”Vilket värde har egentligen en civilisation som inte ens klarar av att rosta en ynka brödskiva så att den blir som man vill ha den?”

Citatet ovan är trombonisten Takahashis när han inte får brödet till sin beställda kycklingsallad som han vill. Detta i bokens början där natten anländer och fortgår tills gryningen nalkas på bokens sista sidor. På andra sidan bordet sitter Mari, en ensamvarg som inte kan sova och därför sitter på olika kaféer och läser nätterna igenom och är bokens nav och huvudrollsinnehavare.Varefter nattens timmar går så kommer hon träffa en sönderslagen prostituerad, en före detta kvinnlig brottare, den organiserade brottsligheten och en mängd av nattens olika varelser. Allt medan nattens timmar tickar fram och en värld som inte syns i dagsljuset breder ut sig över sidorna och aldrig, aldrig har Haruki Murakami varit mer filmisk. Hela boken är som ett filmmanus där det inte är ord utan bilder som klistrar sig fast i mitt medvetande och kameraåkningarna sveper genom bokens täta atmosfär. Det är stämningsfullt och fascinerande hur Murakami så lätt kan få mig att bli en del av detta digra bildspel. Efter bara några sidor så är det nästan som om jag kan känna lukten av Takahashis dåligt rostade bröd, känna cigarettlukten, höra taxibilarna köra förbi och boken blir fullständigt, fullständigt omöjlig att lägga ifrån sig. Murakami fullständigt bultar fast boken i mina händer och guidar mig rakt in i den japanska storstadsnatten… Tuut, tuut bilarna åker förbi, röken ligger tungt… I alla fall till en början…

För bakom den stilistiska säkerheten, den svarta humorn och en atmosfär tät som betong så finns inte så mycket av en historia. Det händer saker, det är intressant och medryckande, men efter halva boken är det uppenbart att det inte finns någon röd tråd, inget att följa, inget att begrunda, utan bara en natts vandring med Mari, Takahashi  och de andra vakna och förvirrade. Det blir efter ett tag helt enkelt ytligt och oengagerande. Liksom Murakamis ”Sputnik älskling”, som även den var en kort roman med en tät filmisk stämning, så finns det inget fundament, ingen krok att fastna på.

Det börjar alltså utkristalliseras en varning på Murakamis kortare historier då de inte alls känns lika genomtänkta och fundamentala som de tjockare och bredare böckerna som till exempel ”Fågeln som vred upp världen” och ”Norwegian Wood”. Detta till trots så är Haruki Murakami en av mina favoritförfattare på alla sätt. När man plockar upp en roman med honom så vet man aldrig vad man får. Ingen annan författare kan skriva en Murakami-roman och, javisst, oftast är det samma återkommande teman med mystik och isolering som beståndsdelar i väven, men det finns alltid en grundhistoria, en ryggrad som han kan brodera sina makalösa historier på och omkring. Tyvärr fungerar inte det lika bra i hans kortare verk utan det blir ett vackert, förtrollande och alldeles bedårande kulissbygge som Murakami skulle behållit i sin skrivbordslåda som en stilistisk övning.

Tidigare recensioner av Murakami:
Fågeln som vred upp världen
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
IQ84 del 1 & 2
IQ84 del 3
Norwegian wood 

 

 

 

 

 

 

 

Fakta
Språk: Svenska
236 sidor, mjukband
Pris: 124 SEK Adlibris och 179 SEK Bokus
Förlag: Norstedts

Beskrivning/synopsis: Murakamis hypnotiska kortroman från 2004 utspelas under en natt i Tokyo. Filmisk och gastkramande.
Eri och Mari är systrar och befinner sig på olika sidor om natt och dröm. Eri tycks inte kunna vakna där hon ligger i sängen. Mari tycks tvärtom inte kunna sova. Efter mörkrets inbrott stöter hon på den unge jazztrombonisten Takahashi som hävdar att de träff­ats tidigare. Under de följande timmarna möter hon också en kvinnlig före detta brottare som nu jobbar som nattportier på ett hotell med skamfilat rykte samt en kinesisk prostituerad som på samma hotell blivit brutalt misshandlad av en affärsman. Fram till gryningen möts deras vägar gång på gång och deras hemligheter tycks dra dem allt närmare varandra. Kan det vara så att Eris skrämmande sömn har något med affärsmannens brott att göra? Vad händer om Eri äntligen vaknar, kommer hennes syster då att somna?

Efter mörkrets inbrott är ett suggestivt och filmiskt drama som blandar tid och rum i en närapå metafysisk utforskning av människans psyke. Ingen annan än Murakami hade kunnat skriva denna roman präglad av hans helt egensinniga humor och psykologiska skärpa.

Jonas

Gillar allt som har med böcker att göra. Läser allt, nästan, som jag kommer över. Allt från historiska böcker till serier. Blandar upp detta intresse med film, musik och dataspel vilket märks i mina texter. Men gott och blandat är bäst och mindre enformigt.

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha