Den bedragna är en utsökt kortroman som med lätthet lyfter stora tema och entydligt visar på Thomas Manns stora genialitet.

Den bedragna - Thomas MannSom alltid när jag läser Thomas Mann känner jag att det saknas tillräckligt med verktyg i bagaget för att uppfatta allt som verkar sägas och antydas. Jag måste närapå bita mig i armen för att inte be om ursäkt för mina litterära tillkortakommanden och min ringa skolning inom området. Men det är fel att tro att Mann bara är till för de rättrogna, här finns mycket att hämta även för kättare som jag. Det jag uppfattar och kan tolka i DEN BEDRAGNA är riktigt häftiga saker; sorgen över det kvinnliga klimakteriet, relationen mellan mor och dotter, otrohet, intellektets oförstånd inför känslor, njutningen i smärtan att älska och inte minst att värdigt böja sig för moder natur. Det går nästan inte att fatta att DEN BEDRAGNA är skriven av en 78-årig Mann.

Dialogen är sin lite högtravande artighet till trots fullständigt öppenhjärtlig, på gränsen till det naiva. Det är en duell mellan intellektet och naturen omskriven som en dialog mellan mor och dotter. Som så ofta när man läser Thomas Mann så är det stora ödesmättade teman som avhandlas i till synes harmlösa samtal och skeenden. Bäst av allt, i mina ögon, är hur stor tragik kan skildras så osentimentalt.

Det är även underhållande att läsa hur bokens karaktärer sällar sig till den tidlösa förfasningen över ungdomens förfall, men istället för att visa kalsongkanten eller bära mössorna fel är det hur ungdomarna bär näsduken i bröstfickan som får blodet att koka på tjugotalets människor: Det är exempelvis god ton bland ungdomarna att låta näsduken, som förr bara fick sticka upp i en snibb i bröstfickan, hänga långt ner som en annan flagga; det är ett alldeles tydligt tecken, för att inte säga en medveten demonstration av en republikansk uppluckring av sederna.

DEN BEDRAGNA är en bra titel som knyter an till många punkter i boken, men jag hade ändå föredragit den engelska titeln THE BLACK SWAN som känns mer spännande. DEN BEDRAGNA har flera drag gemensamt med DÖDEN I VENEDIG, bland annat den huvudlösa passionen för någon mycket yngre som bara samhällets sociala gränser förmår hålla tillbaka en stund. En sak är säker, sådana här storslagna verk springer man inte på varje dag. Detta är en bok jag vill återvända till genom åren och ständigt läsa med nya ögon.

Läs recensionen av Döden i Venedig av Thomas Mann

Fakta
Språk: svenska
112 sidor, häftad (tryckt 1954, med sprättade sidor)
Beskrivning/synopsis: Myten om liv som vissnar men ännu i undergången trotsar döden är ett tema som Thomas Mann ofta kommer tillbaka till i sina verk och som han skickligt varierat i sin nya roman. I centrum för handlingen står Rosalie von Tümmler, en charmant änkefru, som i 1920-talets borgerliga Düsseldorf lever ett behagligt liv och svärmar för naturen, för konst och litteratur tillsammans med dotter, son och vänner, som hon samlar till muntra vinsamkväm. Med öm ironi kontrasterar författaren Rosalies impulsivitet och lidelsefullhet med hennes förtrogna dotter Annas skarpa och kyliga intellekt. Just när Rosalie bereder sig på att resignera inför sin ålder får hon en oväntad hjälp av naturen, och hennes känslor och sinnen blomstrar upp i en senkommen passion för en amerikansk yngling. Ännu när idyllen har vänts till tragedi låter författaren ”den bedragna” försvara den grymma naturen i en gripande scen, som utgör en sublim och oförglömlig avslutning på denna mästerliga studie av kvinnans psyke.

 

Fredrik

En glad amatör i den litterära världen och har ingen litteraturvetenskaplig bildning bortom gymnasiet. Satt i Sveriges radios romanprisjury 2014. Har lämnat James Ellroy och Salman Rushdie bakom mig och har istället släppt in Thomas Mann, Torgny Lindgren och Cormac McCarthy närmast hjärtat.

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha