omtumlande upplevde jag inte DEN OVALA DAMEN.

Sedan samlingen gavs ut har Leonora Carrington hunnit gå ur tiden. Hon dog 2011, 94 år gammal i New Mexico.

Leonora Carrington och Max Ernst (1937)Fakta
Språk: Svenska
64 sidor, häftad
Pris: 82 SEK (Bokus), 102 SEK (Adlibris), 117 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Leonora Carrington föddes 1917 i nordvästra England. Hon kom 1936 till London för att studera vid Amedée Ozenfants målarskola, fortsatte till Paris och blev verksam inom surrealismen. Hon debuterade som författare på franska 1938 med novellsamlingen La Dame Ovale, illustrerad av Max Ernst, som hon vid den tiden levde tillsammans med. I början av and­ra världskriget flydde Leonora Carrington över ­Atlanten och har sedan dess varit bosatt i Mexiko och New York. Utöver sin bildkonst har hon skrivit flera skönlitterära böcker. Den ovala damen inkluderar i sin svenska utgåva ytterligare två noveller och en ­introduktion av Max Ernst. Boken har översatts och försetts med efterskrift av Lasse Söderberg.
Boken är nummer 11 i ellerströms förlags serie Salt för vindarna.

 

OBS: Texten nedan innehåller okontrollerade mängder gnäll. 

Nu är bokrean här… igen. Thohooo!! Högar av papper med tryckta ord staplas mot skyn, reklambladen fyller brevlådan och det är dags att göra klipp, att köpa allt det som man inte hunnit med, eller haft råd med, under det gångna året. Kultur till rabatterat pris. Inget låter vackrare men varför känner jag inte så? Varför dreglar jag inte av åtrå över de prisvärda historier som nu finns inom räckhåll?

Jag ser mig själv som boknörd, eller bokfetischist om ni så vill. Jag älskar boken som format. En magisk värld gömd, men åtkomlig, bakom en vacker pärm. Så lätt att ta med sig, så lätt att konsumera. Till och med trycksvärta luktar gott. DIY som var den senaste recensionen här hade en fantastisk lukt. Tidningen Filter brukar också leverera en behaglig doft av färg och högoktanig infotainment. Är det bara jag som skulle vilja ha wunderbaumgranar doppade i trycksvärta? För att inte tala om perfekt typografi, ett vackert typsnitt som dekorerar och fyller ut sidorna… Eller den inblick dessa tillskurna pappershögar kan erbjuda i andra liv, andra tider och händelser. Böcker är designpornografi, luktsensationer och fulla av historier. Vad skulle kunna vara vackrare?

Men bokrean förmedlar inte det här. Den förmedlar… billigt , billigt på fel sätt. Jag är nämligen ingen boksnobb. Jag tycker lika mycket om pockets som inbundna verk. Oftast föredrar jag till och med de små lätta anspråkslösa pocketböckerna framför de hårda pärmarna. Och i min tillvaro är serier lika mycket värda som vilken Nobelpristagare som helst. Finkultur är fulkultur och tvärtom och inget skall skilja dem åt.

Nej, problemet är att bokrean skyfflar ut böcker allt vad det går. Vi förväntas hjula och jubla över högar av nytryckta böcker. Men vad hände med historierna, förväntningarna… eller för den delen, sagorna som den här branschen vanligtvis är så bra på att sälja? Nej, bokhandeln marknadsför sig plötsligt som vilken stormarknad som helst och förlorar därmed det förtroendekapital de är så bra på att bygga upp under resten av året. Och rent konkret, kan någon svara på varför ska jag betala 79 kr för en nytryckt inbunden variant när pocketutgåvan går att köpa för 40 kr på valfri hemsida?

Nej, något är fel på bokrean. Det är ett självmål av bibliska proportioner som jag tror att branschen egentligen förlorar på. Ett sätt att nedvärdera sin egen verksamhet. Men OM du ändå ska dit så rekommenderar jag dig att vänta ett par veckor för då kan du köpa dem för halva reapriset och då, äntligen, är det billigare än pocketboken. Om du ska köpa drömmar billigt, köp när de är som billigast.

OBS: Slut på gnäll.

PS: Välkommen tillbaka. Ett mindre gnälligt inlägg planeras framöver.

 

punk -en musikstil; ungdomsmode med uppseendeväckande, utmanande kläder och frisyrer. 

Jaha… svenska akademins ordlista har väl aldrig haft mer fel. För mig kan visserligen punk  mycket väl vara en speedad Iggy Pop som smörjer in sig med jordnötssmör eller en anarkistisk liten engelsman i swastika-tröja men… det är så mycket mer än så.

När jag växte upp såg vi absolut inte musikstilen punk som punk. Punkare var gamla gubbar som spelade gitarr. Fornminnen och dinosaurier från en gammal värld. Nej, vi klädde oss i hängslen, politiska symboler och perfekt strukna skjortor och pogodansade till bultande sequensers och metallslammer. Allt till en världsbild av öst och väst, berlinmuren, hinden-helikoptrar och väntan på de oundvikliga svampmolnen. Synthen hade gått från gullig pop till Body och Emulator 2 var vår gud och religion. Varför lära sig spela gitarr när dova syntetiska basgångar sa så mycket mer om tiden vi levde i, och viktigast av allt, hade så mycket mer attityd? Punk i sin finaste form men definitivt inte musikstilen punk.

Nej, punk är en vilja att genomföra något, att inte hålla sig till spelreglerna, ignorera traditioner och andras viljor. Gör det själv, gör vad du vill, gör det med attityd och var stolt över det. ”I dont know what I want, but I know how to get it” som Johnny Rotten sa en gång i tiden. Komplicerat? Inte alls…

 ”Jag tror det är viktigt att man över huvud taget gör något. Det kan handla om att göra fanzines, att trycka tygpåsar, köra klubb eller att fixa med kassetter.” Joakim Granlund

Och samma sak skulle kunna sägas om de konstnärer som är med i boken DIY, Do it yourself. De gör alla sin sak och driver den hårt. De flesta ligger långt under radarn i mediesverige och är inte delaktiga i vårt rådande melodifestivalklimat. Och även de som är mer kända som tex Karin Drejjer Andersson(The Knife, Fever Ray), Liv Strömquist och Rebecca och Fiona är inte precis Tomas Ledin eller Lasse Stefans. Det är alltså artister som genomsnittssvensken aldrig hört talas om. Vilket de flesta i boken antagligen aldrig vill bli för då hade de antagligen lagt sin energi på något annat. Och om någon hävdar att Rebecca och Fiona inte hör hit så kan ni titta på P3 Guldgalan från förra året där de uppträder med plakat som ”Ingen människa är illegal” och ”solidaritet är sexigt”. Mer politik än vad de flesta artister nu för tiden kan frambringa.

”Sverige sjuder av motkultur. En motkultur som inte vill det duktiga och tillrättalagda. Som i väntan på den fasta anställning som aldrig kommer skapar sin egen verklighet. På egna villkor.”


Så vad du får när du läser DIY är en stor guide till ett kultursverige som behöver lyftas upp och få en större del av det offentliga rummet. De som vill beröra, ifrågasätta och utmana. Som har en politisk som emotionell drivkraft. Ett välbehövligt lexikon till svensk konst i vår tid. Och det görs för lite sånt här i vårt land. Människor som drivs av engagemang och viljan av att säga något och som faktiskt har något att säga. Jag blir glad av DIY, den får mig att känna att världen är lite bättre, lite större, lite mer äkta.

Men det finns problem. I ett flertal av intervjuer så blir det lätt grunt. Jag hade velat veta så mycket mer och få en djupare insikt i flera av dessa människors liv. Och till slut så sitter jag med datorn i knät och Googlar. Det finns inte heller länkar eller annan information som gör att jag på ett lätt sätt kan gå vidare utanför boken och följa de trådar som spinns. För frågan är om inte bokens innehåll hade platsat bättre som en site på det enorma internet där man på ett enkelt sätt kunnat fördjupa och bredda de korta intervjuerna. En sammanställning av barn av sin tid på tjock papper… är inte det en miss?

Men låt inte det avskräcka dig från att konsumera den här digra bunten av intervjuer. Det är inte boken du sträckläser utan något du plockar upp då och då för inspiration och en vidgad vy av samtiden. Din samtid.

PS: Kristofer Sandström som har gjort boken driver även siten Throw it away, samt är känd som Hipster-Kristofer i Fredrik Strages krönikor i DN. Läs även hans försvarstal för hipstern.

Fakta
Språk: Svenska
180 s, inbunden
Pris: 367 SEK (Bokus), 366 SEK (Adlibris), 372 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: DIY. Do It Yourself. Gör det själv. Ett subkulturellt uttryck som andas punk och sjuttiotal. Men i själva verket är DIY en politik utan slutdatum. Den hörs fortfarande i basgångar tunga som hangarfartyg, i dikter som är redo för slagsmål, och den löper genom trådarna i en perfekt T-shirt. I DIY berättar gräddan av Sveriges nya generation kulturutövare för Kristofer Andersson om vad som driver dem och varför de fortsätter att göra det de gör. Hundra personer musiker, fotografer, modeskapare, konstnärer, poeter beväpnade med kassettband, tyger och piratkopierade dataprogram. DIY är en hyllning till en kultur som vibrerar av liv. För det är så här: Sverige sjuder av motkultur. En motkultur som inte vill det duktiga och tillrättalagda. Som i väntan på den fasta anställning som aldrig kommer skapar sin egen verklighet. På egna villkor.
Boken är rikt illustrerad med över 400 färgbilder som de medverkande själva bidragit med självporträtt, arbetsmiljöer, konstverk, betydelsefulla platser och föremål, skiv- och bokomslag och formgiven av Lars Sundh.

KRISTOFER ANDERSSON, född 1984 och uppväxt i Akalla utanför Stockholm, har skrivit om musik, mode, konst och litteratur sedan 2005. Han är i dag redaktör för nättidskriften Throw Me Away..


 

Liam Ismans debut Järvlöpan är en klartsynt betraktelse över hur den lilla människan framlever sitt liv i mänsklighetens och evolutionens våld, stödd i vetenskapen. Men det handlar även om att lämna allt och dra till skogs utan sentimental naturvurm.

Järvlöpan - Liam IsmanDet finns många skildringar om att leva med djuren. Allt från Tarzan till Erland Loes DOPPLER eller den skruvade djurgroupien i utmärkta tvserien INGEN BOR I SKOGEN. Jag har inga problem att relatera till behovet att dra till skogs. Om jag vill spetsa till det lite så gör jag det så gott som varje vecka, men som Loe sa i en intervju så återvänder jag alltid.

Liam Isman är en lurig rackare, man tror att man ska läsa en bok om en man som drar till skogs, och visst tar han avstamp där, men mot slutet har man hamnat en heltäckande betraktelse över hur vi lever våra liv stödd i filosofi och vetenskap. Kanske är titeln missvisande, de naturvurmande storknar under humanioraretotiken och de filosofilystna missar JÄRVLÖPAN då de tror att den handlar om en man som drar till skogs. För mig passar den som handsken, jag är lika intresserad av båda aspekterna av boken.

Ingen bor i skogen - Lista över djur man vill uppfostras av:

Mot slutet blir utläggningarna tyngre, längre och mer heltäckande, utan att göra avkall på sanningshalt eller relevans, avbrotten då man följer järven kommer då som balsam för hjärnan och det är kanske ingen slump i sammanhanget.

Den namnlöse huvudpersonen i JÄRVLÖPAN gör en minnesvärd utläggning om samernas rätt till fjället:

Samerna har inte större rätt till fjället än jag eller någon annan. Vem föds med rätt till fjället? Samen har inte alltid sysslat med rennäring, som man ibland får intrycket av när de argumenterar om bevarandet av sin kultur, utan endast sedan artonhundratalet. Vem föds med rätten att leva ett artonhundratalsliv utan det moderna samhällets utvecklande förtryck, men ändå skörda förtryckets frukter? Förutsättningarna att med häst och värja erövra länder är idag starkt reducerade men ingen ersätter mig för det, fastän det är en del av min gamla kultur. Vad har man för rätt att vara primitiv på det moderna samhällets axlar? Samen har inte större rätt att säga att fjället ska vara en köttindustri som genererar honom en förmögenhet, än jag har att säga att det skall vara vildmark.

Jag vet inte om det är typiskt manligt att bli lite till sig i trasorna över namedropping, men i JÄRVLÖPAN får jag i alla fall mitt lystmäte. Liam Isman hänvisar till författaren Luke Rhinehart, som skrev kultklassikern TÄRNINGSSPELAREN, som exempel på hur livsledan orsakad av jagets dödsskräck kan bekämpas. Han pratar vidare om Hesses STÄPPVARGEN och hinner med både Piaget, Darwin och Hobbes LEVIATHAN.  Isman lämnar knappt något ämne okommenterat och hans resonemang sväljer jag med hull och hår.

JÄRVLÖPAN är en njutning att läsa, jag får samma upplyftande känsla som när jag läste MÄRK VÄRLDEN av Tor Nørretrander i min ungdom, fast detta är bättre. Till skillnad från Nørretrander har Liam Isman den goda smaken att inte tynga texten med bevis och härledningar. Hatten av för debutanten Isman som med sin torra krassa logik lyckas lyfta så mycket, högt som lågt, personligt som globalt, med en så rak och behaglig prosa.

 

JÄRVLÖPAN kommer att ingå i 2013 års bokrea för blygsam penning.

Läs recensionen av Herman Hesses Stäppvargen

Läs recensionen av Erlend Loes Doppler

Fakta
Språk: Svenska
142 s, pocket
Pris: 15 SEK (Bokus), 19 SEK (Adlibris), 41 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: ”Återstoden av mitt liv skall jag vandra i järvens fotspår. Jag skall följa varje steg han tar, varje byte och varje strid, från hans födelse till hans fastfrusna död vid klippan. Den döden skall också bli min.”
En mans kompromisslösa sökande efter sanning får honom att vända ryggen åt samhället och sitt forna liv. Hans nya liv blir att följa en järv i spåren. Hur för dessa spår honom närmare sanningen? Och vilka konsekvenser för sanningen med sig? I sin debutroman värjer sig inte Liam Isman från det obehagliga som finns inom oss alla och i samhället som omger oss.
En bok om varför demokratin måste gå under och vetenskapen segra, om människans onaturlighet och naturens omänsklighet.

 

En liten guldklimp till novellsamling från tidigt 1900-tal som överraskar både i skönhet och brutalitet.

Tjuven: en novellbok - Georg HeymIbland hittar man små litterära skatter där man minst anar det. Hade inga förväntningar på den till synes oansenliga samlingen noveller av Georg Heym. Jag kände inte till författaren sedan tidigare och omslaget kändes så där högtravande tillgjort som brukar få mig avigt inställd från ruta ett. Det visar sig att Heyms ton är precis i min smak, hans prosa och det mörka innehållet passar mig som handsken. Dessutom dräller verket av populärkulturella referenser och kopplingar.

Det utmärkta förordet låter oss ana hur Heyms korta liv innehöll stoff och inspiration till novellerna i TJUVEN – EN NOVELLBOK. Här räknar även översättaren Arthur Isfelt honom till en av de stora tyska expressionisterna under tidigt 1900-tal och återger hur Heym inspirerades av Rimbaud och Baudelaire.

Georg Heym

Georg Heym

TJUVEN – EN NOVELLBOK  är späckad med trevligheter. Som novellen TJUVEN med en showdown mellan tavlan Mona Lisa och en förvirrad man. Någon har liknat ONCE UPON A TIME IN THE WEST med Charles Bronson vid en aria, men istället för att sjunga så stirrar man hårt och länge på varandra. De stirrande duellerna i TJUVEN påminner om den, där inget sägs men så mycket utbyts. I samma novell kallar han kvinnan det ondas rot och mina tankar binds till Lars von Tiers obehagliga ANTICHRIST. Det är häftigt att läsa noveller som TJUVEN när man efter inledningen står inför ett oändligt antal vägar som historien kan ta. Det är bara att kapitulera och följa med. När jag läst den till slut och får läsa om stycken för att vidden av händelserna ska kunna tas in är det som ytterligare en kick, ytterligare en uppenbarelse. Det är först då som jag ser vad omslaget verkligen föreställer och jag tvingas revidera mitt första intryck.

Här är åtta minuter talande tystnad från ONCE UPON A TIME IN THE WEST:

Även om TJUVEN utklassar de övriga så finns här en massa godsaker och stiliga grepp som mjukar ett gammalt gorehoundhjärta. Ett färgsprakande liks drömmar medan obducenterna sliter hans kött, ben och inälvor sönder och samman med äcklig iver. I FEMTE NOVEMBER ansätter Heym religion och prästskapet  i ett svältdrabbat Paris och sen låter han folket marschera mot Versaille för att sedan bli Prometheus, guden som ger upphov till konst och vetenskap. Både GoetheMann och Scott har ju petat i den populära Prometheusmyten från det antika Grekland, men Heym nämner det bara i föregående, som en parentes. Novellen DEN VANSINNIGE påminner om filmen FALLING DOWN med Michael Douglas, men är grymmare och mycket mer brutal som när den vansinnige likt en cymbalspelare slår ihop två barnahuvuden tills döden tar dem. När håret blir vitt över natten hos en mörkhårig sjöman i SKEPPET tänker jag på Leland Palmer i TWIN PEAKS. Det är mörkt och ödesmättat rakt igenom och även om jag använt uttrycket innan känns det för första gången som en helt rättvis beskrivning.

TJUVEN – EN NOVELLBOK är en liten guldklimp och jag vill inte fara med osanning och påstå att den inte har passager som var svårforcerade, men min tanke vänder ofta tillbaka till flera av novellerna och jag tvingas vända och vrida på Heyms ord, precis som jag gillar att göra. Rimbaud och Baudelaire tog dessutom ett rejält kliv fram i att läsa-kön.

Läs Tjuven/Der Dieb på originalspråket tyska

Fakta
Språk: Svenska
106 sidor, häftad
Pris: 132 SEK (Adlibris), 143 SEK (Bokia), 145 SEK (Bokus)
Beskriving/synopsis: Under sitt korta liv hann Georg Heym (1887-1912) bara ge ut en enda diktsamling, Der Ewige Tag (1911). Blott tjugofyra år gammal drunknade han under en skridskofärd på floden Havel. Men han hade lämnat efter sig en mängd opublicerat material: dikter, dagboksanteckningar, dramer och noveller. Och nu, nästan hundra år efter sin död, framstår han tillsammans med Georg Trakl och Gottfried Benn som en av pionjärerna för den tyska expressionismen. Han var djupt influerad av Rimbaud och Baudelaire, och en förnyare av såväl den tyska lyriken som prosan. De sju noveller som presenteras här ? våldsamma och mörka berättelser om sinnessjukdom, religiös fanatism, brott, social revolt, död och förtvivlan ? utgör samtliga noveller som Heym färdigställde under sin livstid.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha