Den tecknade versionen av Sagan om is och eld är nästan lika rörig och sexistisk som tvserien. För att göra ont värre känns de tecknade karaktärerna själlösa och onaturliga.

A game of thrones - Kampen om järntronen - Volym 1Det ska erkännas att jag inte har mycket till övers för fantasy i bokform. Jag tittar gärna på filmer som SAGAN OM RINGEN och jag ser fram emot premiären av HOBBITEN i december trots att någon stolle dragit ut den till över åtta timmar film och delat upp den i tre delar. Jag började faktiskt titta på tvserien A GAME OF THRONES men tröttnade innan första säsongen var över, eller snarare storknade. Det hände mycket och många karaktärer slogs om uppmärksamheten utan att beröra mig. Däremot är jag, liksom författaren George R R Martin en inbiten serieläsare, eller snarare var. Nu är det bara WALKING DEAD-serien som jag aktivt följer och köper på mig. Men när det begav sig läste jag det mesta, men inte ens då blev det mycket fantasy. Jag är en kvastfening i fantasyvärlden. Kan denna serieform av SAGAN OM IS OCH ELD vara inkörsporten till inte bara originalböckerna utan faktiskt hela fantasygenren? Det är i alla fall vad Martin hoppas i förordet där han även kommer ut som ILLUSTRERADE KLASSIKER-läsare och avslöjar sig därmed som ”äldre herre” då den slutade ges ut 1976.

Illustrerade klassiker - MacBeth

I den tecknade A GAME OF THRONES  är det lättare att förstå vilken släkt eller vilket hus man följer i och med att det är olika färger på tanke-/berättarrutorna, även om jag fortfarande inte har grepp om vem som är vem eller varför. A GAME OF THRONES ser vältecknad ut vid en första anblick, men efter några sidor känns stilen massproducerad och lite väl putsad så att det ibland blir overkligt när en koppärrad man har airbrushad hy. Karaktärerna blir själlösa, som om man har en mallkaraktär som man sedan hänger på hår och kläder i olika färger. Att karaktärerna blir personliga är extra viktigt när det är så många att hålla ordning på.

Serien dras med samma problem som stora delar av serievärlden: Kvinnorna ska vara nakna i tid och otid och då alltid med perfekta bröst och getingmidja, även om man fött och ammat fyra barn. Det vita patriarkatet  må rymma några starka kvinnor men de ska ställa upp och lyda männen och skulle de sätta sig upp mot en man så har de en annan som beskyddare.

Vad det gäller hjärnan bakom tvserien säger ingen det bättre än SNL:

Att hjärnan bakom tvserien skulle vara en tuttfixerad hormonfylld trettonåring (som det skämtsamt påstås i klippet ovan) känns även som en relevant beskrivning av den tecknade serien, det luktar pojkdrömmar lång väg.

Men det är något som stör mig mer än något annat, något som jag varken har belägg eller fog för så är det de två R:en i George R R Martins namn. Vad har de där att skaffa? Är det ett simpelt efteraperi efter kungen av fantasy, J R R Tolkien? Jag blir bara misstänksam mot sådant. Det kan finns legitima skäl men det verkar mer som om han vill rida på Tolkiens rygg. Martin har beskrivits som en amerikansk Tolkien för vuxna och visst här förekommer både pedofili och dekapiteringar, men jag tycker inte de har mycket gemensamt förutom att de skriver fantasy och dom där R:en.

A game of thrones - Smakprov (Apart Förlag, 2012)Min stora behållning är den lismade dvärgen som viskar i maktens öron, han känns mänsklig och intressant. Fast jag rekommenderar hellre folk att läsa Pär Lagerkvists DVÄRGEN. Men skulle jag vilja gå vidare härifrån så tror jag att jag väljer originalböckerna, jag gissar att allt utreds mer noggrant och utförligt där och det behöver min tröga hjärna, modell ”äldre herre”. Men det är en dragkamp mellan en alltför stor textmassa och komplexitet mot värdet på underhållningen och behållningen. Jag gissar att den dragkampen inte slutar som jag skulle önska. Jag började läsa med låga förväntningar och inte mycket har ändrats. Denna kvastfening kryper tillbaka ned i havet och kliver inte upp på land igen i första taget.

Fakta
Språk: Svenska
192 sidor, häftad
Pris: 165 SEK (Adlibris), 167 SEK (Bokus)
Ur George R.R. Martin förord till A Game of Thrones volym 1.

Välkommen till den första samlingsvolymen av A Game of Thrones, serie­­­romanen baserad på min fantasybok med samma namn.

Låt mig klargöra en sak: Detta är inget komplement till TV-serien. Det du nu ska få läsa är en helt egen bearbetning av mina romaner. Kreatörerna bakom de olika versionerna av min saga - Daniel Abraham och Tommy Patterson vad gäller serietidningen – utgick från samma källmaterial och stötte på delvis samma utmaningar, men de var samtidigt tvungna att hantera problem som är unika för deras respektive medium. I vissa fall hittade de kanske samma lösning, i andra fick de gå helt olika vägar. Men om du gillar TV-serien och undrar varför historierna skiljer sig lite åt, och varför karaktärerna inte liknar skådespelarna du sett på din platt-TV ? så vet du nu.

För egen del älskar jag TV-serien, och jag älskar serieromanen också. Detta är min värld, det är mina människor, och det är fortfarande min historia, som nu berättas på ett annat sätt i ett annat medium, där en helt ny publik kan njuta av den.

Om du uppskattade böckerna eller TV-serien, hoppas vi att du skall gilla denna version också. Och om du inte tidigare har stiftat bekantskap med A Song of Ice and Fire, hoppas jag att du skall uppskatta att besöka Westeros och Winterfell, att möta Tyrion och Jon Snow och Arya och Ned och Cersei och Sansa och Bran och resten av mina tusentals roll­figurer. (Men bli inte för fäst vid dem.)

Fredrik

En glad amatör i den litterära världen och har ingen litteraturvetenskaplig bildning bortom gymnasiet. Satt i Sveriges radios romanprisjury 2014. Har lämnat James Ellroy och Salman Rushdie bakom mig och har istället släppt in Thomas Mann, Torgny Lindgren och Cormac McCarthy närmast hjärtat.

  2 Responses to “A game of thrones – Kampen om järntronen – Volym 1”

  1. Som stort fan av George R R Martin och ”Sagan om is och eld” (bokseriens svenska titel) måste jag dock få inflika att böckerna ÄR sjukt mycket bättre än tv-serien och förmodligen seriealbumet också. Karaktärerna är bättre, det vill säga har mer djup, (åtminstone när man läst några böcker, hur det kändes efter att bara ha läst första minns jag inte alls) och mer realistiskt (inklusive mindre av att alla ska vara så sjukt snygga hela tiden och bara kvinnorna/tjejerna visas nakna).
    Sen hjälper det kanske inte att jag skriver det om du ändå inte vill läsa boken, men jag kände för att göra det ändå :)

    Visst har dvärgen i Pär Lagerkvists bok och Tyrion vissa likheter, men Tyrion är bra mycket trevligare (om än inte riktigt lika god och bra som han ofta framställs i tv-serien)!

    • Tack, Amadeus. Alltid trevligt med nyansering och att få höra en annan åsikt. Även om jag kanske inte läser böckerna (man ska aldrig säga aldrig) så är jag säker på att du får några att plocka upp böckerna och läsa.

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha