Isländsk deckare med inslag av teknikskepsis, övernaturligt och med ett flamboyant persongalleri och en härligt otäck prolog.

Eldnatt - Yrsa Sigurdardottir

Förlaget Modernista tajmar släppet av isländska Yrsa Sigurdardottirs ELDNATT lagom till Bokmässan i Göteborg som passande nog har nordiskt tema i år.

ELDNATT är en ovanlig deckare, inte bara så tillvida att den utspelar sig i ett Island svårt sargat av finanskrisen. Utan även i fråga om att ha övernaturliga inslag och belysa vård och livsvillkor för utvecklingsstörda.  Den övernaturliga delen är föredömligt tvetydig och upplevelsen filtreras genom barnaögon och vettskrämda stressvrak till hemmamammor. Här antyds endast vad som händer, Sigurdardottir lämnar till och med dörren öppen för att inget övernaturligt alls sker. Det är gott, för det övernaturliga är oändligt mycket otäckare i mitt huvud än om det beskrivs för mig.

Men sen får jag nördklåda över samma tröttsamma tjafs när det kommer till ”nymodigheter” som Facebook , där huvudpersonen av nöd ska vara teknikskeptiker. Som läsare ska man lotsas genom något så enkelt som en inloggning. Det är både ointressant och ovärdigt. Uppmaning till världens författare: Släpp sargen nu och kom in i matchen!

Tempot i ELDNATT är makligt och kontrollerat. Inga hastiga språng i handling eller ens av personerna. Allt och alla lufsar på utan att stirra upp sig. Det är faktiskt skönt att gästa advokaten Thóra Guðmundsdóttirs liv och följa med henne på dotterns fotbollsmatcher, bad i varma källor och på klientbesök. Yrsa Sigurdardottir målar bilden av Island med varma färger och är en bra ambassadör för landet. I sin egen takt nystar hon metodiskt upp historien. Kanske inte så fartfyllt men definitivt trovärdigt och faktiskt spännande.

Yrsa Sigurdardottir pratar om hur hon inspireras av Island:

Ett berättartekniskt grepp som Sigurdardottir använder, inser jag en bit in i ELDNATT, är att inte vifta med olika misstänkta, som är vanligt i genren. Gissningsleken vill inte komma igång, man flyter bara med som läsare. I ELDNATT är det snarare en historia som vecklas ut och den kan ta vilka vägar den vill.

Hur bra är det då? I början står jag upp och applåderar hur finanskrisen vävts in i storyn, hur bra dialogen är, att det finns en überbadguy a la Hannibal Lecter i utkanten av berättelsen. Jag jublar över att Sigurdardottir vill belysa de utvecklingsstördas situation, hur Thóra Guðmundsdóttir nästan blir en straight man bland alla flamboyanta personer, hur häftigt det är när hot kommer från oväntat håll och den härligt otäcka prologen. I andra halvan av boken sitter jag ned och golfklappar något mindre entusiastisk även om jag ler med hela ansiktet.

Bokmässans hemsida

Fakta
Språk: Svenska
440 sidor, inbunden
Pris: 163 SEK (Bokus), 183 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Vårdhemmet för gravt handikappade förvandlades till en helvetisk dödsfälla när hela huset en natt stod i lågor. Fem dog i elden, den enda överlevande, en pojke med Downs syndrom, dömdes för mordbrand.

Men var han verkligen skyldig? Händelsen har nästan hunnit falla i glömska när advokat Thóra Guðmundsdóttir blir påmind om den, av en ny bekantskap som hon hellre vore utan. En långtidsdömd pedofil på samma anstalt som pojken tycks ha ett lika sjukligt som skrämmande sinne för att skaffa sig kunskap i fallet. Vilka är hans intressen? Varför har han kontaktat henne?

Samtidigt börjar en radiojournalist få hotfulla samtal till sitt program. Det är uppenbart att fler brott, med dödlig utgång, kan kopplas till branden. När hela sanningen gör sig hörd innebär den en fasa som går bortom naturen.

I översättning av Anna Gunnarsdotter Grönberg.

Yrsa Sigurðardóttir [f. 1963 i Reykjavík] har blivit översatt till ett trettiotal språk och rönt stora framgångar i såväl Europa som usa och Japan för sitt säregna sätt att kombinera deckargenren med övernaturlig skräck. Eldnatt är en ny, fristående roman om advokaten Thóra Guðmundsdóttir.

»Yrsa Sigurðardóttir levererar suveränt kyliga atmosfärer och återkommande rysningar av spänning: Hon sällar sig med all rätt till frontlinjen av nordiska kriminalförfattare.« THE TIMES

»Islands svar på Stieg Larsson.« THE DAILY TELEGRAPH

»Står sig vid en jämförelse med den allra främsta kriminallitteraturen, oavsett ursprung.« TIMES LITERARY SUPPLEMENT

»Yrsa Sigurðardóttir är lysande på att frammana en atmosfär av smygande hot och overklighet.« THE GUARDIAN

 

Geggig, brutal och återutgiven. Här kommer Getingfabriken igen, återuppstånden från 1984 och kritiker och läsare är beredda på att chockas och fördömas igen… Eller?

Frank är en mentalt ostabil, snällt sagt, tonåring som lever på en ö med sin far. Hans bror sitter på psyket efter att att tänt eld på en eller två hundar för mycket och han själv bedriver sina dagar med att plåga och döda djur av alla sorter och dimensioner. Bland annat går han hårt åt kaninbeståndet på ön med slangbella, strypning och dynamit. Han har en dvärgkompis som han super sig full med då och då och han har en inredd gammal bunker full med djurkavader och skallar där han ibland sitter och kopplar av. Tycker ni det börjar låta som en morbid liten historia? Ja, jag skulle kunna fortsätta med avbitna könsorgan, offerpålar, försvunna mammor och en getingfabrik. Eller varför inte Franks egna ord om sitt besinningslösa våld:

”Två år efter jag tagit livet av Blyth mördade jag min lillebror Paul, av helt andra och mer fundamentala orsaker än när jag gjorde av med Blyth, och året efter det lät jag min unga kusin Esmeralda kila vidare, mer eller mindre av en nyck. Så där har ni min resultatlista hittills. Tre stycken. Men nu har jag inte dödat någon på åratal, och tänker inte heller göra det mera. Det var bara en fas jag gick igenom.”

För detta är en vulgärt vulgär historia som vandrar på slak lina över billig chockverkan och döda kadaver. Det kunde blivit så fjantigt och dåligt vid minsta felsteg men resultatet är istället engagerande, drivet och alldeles fängslande. För att tala klarspråk så är detta en riktigt bra bok. Ian Banks lyckas bygga upp en spännande rysare där det inte finns en död mening och där det makabra bidrar till att bygga upp en värld bortom allt förnuft och alla förväntningar. Berättarmässigt är den snyggt upplagd där små bitar av ledtrådar sakta men säkert sätts ihop för att mot slutet bilda en självklar helhet, och att Banks låter saker diskuteras utan att för den skull förklara dem förrän långt senare är väldigt snyggt och en dramaturgisk våt dröm.

Getingfabriken kom redan 1984 och delade redan då kritikerkåren i två läger mellan dem som ansåg den enbart osmaklig och de som, liksom jag, ansåg att den var fantastisk. Och kanske är jag inte riktigt funtad som gillar detta men jag tyckte den var, och är, alldeles fantastisk. Jag har egentligen bara en sak att klaga på, ja klaga måste man, och det är att Ian Banks på de absolut sista sidorna låter sin antihjälte förklara och resonera om sitt beteende. Något som är totalt onödigt då det redan sagts mellan raderna och tvingat mig som konsument att fundera och tänka till. Jag vill inte ha boken förklarad, jag vill ha den som en tolkbar utmaning. Så trots att jag vet att du inte kommer göra som jag säger så strunta i de fyra sista sidorna och tänk själv. (Zap! Pop! Dammar som brister! Bomber som detonerar! Förkolnade getingar: ttssssl)

Läs! Läs! Läs!

Iain Banks hemsida

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakta
Språk: Svenska
236 sidor, inbunden
Pris: 129 SEK (Bokus), 149 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Iain Banks debutroman är den våldsamma, groteska och svart komiska berättelsen om den psykopatiske tonåringen och flerfaldige mördaren Frank som bor tillsammans med sin pappa på en ö utanför Skottlands kust. Där ägnar han sig åt makabra, rituella djuroffer – titelnGetingfabriken syftar på en avancerad anordning som involverar levande getingar – medan han inväntar sin halvbror Eric som är på rymmen från ett mentalsjukhus.

Boken väckte starka reaktioner när den kom ut 1984. En del betraktade den som ett smaklöst frosseri i grymhet och våld, medan den på andra håll lyftes fram som en storslagen debut. ”Briljant, oemotståndlig, fängslande”, skrev till exempel New York Times recensent. När den brittiska dagstidningen The Independent ett antal år senare valde ut århundradets 100 bästa romaner fanns Getingfabriken med på listan.

IAIN BANKS föddes 1954 i Dunfermline i Skottland. Efter den stora uppmärksamhet han väckte med Getingfabriken [The Wasp Factory, 1984] har han skrivit en lång rad böcker, dels mainstreamromaner, dels internationellt storsäljande science fiction-romaner under namnvariationen Iain M. Banks. 2005 tilldelades han science fiction-genrens finaste pris, The Hugo Award, för romanen The Algebraist.

 

Liza Klaussmanns debutroman skildrar de rikas tragedier mycket elegant i efterkrigstidens USA. Tigrar i rött väder är sällsynt bra.

Tigrar i rött väder - Liza KlaussmanEfterkrigstidens amerikanska östkustglamour har aldrig varit mer intressant att ta del av. Romandebuterande Liza Klaussmann är en skicklig berättare och det är på tiden att någon skildrar överklassen utan att framställa dem som onda narcissister.

Det är behagligt att läsa om personer med ett annat sätt att umgås, att prata, att ge gliringar, subtilt och förfinat. Under den intetsägande och osympatiska ytan hos karaktärerna i TIGRAR I RÖTT VÄDER väller en lavaflod fram bestående av känslor, tankar, resonemang, empati och sorg.

På sätt och vis är jag förvånad över att jag vill läsa om en överklassdam som sitter på soldäcket och gråter med en dry martini i handen. Men den bilden är kraftigt förenklad. Visst finns alla klassmarkörer här, men upplevelsen ligger i berättelsen, i språket, i intrigen, i hur man med sådan lätthet rör sig fram och åter i tiden. Karaktärerna i TIGRAR I RÖTT VÄDER är allt annat än endimensionella. Den tråkiga socitetsbimbon lyser alltså med sin frånvaro, det blir tidigt klart när en av huvudkaraktärerna läser Kant.

Dessutom är det nervpirrande läsning där det är minst lika spännande att läsa om tennisspel som om hur det ska gå för en familjemedlem med grava drogproblem och då är jag inte ett skvatt sportintresserad. Det är med andra ord väl skrivet. Till detta ska läggas att viktiga händelser ständigt överkorsas ur olika personers perspektiv, i terapisessioner, som en anspelning i ett samtal, en udda situation eller som återberättade minnen. För varje persons syn på händelserna läggs ett nytt raster över berättelsen och nya mönster och innebörder träder fram.

TIGRAR I RÖTT VÄDER är en av de bästa och mest eleganta romanerna jag läst på ett bra tag. Klaussmann behöver inte gå fram med släggan och låta fantastiska, bombastiska saker drabba karaktärerna, det behövs inte. Ändå är det med iver och glödande nyfikenhet jag läser vidare, längre och längre in på småtimmarna. TIGRAR I RÖTT VÄDER är så bra att efter nån dag gör ont i handen av att försöka hålla den gedigna inbundna boken med en hand och göra annat med den andra. Jag har inte läst något liknande innan, TIGRAR I RÖTT VÄDER är sällsynt bra.

Lyssna på OBS i P1 om de rikas tragik

Fakta
Språk: Svenska
360 sidor, inbunden
Pris: 179 SEK (Bokus), 189 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Liza Klaussmanns debutroman Tigrar i rött väder utspelar sig på USA:s östkust under fyrtio-, femtio- och sextiotal. Nick och hennes kusin Helena har vuxit upp tillsammans på den gamla släktgården Tiger House själva symbolen för östkustglamour där de levt ett liv i tryckande sommarvärme, med solblekta båtbryggor och nattliga cocktailpartyn.

Under tiden efter andra världskrigets slut tycks världen stå öppen. Helena ger sig i väg till Hollywood för att söka äktenskaplig lycka, medan Nick är på väg att återförenas med sin unge make Hughes, som just ska återvända från kriget. Men snart börjar den gyllene fasaden spricka. Helenas make är inte mannen han verkat vara, och Hughes kommer tillbaka från kriget sluten och distanserad.

Åter i Tiger House, på 1960-talets rand, försöker Nick och Helena nu tillsammans med sina barn Daisy och Ed återerövra frihetskänslan från förr.Men allt ska komma att förändras när barnen gör en hemsk upptäckt: någon har blivit mördad i närheten av det vackra sommarstället. Släktingarna kastas ut ur sina invanda banor, hemligheter kommer i dagen, och inget i deras liv kommer någonsin att bli sig likt igen.

LIZA KLAUSSMANN [f. 1976 i New York] har arbetat som journalist på New York Times i över ett decennium. Tigrar i rött väder är hennes första roman.

»En enormt gripande och välberättad historia.« THE GUARDIAN

»Tigrar i rött väder är en briljant roman. Underbart finurlig, isande läsning.« THE INDEPENDENT

»En mycket skickligt konstruerad, spännande familjemelodram.« USA TODAY

»Tigrar i rött väder är en sofistikerad sidvändare… En gammaldags roman i bästa tänkbara bemärkelse.« THE TELEGRAPH 

 

Första boken om londonpolisen Lacey Flint är en deckare i världsklass med allt lull lull bortskalat.

Nu ser du mig - S J Bolton

NU SER DU MIG är bättre än jag väntar mig, mycket bättre faktiskt. Här finns inga jobbiga avstickare eller irriterande avbrott mitt i de mest spännande avsnitten som jag har lite svårt för. Här kör Sharon J Bolton rakt på mål och behöver inte vid något tillfälle brodera ut texten kring saker som inte är essentiella för storyn. Helt i min smak.

NU SER DU MIG är förrädiskt lättläst med korta kapitel som lurar mig att läsa vidare. Det är inte hundra procent tillrättalagt, men fritt från svåra ord som stannar upp läsningen och står i vägen för flytet. Här sägs inte mycket utanför ramstoryn även om Bolton kommenterar gängvåldtäkter och deras ohyggliga dynamik och inverkan.

Ingen kan vara förberedd på den helt exceptionella vändningen i slutet, trots alla ledtrådar som ges. – Daily mirror

Citatet från Daily mirror på insidan av pärmen uppviglar mig till att hitta mördaren tidigt i boken. Jag tillskriver uppenbara hål i handligen författarens iver och inkomptens. Jag använder all min list och analyserar premiss och handling systematiskt och har alla möjliga scenarier samtidigt i huvudet och väljer till slut… helt fel person som mördare.

Något som är viktigt för mig är att ha möjlighet att sluga ut vem mördaren är, men jag vill samtidigt gå bet in i det sista. Dom gånger jag tidigt förstått vem mördaren är blir jag mest förbannad. Det ska inte heller dyka upp en ny karaktär i slutet med förklaringar tunnare än bevisföringen i rättegångarna mot Thomas Quick. Räds icke! Så inte fallet här, S J Bolton kan hon. Det mesta vävs ihop och få trådar missas att samlas upp och knytas till det oväntade men realistiska slutet. NU SER DU MIG är mycket tät och lättläst. Ögonen flyger över sida efter sida precis som det ska vara att läsa en deckare i världsklass.

 

Jag är lite tveksam till boktrailers, men om du inte orkar läsa synopsis kanske den ändå kan få dig intresserad:

 

Fakta
Språk: Svenska
444 sidor, inbunden
Pris: 169 SEK (Bokus), 179 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Trots sin djupa fascination för Jack the Ripper har den unga London-polisen Lacey Flint aldrig jobbat med ett mordfall, eller sett ett lik på nära håll. Förrän nu.

När Lacey en kväll närmar sig sin bil ser hon en döende kvinna stå lutad mot passagerarsidan. Kvinnan har blivit brutalt knivskuren bara ett ögonblick tidigare, och dör i Laceys famn.

Lacey kastas huvudstupa in i sin första mördarjakt, och hon skyr inga medel för att hitta den bestialiska mördaren.

Men hennes första stora fall blir också början på en högst personlig mardröm. När Lacey får ett brev med välbekant innehåll, skrivet med blod, blir det uppenbart att det är en modern Jack the Ripper-kopia hon har att göra med. En som dessutom tycks vara fixerad vid just Lacey.

Ska hon, en oerfaren polis, kunna överlista mördaren? En mördare vars ökända förebild lyckades undkomma alla…

S. J. BOLTON, född i lancashire i England, har snabbt blivit en av Storbritanniens mest hyllade deckarförfattare. Hon har nominerats till en rad priser, bland annat The Gold Dagger för Blood Harvest, och hennes roman Awakening tilldelades Mary Higgins Clark Award för »Årets bästa thriller« i USA. Nu ser du mig är den första boken om den unga kriminalpolisen Lacey Flint. S. J. Bolton bor i dag utanför Oxford med sin make och son.

»Det är tjocka lager med otäckheter i den här berättelsen, som suveränt jonglerar med plötsliga vändningar i handlingen. En helgjuten och mycket fängslande kriminalroman« JYLLANDS-POSTEN

»Ingen kan vara förberedd på den helt exceptionella twisten i slutet, trots alla ledtrådar som ges.« DAILY MIRROR

»Originell och djupt, djupt otäck.« DAILY MAIL

 

”Vilket värde har egentligen en civilisation som inte ens klarar av att rosta en ynka brödskiva så att den blir som man vill ha den?”

Citatet ovan är trombonisten Takahashis när han inte får brödet till sin beställda kycklingsallad som han vill. Detta i bokens början där natten anländer och fortgår tills gryningen nalkas på bokens sista sidor. På andra sidan bordet sitter Mari, en ensamvarg som inte kan sova och därför sitter på olika kaféer och läser nätterna igenom och är bokens nav och huvudrollsinnehavare.Varefter nattens timmar går så kommer hon träffa en sönderslagen prostituerad, en före detta kvinnlig brottare, den organiserade brottsligheten och en mängd av nattens olika varelser. Allt medan nattens timmar tickar fram och en värld som inte syns i dagsljuset breder ut sig över sidorna och aldrig, aldrig har Haruki Murakami varit mer filmisk. Hela boken är som ett filmmanus där det inte är ord utan bilder som klistrar sig fast i mitt medvetande och kameraåkningarna sveper genom bokens täta atmosfär. Det är stämningsfullt och fascinerande hur Murakami så lätt kan få mig att bli en del av detta digra bildspel. Efter bara några sidor så är det nästan som om jag kan känna lukten av Takahashis dåligt rostade bröd, känna cigarettlukten, höra taxibilarna köra förbi och boken blir fullständigt, fullständigt omöjlig att lägga ifrån sig. Murakami fullständigt bultar fast boken i mina händer och guidar mig rakt in i den japanska storstadsnatten… Tuut, tuut bilarna åker förbi, röken ligger tungt… I alla fall till en början…

För bakom den stilistiska säkerheten, den svarta humorn och en atmosfär tät som betong så finns inte så mycket av en historia. Det händer saker, det är intressant och medryckande, men efter halva boken är det uppenbart att det inte finns någon röd tråd, inget att följa, inget att begrunda, utan bara en natts vandring med Mari, Takahashi  och de andra vakna och förvirrade. Det blir efter ett tag helt enkelt ytligt och oengagerande. Liksom Murakamis ”Sputnik älskling”, som även den var en kort roman med en tät filmisk stämning, så finns det inget fundament, ingen krok att fastna på.

Det börjar alltså utkristalliseras en varning på Murakamis kortare historier då de inte alls känns lika genomtänkta och fundamentala som de tjockare och bredare böckerna som till exempel ”Fågeln som vred upp världen” och ”Norwegian Wood”. Detta till trots så är Haruki Murakami en av mina favoritförfattare på alla sätt. När man plockar upp en roman med honom så vet man aldrig vad man får. Ingen annan författare kan skriva en Murakami-roman och, javisst, oftast är det samma återkommande teman med mystik och isolering som beståndsdelar i väven, men det finns alltid en grundhistoria, en ryggrad som han kan brodera sina makalösa historier på och omkring. Tyvärr fungerar inte det lika bra i hans kortare verk utan det blir ett vackert, förtrollande och alldeles bedårande kulissbygge som Murakami skulle behållit i sin skrivbordslåda som en stilistisk övning.

Tidigare recensioner av Murakami:
Fågeln som vred upp världen
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
IQ84 del 1 & 2
IQ84 del 3
Norwegian wood 

 

 

 

 

 

 

 

Fakta
Språk: Svenska
236 sidor, mjukband
Pris: 124 SEK Adlibris och 179 SEK Bokus
Förlag: Norstedts

Beskrivning/synopsis: Murakamis hypnotiska kortroman från 2004 utspelas under en natt i Tokyo. Filmisk och gastkramande.
Eri och Mari är systrar och befinner sig på olika sidor om natt och dröm. Eri tycks inte kunna vakna där hon ligger i sängen. Mari tycks tvärtom inte kunna sova. Efter mörkrets inbrott stöter hon på den unge jazztrombonisten Takahashi som hävdar att de träff­ats tidigare. Under de följande timmarna möter hon också en kvinnlig före detta brottare som nu jobbar som nattportier på ett hotell med skamfilat rykte samt en kinesisk prostituerad som på samma hotell blivit brutalt misshandlad av en affärsman. Fram till gryningen möts deras vägar gång på gång och deras hemligheter tycks dra dem allt närmare varandra. Kan det vara så att Eris skrämmande sömn har något med affärsmannens brott att göra? Vad händer om Eri äntligen vaknar, kommer hennes syster då att somna?

Efter mörkrets inbrott är ett suggestivt och filmiskt drama som blandar tid och rum i en närapå metafysisk utforskning av människans psyke. Ingen annan än Murakami hade kunnat skriva denna roman präglad av hans helt egensinniga humor och psykologiska skärpa.

 

Chockpoeten iodine Jupiter ger sig på konsumtionssamhället i satirsamlingen Obscen sanning.

Obscen Sanning - Idione Jupiter

iodine Jupiter ger sig på Folkpartiet, Östermalm, McDonalds, SL, Gud, kapitalism, Uppdrag granskning och reklam om och om igen i OBSCEN SANNING. Han visar på hur futtiga vi och våra livsval är. Jupiters alternativa livssyn är visserligen excentrisk och obscen men går aldrig över i det extrema. Det är ingen ny mark som bryts, Jupiter slår in gamla etablerade dörrar.

När OBSCEN SANNING är som bäst är den horisontlyftande för att inte säga världsbildsvidgande, men när den är som sämst så är det banala ordlekar och slentrianchockerande, som blottaren som inte ids flasha utan trött säger: Lyft på rocken och titta, gott folk!. Lite ojämnt med andra ord. Men bitvis är det uppfriskande bisarrt, som i en sekvens med en man som rullar sig i avföring tätt följt av instruktioner till diskussionsuppgifter för niondeklassare.

OBSCEN SANNING är inte så mycket satir som ilska med humor. Formen är inte så kärnfull som i aforismen, utan mer utbroderad och tunnare. Kanske hade aforismformen passat min läsning bättre. Men samtidigt skulle det gå stick i stäv med satiren, humorn som ska vara snabb och direkt.

Perspektivet är manligt för att inte säga manschauvinistiskt, och visst nu är det både satir och samhällskritik men Jupiter hade kunnat klämma in ett något mer nyanserat perspektiv i något hörn. Nu framställs kvinnan som ett tomrum som måste fyllas av en rejäl penis.

OBSCEN SANNING är precis i utkanten av vad jag tycker om. Det finns en massa tankar, idéer och formuleringar som jag gillar, men helheten är inte i min smak. Det känns som om det skrivits i en hast. Många idéer hade mått bra av att få puttra på svag värme, stå till sig, mogna, fördjupas och av att låta manschauvinismen stå tillbaka.

Lyssna på iodine Jupiters album Lilla flickan zombie på spotify.

iodine Jupiters hemsida

Fakta
Språk: Svenska
175 sidor, paperback
Pris: 179 SEK (iodinejupiter.com)
Beskrivning/synopsis: Kriget mellan män och kvinnor hade just börjat. Radikalfeminister anföll med strap-ons. Stupstockar ställdes upp i gathörnen. Männen gladdes i sin nya undergivna roll. Allt var ju så nytt och lockande för dem …

Obscen sanning är iodine Jupiters nya satirsamling efter Fuck around the clock (2010). Boken kan beskrivas som Jupiters röntgenblick på vår samtid. En värld där sex, maktspel och Människa AB härskar.

  En svensk poet måste vara lagom och följa normen. iodine Jupiter går en annan väg. ”Stora bokför-lag sätter inget på spel. De skulle aldrig våga ge ut Obscen sanning”, säger Jupiter. ”Gränsen mellan allvar och humor oroar. När folk blir osäkra, inte vet hur de ska förhålla sig händer något intressant.”
  Sedan 1985 har Jupiter växelvis publicerat böcker, radiopjäser och musik. Som livepoet skapade han Talad rock’n’roll/det talade Ordet som rock- upplevelse.
  Vi vill varna för att Obscen sanning kan väcka känslor av hat, aggressioner och längtan.

 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha