”…jag kom hit för att få se några brutna ben, några utslagna tänder och kanske lite blod – inte det där! Det där var bara för mycket!”

Orden är en mammas som värnar om sina barns mentala hälsa när de som käck familjeutflykt går på gladiatorspel med, och mellan, döda och odöda. Meningen symboliserar på något sätt hela The Walking Dead-serien. För om jag från början trodde att jag skulle få en klassik rysare serverad, med allt vad det innebär av tillbehör, så har serien redan från början varit något helt annat. Monstren är snarare statister och kulisser än seriens kärna och huvudattraktion. Istället fokuseras det på överlevarna, de friska, och deras högst mänskliga mörker, desperation och livsvilja. Istället för lite mysigt rysarvåld så är det våldtäkter, tortyr och ett allmänt helvete. The Walking Dead är ingen rysare i vanlig mening, den är så mycket mer än så. Det finns inga hjältar, inga genuint goda, inget svart eller vitt och utan istället har Kirkman lyckats bygga upp en väldigt mänsklig skara överlevare som alla har bra och dåliga sidor, som alla kämpar, och där alla befinner sig i en moralisk gråzon. Vilket är seriens stora styrka och anledningen till varför jag gillar den och antagligen även orsaken till att den hittat ut till TV-serier, T-shirts och världsherravälde. För trots zombies och ultravåld så är det ingen rysare. Det är ett spännande apokalyptiskt drama olikt allt annat.

Därför blir jag lite förvånad när del sex plötsligt gör en rejäl U-sväng och kör rakt in på klassisk rysarmark. Det klyvs skallar i en rasande fart, blodet stänker, zombies från alla håll och spring, spring! Blod, splatter och ögonglober. Herregud och Yippie-Kai-Yay, Motherfucker! Serien tar nästan steget in i actionfilmens speedade värld med hetsiga scener och adrenalinstinna jakter. Och det håller nästan på att gå överstyr när hunken Martinez med överlägsen min säger till tjejerna:

”Namnet är Martinez. Hoppas du är bra med  geväret – ni har en jävla röra här nere.”

För där kommer macho- schwarzenegger fram och serien gör en snäv gir i Hollywoodland. Som tur är är det kortvarigt och en gång är ingen gång. För även om serien den här gången ökar tempot och flörtar med fel saker så finns den ”riktiga” människan kvar i handlingen. Som motvikt mot Martinez schwarzenegger så frodas här kärleken till familjen, till en annan människa och mot gruppen. Den där gruppen som de så väl behöver för att överleva på alla sätt. Och när en tortyrscen tecknas upp över ett antal sidor, som för övrigt skulle gjort Lisbeth Salander grön av avund, så är historien plötsligt ljusår från eggande underhållningsvåld och oneliners. Och jag kan lova att just de nio sidorna aldrig kommer dyka upp i TV-serien. Vidrigt är bara förnamnet. Eller rättare sagt:

”…jag kom hit för att få se några brutna ben, några utslagna tänder och kanske lite blod – inte det där! Det där var bara för mycket!”

Det finns fler scener här som lämnar avtryck och som jag gärna hade tagit upp men… det går inte utan att bli årets spoiler. Men albumen och TV-serien glider längre och längre från varandra och händelser som sker i det ena mediet går åt ett helt annat håll i det andra och vice versa. Så pass att det nu nästan är två olika historier. Så därför är TV-skärmen ingen ursäkt att inte läsa albumen. Det är en helt annan sak.

Så sammanfattningsvis ett bra album, dock inte det starkaste i serien, men starkt nog för att få mig att tugga fradga efter del sju. För den här historien har satt sina ruttna klor in i benmärgen på mig. Jag måste få veta hur det går… NU!

Apart har återigen fått ett starkt förord i och med Ann Heberlein´s text om sex, kvinnor och hämnd. Ett förord som inte kunde vara mer passande än för just den här delen av The Walking Dead.

PS: Som den uppmärksamme kanske redan noterat så är ”Totalt jävla mörker” prytt med ett citat från min recension av det förra albumet, Anfall är bästa försvar. My 15 minutes of fame i zombieland.  Läs den recensionen här.

 

Fakta
Språk: Svenska
144 sidor
Pris: 143 SEK (Bokus), 144 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis:
”I en värld befolkad av döda, tvingas vi att till slut börja leva.”
Robert Kirkmans zombie-epos, tecknad av Charlie Adlard, når nya nivåer i denna sjätte volym. Den som bara sett tv-serien kommer bli överraskad. I den teckande förlagan skiljer sig händelserna, personerna och dödsfallen sig något från tv-versionen. Men framförallt så låter sig Kirkman inte censureras i sin serietidning…

Ingen blir väl förvånad över upplysningen att de flesta dagdrömmar handlar om sex – det är där våra tankar och fantasier oftast hamnar när vi låter dem skena iväg. Nästan lika ofta fantiseras det om hämnd: 80?% av alla kvinnor och 90?% av alla män fantiserar om att döda någon de inte gillar, i synnerhet kärleksrivaler, styvföräldrar och föredettor av olika slag. Vi fantiserar om att ge igen, slå tillbaka, ta revansch, göra udda jämnt. Moderna sägner om hämnd tillfredsställer ett behov hos människor. Sägnerna ger oss möjlighet att ge utlopp för förbjudna känslor av hämnd utan att behäftas med skuldkänslor. Hämndgirigheten kan fungera som försvar mot känslor av skam, skuld, förlust och sorg genom att vreden riktas utåt istället för inåt. Den svaga blir stark och den onde får vad han förtjänar. I alla fall i fiktionens underbara värld: så sätt dig nu bekvämt tillrätta och njut av en stunds frossande i blodig moral. Se det som terapi!

Ur Ann Heberleins förord till denna sjätte samlings-volym med den hyllade serien The Walking Dead – förlagan till tv-succén med samma namn.

 

Being the adventures of a young man whos principal interests are rape, ultra-violence and Beethoven. 

Under andra världskriget blev Anthony Burgess gravida fru misshandlad och rånad av ett gäng amerikanska desertörer, vilket ledde till missfall och klassikern A Clockwork Orange. För genom Anthonys vrede och funderingar kring moral, frihet och ansvar så rann textmassorna ut över sidorna och blev en omedelbar succé när den kom ut 1962. Stanley Kubricks filmatisering kom -72 och aktualiserade åter historien om Alex och hans drogisar som fyller sin tillvaro med bitva, krasta och det gamla in och ut. Med chockverkan, orgier i våld och en hårt designad värld så skapades ett filmfenomen där historien missförstods, resulterade i mer våld, debatter och censur i ett antal länder. Till slut så tröttnade Kubrick och drog själmant in filmen i England fram till sin död. I Sverige blev den totalförbjuden och släpptes inte förrän 80-talet, då på video. Vilket inte hindrade filmen att totalt explodera in i populärkulturen med idag ikoniska bilder, kläder och affischer. Allt från hailande skinbulor till sneluggade synthare till engelska popoffer till medelsvensson på maskerad plockade upp stilen och draperade sig i A Clockwork Orange deLuxe. Och det håller i sig. Gör en Google sökning och titta på en stilikons kulturella efterskalv och en Richterskalan som gått i topp.

Men denna ikonförklaring skedde till priset av att Anthony Burgess fantastiska bok till viss del försvann mellan skandalerna och ultravåldet. Vilket är synd, skam och förbaskat sorgligt. Bokens kärnfrågor om individens och samhällets syn på, och förhållande till, våld och frihet är lika aktuella idag som -62. Att den sen är skriven som en vrickad framtidshistoria med ett helt eget, men igenkänningsbart, universum gör att den tar ännu ett steg upp i kvalité och särart.

Kulissen blir inte sämre av att boken är skriven på slang, en blandning av ryska och engelska som Burgess själv hittade på. Vilket, när jag försökte läsa den på engelska för flera år sedan, gjorde den nästan oläsbar. Tolchock, rassodock, skorrig är bara några av orden som är omöjliga att förstå sig på. Men i textens sammanhang så fungerar de ändå förvånansvärt bra och skulle det bli totalt omöjligt att förstå så finns det, i den här utgåvan, en ordlista i slutet av boken. Berättarjaget Alexs språk gör att A Clockwork Orange känns allt annat än realistisk och jordnära vilket borde vara förödande för den här sortens historia men resultatet blir precis tvärtom. Genom just språket så skapar författaren en sagovärld, ett filter, där det absurda och vanvettiga istället smyger på och berör och lyfter frågeställningar om vad som sker. Lite på samma sätt som fabler ofta är mästerliga på att lyfta mänskliga beteenden och känslor just på grund av sin sago-approach.

Det är en magnifik berättelse, med flera bottnar och, som krydda på moset, en knastertorr brittisk humor. Boken får mig att fundera samtidigt som den roar och engagerar vilket gör den till en njutning att läsa. Den är helt enkelt ett måste på alla sätt. Och ett betydligt större måste än filmen och dess ikonvärld någonsin kommer vara. Förlåt Kubrick.

Fakta
Språk: Svenska
188 sidor
Pris: 165 SEK (Bokus), 168 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Det gör ont att ha en kropp i alla fall om du råkar röra dig på fel gata, på fel sätt, i Anthony Burgess stålhättehårda A Clockwork Orange, romanen som en gång myntade termen ultravåld. Burgess tar oss med på en resa in i en mardrömslik framtid där våldsbesatta gäng styr över den nattliga staden. Han skrev boken efter att hans fru rånats och misshandlats av desertörer från den amerikanska armén i ett mörklagt London under kriget. Vreden över händelsen fick Burgess att reflektera över den mänskliga friheten: Hur fri kan människan tillåta sig att vara när hon också känner sina onda krafter? Och å andra sidan, vad är priset för en inskränkning av friheten? A Clockwork Orange blev en omedelbar klassiker när den gavs ut 1962 och kom att leva ett andra liv med Stanley Kubricks filmatisering 1971. Denna jubileumsutgåva presenterar för första gången boken i sin helhet på svenska, med det ursprungliga slutkapitlet från den brittiska originalversionen.

I översättning av Caj Lundgren

 

 

I Susanne Bolls e-novell Sona ryms både ljus och mörker men framför allt medmänsklighet.

Sona - Susanne BollIdag känns det som om allt sorgearbete, i fiktiva sammanhang, av nöd måste ske under destruktiva och bombastiska former. Man ska helst riva sönder världen och sig själv, bete sig som en idiot och stöta alla som vill hjälpa ifrån sig. Men så är det någon som bemödar sig med att titta närmare, se förbi det hemska och smutsiga, och se där finns en skadad själ som vill bli omhändertagen. Det scenariot har upprepats i olika versioner till leda. Därför är det extra behagligt att läsa Susanne Bolls e-novell SONA som visar på att det även finns konstruktiva vägar att gå.

Susanne Bolls förtätade prosa är packad med innebörd och jag vandrar nyfiket fram och tillbaka i texten då nya händelser läggs till som jag måste söka upphovet till tidigare i texten. Det fina med en novell på, som här, 20 sidor är att man kan unna sig att gå djupare in i den, ta sig tid att vända och vrida på dess delar. SONA rymmer en hel del mörkt som barnlöshet, självmordstankar och döda söner men det jag tar med mig är ljuset.

Susanneboll.se

Fakta
Språk: Svenska
cirka 20 sidor (iPhone), eBok/eNovell
Pris: 19 SEK (Bokus), 30 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Claudio, Olivia och Oscar – tre människor i Stockholm med vitt skilda liv och varsin historia. Ändå finns beröringspunkter och de snabba mötena mellan dem väcker saker till liv som de inte har väntat sig.

 

Den bedragna är en utsökt kortroman som med lätthet lyfter stora tema och entydligt visar på Thomas Manns stora genialitet.

Den bedragna - Thomas MannSom alltid när jag läser Thomas Mann känner jag att det saknas tillräckligt med verktyg i bagaget för att uppfatta allt som verkar sägas och antydas. Jag måste närapå bita mig i armen för att inte be om ursäkt för mina litterära tillkortakommanden och min ringa skolning inom området. Men det är fel att tro att Mann bara är till för de rättrogna, här finns mycket att hämta även för kättare som jag. Det jag uppfattar och kan tolka i DEN BEDRAGNA är riktigt häftiga saker; sorgen över det kvinnliga klimakteriet, relationen mellan mor och dotter, otrohet, intellektets oförstånd inför känslor, njutningen i smärtan att älska och inte minst att värdigt böja sig för moder natur. Det går nästan inte att fatta att DEN BEDRAGNA är skriven av en 78-årig Mann.

Dialogen är sin lite högtravande artighet till trots fullständigt öppenhjärtlig, på gränsen till det naiva. Det är en duell mellan intellektet och naturen omskriven som en dialog mellan mor och dotter. Som så ofta när man läser Thomas Mann så är det stora ödesmättade teman som avhandlas i till synes harmlösa samtal och skeenden. Bäst av allt, i mina ögon, är hur stor tragik kan skildras så osentimentalt.

Det är även underhållande att läsa hur bokens karaktärer sällar sig till den tidlösa förfasningen över ungdomens förfall, men istället för att visa kalsongkanten eller bära mössorna fel är det hur ungdomarna bär näsduken i bröstfickan som får blodet att koka på tjugotalets människor: Det är exempelvis god ton bland ungdomarna att låta näsduken, som förr bara fick sticka upp i en snibb i bröstfickan, hänga långt ner som en annan flagga; det är ett alldeles tydligt tecken, för att inte säga en medveten demonstration av en republikansk uppluckring av sederna.

DEN BEDRAGNA är en bra titel som knyter an till många punkter i boken, men jag hade ändå föredragit den engelska titeln THE BLACK SWAN som känns mer spännande. DEN BEDRAGNA har flera drag gemensamt med DÖDEN I VENEDIG, bland annat den huvudlösa passionen för någon mycket yngre som bara samhällets sociala gränser förmår hålla tillbaka en stund. En sak är säker, sådana här storslagna verk springer man inte på varje dag. Detta är en bok jag vill återvända till genom åren och ständigt läsa med nya ögon.

Läs recensionen av Döden i Venedig av Thomas Mann

Fakta
Språk: svenska
112 sidor, häftad (tryckt 1954, med sprättade sidor)
Beskrivning/synopsis: Myten om liv som vissnar men ännu i undergången trotsar döden är ett tema som Thomas Mann ofta kommer tillbaka till i sina verk och som han skickligt varierat i sin nya roman. I centrum för handlingen står Rosalie von Tümmler, en charmant änkefru, som i 1920-talets borgerliga Düsseldorf lever ett behagligt liv och svärmar för naturen, för konst och litteratur tillsammans med dotter, son och vänner, som hon samlar till muntra vinsamkväm. Med öm ironi kontrasterar författaren Rosalies impulsivitet och lidelsefullhet med hennes förtrogna dotter Annas skarpa och kyliga intellekt. Just när Rosalie bereder sig på att resignera inför sin ålder får hon en oväntad hjälp av naturen, och hennes känslor och sinnen blomstrar upp i en senkommen passion för en amerikansk yngling. Ännu när idyllen har vänts till tragedi låter författaren ”den bedragna” försvara den grymma naturen i en gripande scen, som utgör en sublim och oförglömlig avslutning på denna mästerliga studie av kvinnans psyke.

 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha