I en annan fantastisk serie, nämligen Watchmen, så pågår det kalla kriget för fullt. Sovjet och USA är på väg att trycka på knappen och spränga varandra med atomer till atomer. För att få stopp på det hela så planerar superhjälten Adrian Veidt, alias Ozymandias, en fiktiv attack på jorden av, lika fiktiva, aliens. För det finns inget som får människor att gruppera sig, enas och samarbeta som en gemensam fiende, ett yttre hot. Så enligt Veidts resonemang, vilket är plockat direkt ur instruktionsboken för teambuilding, så skulle alienattacken få USA och Sovjet att kramas för att sedan gemensamt kunna slå tillbaka och gå vinnande ur striden.

Men vad händer när det yttre hotet besegrats och gruppens medlemmar kan andas ut? Jo, då finns risken för att beståndsdelarna åter glider isär, att ledarskap och inarbetade strukturer börjar ifrågasättas och de personliga behoven får ta en större roll. Och här kommer det fjärde Walking Dead-albumet, Köttets lustar, in i bilden.

Rick och hans sargade team befinner sig fortfarande bakom de fängelsemurar som var skådeplatsen i förra albumet. De levande döda står och väser på andra sidan staketet och gruppen kan i lugn och ro odla upp den gamla rastgården, äta av matförråden och implodera i inre konflikter, nyväckt sexlust, svartsjuka och diverse bråk. För när det yttre hotet är avlägsnat och magarna är fulla så kan de återigen bete sig som människor och låta synderna komma till ytan. Det är en nattsvart historia som Kirkman levererar den här gången och det mest sorgliga i den nedåtgående spiralen är att det inte är zombierna som är det direkta hotet utan de friska, vanliga människorna som plötsligt sliter varandra i bitar både fysiskt och psykiskt. Något som antagligen inte hänt om de fortfarande levt under ett direkt hot av levande döda, om det yttre hotet varit kvar.

Men gruppens ledare Ricks devis om ”Att den som dödar, dör” får han snabbt omvärdera då boken börjar exakt där den förra slutade. Hagelgeväret har han fortfarande… hmmmmm… eller… ja… nej…

…och mer tänker jag inte säga, då det känns som om vartenda exempel eller beskrivning av albumets händelser direkt skulle resultera i en megaspoiler. Och spoliers gillar vi inte. Men… nä…

Så köp och läs, för detta är så fruktansvärt bra att väntan på nästa nummer känns betydligt värre än en alieninvasion lagom till den svenska midsommaren. Ja, jag vet, jag har sagt det förut och jag börjar känna mig lite tjatig men detta är nog det bästa jag läst i serieform sedan den tidigare nämnda ”Watchmen”. Så ge serien en chans, även om zombier och apokalypsen normalt inte är din kopp te.

Återigen har Apart lyckats få en mycket bra förordsskribent i Michel Wenzer. En dokumentärfilmare som var helt okänd för mig tills jag såg den utmärkta ”At night I fly”. En film som följer en grupp livstidsdömda fångar som försöker behålla sin mänsklighet genom diskussioner, poesi och musik. I förordet så pratar Wenzer om gated communities, om samhället som både skyddar sig från andra genom att omge sig med murar, samtidigt som samma samhälle bygger ännu fler murar för att hålla andra, icke önskvärda element inlåsta bakom lås och bom. Och plötsligt känns inte gränsen mellan The Walking Dead och verkligheten särskilt bred.

Läs mer om: At night I fly

Tidigare recensioner av Walking Dead.
Del 1. Tills döden skiljer oss åt
Del 2. På drift
Del 3. I tryggt förvar 

 

 

 

 

 

 

 

 


Fakta


Språk: Svenska
144 sidor, mjukband
Pris: 124 SEK Adlibris och 139 SEK Bokus

Förlag: Apart förlag AB

Beskrivning/synopsis: Rick Grimes och hans lilla grupp av överlevande har stängt in sig i ett fängelse, belägrade av de levande döda. Rollerna är ombytta, de ”andra” befinner sig plötsligt på utsidan. Situationen påminner om ett USA där de rika stänger in sig i så kallade ”gated communities”, alltmer rädda för den verklighet de själva har skapat – men inte vill se. Själv känner jag en kall kår löpa längs ryggraden när Kirkmans berättelse sakta men säkert skiftar från det dystopiska till det profetiska. Liksom Rick vill man ta tag i sina medmänniskor och ropa: ”Fattar ni inte? Vi lever på lånad tid här. Varje minut av våra liv är en minut som vi stjäl från dem!”. Vi är de levande döda!

Ur Michel Wenzers förord till denna fjärde samlings-volym med den kritikerrosade serietidningen The Walking Dead – förlagan till tv-succén med samma namn. Michel Wenzer vann med sin fängelse-film At Night I Fly 2012 års Guldbagge för bästa dokumentär.
Fanart av Tony Cronstam.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha