Även om Andrea Camilleri påfåglar sig med finkulturella referenser och humorn inte går hem är det en deckare av rang som är behagligt spännande.

Utflykten till Tindari - Andrea CamilleriDet är som om författaren Andrea Camilleri gör allt i sin makt för att inte blandas ihop med den vanliga sörjan i deckargenren. Det namedroppas finkultur som Pasolini, Kafka, Goya, Conrad, m fl. Samtidigt låter man karaktärer se ned på deckargenren med syrliga kommentarer om att den aldrig omnämns i serös litteraturhistoria. Men Camilleri tar fel, han hade inte behövt påfågla sig med högoktaniga litterära referenser, UTFLYKTEN TILL TINDARI står sig bra i genren ändå. Kommissarie Montalbano är både hårdför, lekfull, stundvis osäker och lite lagom regelbändande men summan gör honom verklig.

När jag läser UTFLYKTEN TILL TINDARI blir mina minnesanteckningar övervägande negativa, bland annat skaver en väl långsökt teori om en läkare som följer efter ett försvunnet par i buss, i mitt sinne. Men när det kommer upp igen får jag känslan att det handlar om en grumling  i Barbro Anderssons översättning. Sicilianskan, som Camilleri skriver på, ska vara osedvanligt svår att översätta. Något som Andersson inte kan lastas för (om något) är Camilleris störiga sätt att undanhålla fakta för läsaren. Som ett barn som inte vill visa vad det har hittat för sina kompisar. Det kan göras mycket elegantare än så. Andersson ska dock hedras för att ha behållt tilltal som dottore, vet inte om det är typiskt italienskt eller sicilianskt, men det ger mig en känsla av autenticitet.

Det ska nog vara lite putslustigt här och var, men jag läser det inte så. Det känns som om poängerna faller platt för mina fötter, lite som när du skriker ”Tänk snabbt!” och kastar ett äpple mot någon som inte ens försöker fånga det utan bara tittar på dig som om du var den lägsta livsformen på jorden medan äpplet studsar på golvet. Kort sagt, det funkar inte på mig, jag och Camilleri tycker nog inte samma saker är roliga. Jag tycker iofs inte att mycket är skojigt i denna trailer för tvserien om Montalbano heller:

Men jag behöver inte humorn, jag kan läsa UTFLYKTEN TILL TINDARI med behållning ändå. Det finns mycket annat att njuta av, som mustiga maträtter, kulturella referenser, maffiajargong, systemkorruption och mycket annat trevligt.

Det är lite avslaget, avmätt, mot slutet och det är nästan som om Camilleri av nöd och tvång ska knyta ihop säcken. Men summan är större än alla delarna och mina negativa minnesanteckningar är verkligen missvisande. UTFLYKTEN TILL TINDARI är en mycket njutbar deckarroman. Det är mysigt, behagligt och spännande även om det aldrig känns riktigt farligt eller speciellt roligt.

Fakta
Språk: Svenska
240 sidor, inbunden
Pris: 149 SEK (Bokus), 159 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: En ung man har mördats utanför sin port på adress Via Cavour 44. Ett äldre par har spårlöst försvunnit i samband med en busstur till den antika ruinen i Tindari. Det är två fall som åstundar kommissarie Salvo Montalbano en vanlig morgon i den sicilianska staden Vigàta.

»Den döde är död och kan vänta«, resonerar Montalbano, men blir sedan visad till det gamla parets adress – Via Cavour 44. Kan de båda gamlingarna verkligen vara inblandade i ett mord? Finns det ens något samband mellan de båda incidenterna? Har maffian som vanligt ett finger med i spelet?

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha