Denna makabra och sorgliga kärlekshistoria som skildras med ett utsökt elegant språk återutges snart på svenska – Håll ut!

The Necrophiliac - Gabrielle Wittkop

THE NECROPHILIAC är en gotisk romantisk kortroman, eller möjligtvis novell, som är elegant kylig i tonen. Det blir aldrig äckligt effektsökeri, utan skildringen blir om en förfinad mans vidriga böjelser. Det är trots allt det makabra som skildras Gabrielle Wittkops språk som byter igenom. Hon har en unik röst, en ton som är så vacker och behaglig att det överskuggar till och med detaljerade återgivningar av nekrofili, fast de blir detaljerade först i mitt huvud. Lite som i filmen THE SHINING där man tror sig ha sett alla morden även om det bara är ett mord som sker framför kameran.

Wittkop är skicklig och tar snyggt och enkelt bort möjligheten att skuldbelägga nekrofilen då det inte är något han aktivt väljer att vara. Detta gör att man kan lyfta diskussionen till vad som är perverst eller inte och vem bestämmer vad som är normalt eller onormalt. THE NECROPHILIAC skulle vara perfekt till bokcirkeln, här finns hur mycket som helst att vända och vrida på, inte minst i ens eget huvud.

THE NECROPHILIAC är skriven i dagboksform. Den är inte skriven för att läsas av någon annan än huvudpersonen Lucien. Han förställer sig inte, han gör sig inga ursäkter, han sparar sina njutningar i dagboken vackert tecknade med ett utsökt språk. Wittkops förbild var Markis de Sade, vilket märks här. Lucien är fri till och med från egna förebråelser. Samtidigt tvingas man se de döda med huvudpersonens ögon, inför döden och Lucien är vi alla lika.

Gabrielle Wittkop - Bild från Vertigo förlag

Gabrielle Wittkop - Bild från Vertigo förlag

Det är lite tokigt att läsa THE NECROPHILIAC på engelska översatt från franska men den finns i dagsläget inte att uppbringa i svensk översättning.THE NECROPHILIAC har tidigare givits ut på svenska (NEKROFILEN) av Vertigo förlag. En illustread nyutgåva är nära förestående med ett nytt efterord, så om du är sugen på att läsa NEKROFILEN kan det vara en god idé att vänta lite med ett inköp.

 

Fakta
Språk: Engelska (översatt från franska)
92 sidor, paperback
Pris: 99 SEK (Adlibris), 119 SEK (Bokus)
Svensk titel: Nekrofilen (slutsåld hos Vertigo)
Beskrivning/synopsis: När Gabrielle Wittkop ombads att beskriva sin skandalomsusade succéroman Nekrofilen beskrev hon den som en melankolisk kärleksroman, eftersom bokens protagonist ständigt måste skiljas från dem han älskar. Lucien är en parisisk antikvarie och passionerad samlare av japanska netsuke, små morbida statyetter som illustrerar intensiva kärleksakter med de döda. Lucien älskar också att äga de döda, döda som blivit uppryckta ur sina nygrävda viloplatser. I sin dagbok berättar denne makabre samlare den hemliga historien om sin nekrofila kärlek. Gamla eller unga, män eller kvinnor, varje förbipasserande blir föremål för samma intensiva erotiska uppvaktning. Allteftersom sidorna skrider fram återvänder denne oroande estet till ursprunget för sin besatthet av kalla kön, av blåblekt kött med doft av mal, där hans bottenlösa ensamhet utspelar sig. Gabrielle Wittkops kyligt sensuella språk, utan varje antydan till moraliserande, porträtterar en älskande utan motstycke. Hon berättar i Nekrofilen historien om den ensammaste av alla kärlekar och berör i sin bok det mest onämnbara. Och Wittkop gör det på ett språk vars lyskraft inte avtagit sedan boken publicerades för första gången 1972. Nekrofilen är den första av Gabrielle Wittkops böcker som ges ut i Sverige (Saxat från förlaget Vertigos hemsida).

 

Stefan Spjuts spänningsroman om troll i Norrland är en riktigt bra och spännande tegelsten att lägga under granen.

Stallo - Stefan SpjutJag har svårt att föreställa mig Stefan Spjuts pitch när han skulle berätta om boken han tänkte skriva. Det måste ha låtit något i den här stilen: Tja’, Stefan här (håller upp en inbillad telefon mot örat)… Tänkte skriva en thriller om… troll i Norrland… Det är just det att STALLO inte låter sig beskrivas så lätt. Till att börja med är Spjut en bra berättare, han får språket att flyta och kan med med några välvalda ord snabbt ge en bild av karaktärer och miljöer, som känslan man kan få när man kliver in på en vägkrog. Men framför allt kan han hålla spänningen uppe. Att inte tappa farten en gång under 629 sidor (ebok på ipad) är en sällan skådad bedrift och jag inte minns när jag upplevde det sist.

Miljöerna och personerna känns genuina, men som boende i södra Sverige har jag inte mycket koll på livet i Norrland. Något som dock sticker ut är att så många rasistiska kommentarer fälls även om det är av sura gamla gubbar.

Det talas redan om att STALLO ska bli film och det tror jag passar utmärkt, Spjut är en visuell berättare och det är redan nu flera scener som jag kan längta till att få se på duken. Ni som är rädda att det bara blir en blek svensk kopia av norska filmen TROLLJÄGAREN kan vara lugna, det är två helt olika historier. Dessutom tycker jag TROLLJÄGAREN gör ett misstag när man gör något av en skräckkomedi. Det misstaget upprepar inte Stefan Spjut, i STALLO är det inget larvande utan blodigt allvar och fullt med otäckheter. Det obehagliga stannar inte vid ljuskygga varelser eller onda män, nej det är när skildringarna över hur barn far illa som är mest obehagliga. Det handlar inte om några bestialiska övergrepp utan små glidningar i vad man kan tillåta sig att utsätta andra för när man är stressad och pressad. Det och hur snyggt Spjut har plockat in de mest osannolika historiska personer i berättelsen är min stora behållning av STALLO.

Jag vill slå ett slag på nåjdtrumman för STALLO som är årets svenska julklappstips för thrillerälskare som inte backar för lite övernaturligt. Vilken annan högtid passar bättre än julen att ge bort en bok om vättar, troll, oknytt och annat smått och gott ur svensk folktro? STALLO är förtrollande bra!

Fakta
Språk: Svenska
629 s, ebok
Pris: 145 SEK (Adlibris), 147 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: 1977, Sarek, Lappland. Sveriges främsta vildmarksfotograf och bosatt vid Riksgränsen sedan närmare femtio år, tar en märklig bild från sitt Piperflygplan. På fotografiet syns en björn med en barnliknande varelse på ryggen. Det ser ut som en apa men är givetvis inte det. Det är inte en människa och inte ett djur. Fotografen hävdar att han tagit en bild på ett troll. Ungefär samtidigt försvinner en pojke spårlöst från sin mamma i Dalarnas skogar. Mamman hävdar att han blivit bortförd av en jätte. Pojken återfinns aldrig.

2004. Fotografens barnbarn, Susso, har skapat en egen hemsida för kryptozoologi. Vid sidan av morfars bilder samsas berättelse om Yetin, Loch Ness-odjuret, Bigfoot. Trollen står dock i fokus och när en äldre kvinna hör av sig och berättar att en liten hårig varelse har stått utanför hennes hus i Kvikkjokk far Susso genast dit. Hon har därmed tagit steget ut i det okända.

Stallo är en spänningshistoria som inte liknar någonting annat. 

 

Detta är utan tvekan höstens bästa thriller.

Mörka platser - Gillian Flynn

Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ. Så börjar Gillian Flynns MÖRKA PLATSER och jag är såld redan från början. Den starka inledningen får mig att tänka på Cormac McCarthys BLOOD MERIDIAN. Det är inte bara inledningen som tilltalar, Flynn känns mycket välformulerad för genren. Det är en njutning att läsa om miljöerna och personerna filterat genom den uppfriskande cyniska huvudpersonen Libby som är oemotståndligt tjurig och missanpassad. Hon speglar landskap och scenerier perfekt, det är kargt, skitigt och uppgivet.

Flynn är skicklig, att hålla så många möjliga scenarier i luften samtidigt utan att det blir förvirrande svårläst eller statiskt är imponerande. MÖRKA PLATSER är inte berättad på traditionellt sätt, det känns som om min kännedom om händelserna ökar kronologiskt även om det berättas vid olika tidpunkter och i olika rum. Så även om man byter person och plats känns det som om det är samma berättelse som fortsätter.

Favoritboktyckaren Yukiko Duke i SVTsoffan kallar den höstens bästa deckare och snudd på varenda bokbloggare i Sverige lovordade originalutgåvan när den var aktuell för ett par år sedan. Jag kan bara stämma in i lovsången: MÖRKA PLATSER är riktigt bra. En perfekt julklapp till alla som gillar deckare och thrillers.

Se Yukiko Dukes omdöme om Mörka platser (SVT Play)

Läs recensionen av Cormac McCarthys Blood meridian

Fakta
Språk: Svenska
430 sidor, inbunden
Pris: 169 SEK (Bokus), 169 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallasSatansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde – och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.

Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med de som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt

Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare.

GILLIAN FLYNN växte upp i Kansas City, Missouri. Hennes debutroman Sharp Objects blev den första boken att vinna två CWA Dagger-priser samma år. Mörka platser [Dark Places] och Gone Girlhar ytterligare etablerat henne som ett av den moderna kriminallitteraturens största namn. Gillian Flynn bor i Chicago.

»Gillian Flynn är äkta vara. Skarp, kärv, övertygande och med talang för det makabra.« STEPHEN KING

»Libby Day låter sig inte glömmas i första taget. Mörka platser är en nervslitande thriller!« NEW YORK TIMES BOOK REVIEW

»Mörka platser är en deckare som inte liknar något annat, med en antihjältinna av en sort du aldrig mött förut.« MATS STRANDBERG, författare till Cirkeln och EldMin bild av händelseförloppet slås ständigt sönder och ersätts av en ny, gamla avfärdade misstänkta kommer tillbaka med fullkraft på listan.

 

Den tecknade versionen av Sagan om is och eld är nästan lika rörig och sexistisk som tvserien. För att göra ont värre känns de tecknade karaktärerna själlösa och onaturliga.

A game of thrones - Kampen om järntronen - Volym 1Det ska erkännas att jag inte har mycket till övers för fantasy i bokform. Jag tittar gärna på filmer som SAGAN OM RINGEN och jag ser fram emot premiären av HOBBITEN i december trots att någon stolle dragit ut den till över åtta timmar film och delat upp den i tre delar. Jag började faktiskt titta på tvserien A GAME OF THRONES men tröttnade innan första säsongen var över, eller snarare storknade. Det hände mycket och många karaktärer slogs om uppmärksamheten utan att beröra mig. Däremot är jag, liksom författaren George R R Martin en inbiten serieläsare, eller snarare var. Nu är det bara WALKING DEAD-serien som jag aktivt följer och köper på mig. Men när det begav sig läste jag det mesta, men inte ens då blev det mycket fantasy. Jag är en kvastfening i fantasyvärlden. Kan denna serieform av SAGAN OM IS OCH ELD vara inkörsporten till inte bara originalböckerna utan faktiskt hela fantasygenren? Det är i alla fall vad Martin hoppas i förordet där han även kommer ut som ILLUSTRERADE KLASSIKER-läsare och avslöjar sig därmed som ”äldre herre” då den slutade ges ut 1976.

Illustrerade klassiker - MacBeth

I den tecknade A GAME OF THRONES  är det lättare att förstå vilken släkt eller vilket hus man följer i och med att det är olika färger på tanke-/berättarrutorna, även om jag fortfarande inte har grepp om vem som är vem eller varför. A GAME OF THRONES ser vältecknad ut vid en första anblick, men efter några sidor känns stilen massproducerad och lite väl putsad så att det ibland blir overkligt när en koppärrad man har airbrushad hy. Karaktärerna blir själlösa, som om man har en mallkaraktär som man sedan hänger på hår och kläder i olika färger. Att karaktärerna blir personliga är extra viktigt när det är så många att hålla ordning på.

Serien dras med samma problem som stora delar av serievärlden: Kvinnorna ska vara nakna i tid och otid och då alltid med perfekta bröst och getingmidja, även om man fött och ammat fyra barn. Det vita patriarkatet  må rymma några starka kvinnor men de ska ställa upp och lyda männen och skulle de sätta sig upp mot en man så har de en annan som beskyddare.

Vad det gäller hjärnan bakom tvserien säger ingen det bättre än SNL:

Att hjärnan bakom tvserien skulle vara en tuttfixerad hormonfylld trettonåring (som det skämtsamt påstås i klippet ovan) känns även som en relevant beskrivning av den tecknade serien, det luktar pojkdrömmar lång väg.

Men det är något som stör mig mer än något annat, något som jag varken har belägg eller fog för så är det de två R:en i George R R Martins namn. Vad har de där att skaffa? Är det ett simpelt efteraperi efter kungen av fantasy, J R R Tolkien? Jag blir bara misstänksam mot sådant. Det kan finns legitima skäl men det verkar mer som om han vill rida på Tolkiens rygg. Martin har beskrivits som en amerikansk Tolkien för vuxna och visst här förekommer både pedofili och dekapiteringar, men jag tycker inte de har mycket gemensamt förutom att de skriver fantasy och dom där R:en.

A game of thrones - Smakprov (Apart Förlag, 2012)Min stora behållning är den lismade dvärgen som viskar i maktens öron, han känns mänsklig och intressant. Fast jag rekommenderar hellre folk att läsa Pär Lagerkvists DVÄRGEN. Men skulle jag vilja gå vidare härifrån så tror jag att jag väljer originalböckerna, jag gissar att allt utreds mer noggrant och utförligt där och det behöver min tröga hjärna, modell ”äldre herre”. Men det är en dragkamp mellan en alltför stor textmassa och komplexitet mot värdet på underhållningen och behållningen. Jag gissar att den dragkampen inte slutar som jag skulle önska. Jag började läsa med låga förväntningar och inte mycket har ändrats. Denna kvastfening kryper tillbaka ned i havet och kliver inte upp på land igen i första taget.

Fakta
Språk: Svenska
192 sidor, häftad
Pris: 165 SEK (Adlibris), 167 SEK (Bokus)
Ur George R.R. Martin förord till A Game of Thrones volym 1.

Välkommen till den första samlingsvolymen av A Game of Thrones, serie­­­romanen baserad på min fantasybok med samma namn.

Låt mig klargöra en sak: Detta är inget komplement till TV-serien. Det du nu ska få läsa är en helt egen bearbetning av mina romaner. Kreatörerna bakom de olika versionerna av min saga - Daniel Abraham och Tommy Patterson vad gäller serietidningen – utgick från samma källmaterial och stötte på delvis samma utmaningar, men de var samtidigt tvungna att hantera problem som är unika för deras respektive medium. I vissa fall hittade de kanske samma lösning, i andra fick de gå helt olika vägar. Men om du gillar TV-serien och undrar varför historierna skiljer sig lite åt, och varför karaktärerna inte liknar skådespelarna du sett på din platt-TV ? så vet du nu.

För egen del älskar jag TV-serien, och jag älskar serieromanen också. Detta är min värld, det är mina människor, och det är fortfarande min historia, som nu berättas på ett annat sätt i ett annat medium, där en helt ny publik kan njuta av den.

Om du uppskattade böckerna eller TV-serien, hoppas vi att du skall gilla denna version också. Och om du inte tidigare har stiftat bekantskap med A Song of Ice and Fire, hoppas jag att du skall uppskatta att besöka Westeros och Winterfell, att möta Tyrion och Jon Snow och Arya och Ned och Cersei och Sansa och Bran och resten av mina tusentals roll­figurer. (Men bli inte för fäst vid dem.)

 

Ahhhhhhh… Den är här! Carlos Ruiz Zafons nya bok. Stoppa pressarna, avbeställ sommarens prinsessbröllop, sluta jobba, avboka Depeche Modes nästa turne och skit i att äta. För detta är nästan Jesus återkomst.  Detta kan bara vara bra! 

När boken Vindens skugga kom ut ,05-06…typ, så knockade den mig med full kraft. En storslaget mystisk saga och en eggande pusseldeckare i ett och samma verk som utspelade sig bland skuggorna i ett gåtfullt Barcelona. Där författarens kärlek för böcker och texter packades in i handlingen genom huvudrollsinnehavarens arbete i familjens bokhandel, Sempere & Söner, samt sökandet efter den försvunne och bortglömde författaren Julian Carax. Där fanns även ”De bortglömda böckernas gravkammare”. Ett hemligt katakombliknande bibliotek som bara ett fåtal människor kände till och där det även fanns en bok för alla förstagångsbesökare att hitta och adoptera. Allt var en välskriven och eggande hyllning till boken som medium och de världar som där kommer till liv. Jag blev helt kär både i boken och Carlos Ruiz Zafons  fantastiska språk, och väggen jag for in i när jag upptäckte att detta var författarens första verk var hård. För jag var beredd att köpa Carlos hela produktion men kammade alltså noll… och ja, han hade tydligen skrivit några ungdomsromaner och manus innan men de var inte översatta så det var bara att vänta…

…tills ”Ängelns lek” kom ut 2008. En så kallad prequel till Vindens Skugga som återigen smög sig fram i Barcelonas gränder och återigen besökte ”De bortglömda böckernas gravkammare”. Annat persongalleri än i den föregående boken men stilmässigt och andligt en likartad berättelse där huvudrollsinnehavaren nu var en bestseller-författare som fick ett erbjudande om att skriva en helt annan sorts historia än vad han var van vid. Frågan var om hans arbetsgivare kom från himmelen eller underjorden och vilket av valen som var att föredra. Kärleken och en stor förundran till det skrivna verket och den stora mystiken var återigen grunden för allt och boken var nästan lika fängslande, nästan lika beroendeframkallande och nästan lika spännande som Vindens skugga. Det var ju ändå en ny bok av Carlos Ruiz Zafon och den som väntar på något gott väntar alltid för länge… men kunde det vara så att det börjat komma lite grus i skrivmaskinen?

2012 så får jag nästintill glädjeinfarkt då ”Himlens fånge” plötsligt står där i bokhandeln med en magisk aura omkring sig och trots ett brutalt överpris så är tiden mellan inköp och soffläge minimalt. Nu återkommer personerna från första volymen och jag får åter igen följa Zafons skuggtäta Barcelona genom personalen i bokhandeln Sempere & Söner. Gud hör bön!!!! Men, men… säg den lycka som varar för evigt och det tar inte många sidor innan mitt intresse börjar falna och det känns snart som om jag läser en kopia av de tidigare verken. Inget nytt under solen och den magiska värld som Zafon en gång byggde upp är nu helt urvattnad. Den här gången är det en tyrann till fängelsedirektör som tvingar en fånge, tidigare författare, att skriva om och ändra hans verk för att anpassa dem för ”den dumma massan”. Men historien håller inte, är inte intressant och mystiken känns mest påklistrad och falsk. Att läsa ”Himlens fånge” är som att höra ett dåligt after-ski coverband lustmörda ens favoritrockklassiker. Bedrövligt.

”Himlens fånge” presenteras nu som den tredje delen av fyra i serien ”De bortglömda böckernas gravkammare”. Vilket inte var något som det talades högt om inför de två tidigare verken, och kanske har det varit planen hela tiden men  jag tycker det luktar efterkonstruktion och en författares desperata bortförklaring för att han egentligen är pinsamt medveten om att han har målat in sig själv i ett litet hörn i en gränd i Barcelona. Läs Vindens skugga och Ängelns lek men varken köp eller läs Himlens fånge. Själv kommer jag, mot allt förnuft, naivt sitta och vänta på del fyra och hoppas på en total återupprättelse för Carlos Ruiz Zafon. Men just nu känns det lika troligt som Beatles återförening.

Fakta
Språk: Svenska
295 sidor, häftad
Pris: 179 SEK (Bokus), 178 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: I Himlens fånge återvänder vi till De bortglömda böckernas gravkammare och bokhandeln Sempere & Söner, i Carlos Ruiz Zafóns säregna och mörka Barcelona. Det är strax före jul i slutet av 50-talet. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln, där trotjänaren Fermín är i full färd med att förbereda sitt förestående bröllop. En morgon kommer en gammal man in i bokhandeln och vill köpa en värdefull bok, en ovanlig och exklusiv förstautgåva av Greven av Monte Cristo. Men han tar den inte med sig ­- istället lämnar han boken med en dedikation: ”Till Fermin Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden.” Främlingens besök blir upptakten till en berättelse om fångenskap, svek och en hemlighet som legat begravd i mer än två decennier.

Carlos Ruiz Zafón (född 1964 i Barcelona) blev med Vindens skugga en av världens mest lästa författare, översatt till över trettio språk. Ängelns lek (2009) har sålts i bortemot en och en halv miljon exemplar i Spanien och gör nu sitt segertåg över världen. Himlens fånge är hans senaste roman.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha