Paret Ahndoril, alias Lars Kepler, har kommit fram till sin tredje deckare om polisen Joona Lina och hans jakt på olika mördare i folkhemmet. Jag läste deras första, Hypnotisören, när den kom och blev inte särskilt imponerad. Jag hoppade därför över tvåan men satt plötsligt en kväll med Eldvittnet i händerna. Så har Kepler fått mer fart i mordgåtorna nu? Ja kanske det… Dags för obduktion av en svensk deckare.

Anatomi av en deckare:
Korta kapitel:
Det har blivit mer och mer inne med korta kapitel i deckare. Allt för att hålla spänningen vid liv, skapa cliffhangers och låta läsaren plöja sidor i överljudsfart då det är lättare att hinna med ett kapitel till om det är på två sidor istället för 32. Och det är väl ok, en deckares huvudsyfte är att vara spännande och hålla tempot uppe och i många fall funkar det utmärkt med dessa snabba byten mellan personer, miljöer, versioner eller vad det nu må vara som händer. Men i Eldvittnet blir det nästan humor då det byts kapitel hela tiden. Två sidor jakt, två sidor fortsättning på samma jakt, två sidor då en åker ut genom ett fönster osv osv. Varför byta mitt i ett händelseförlopp när det inte tillför något… mer än ett kapitelbyte och en lite tjockare bok.

Den tickande bomben:
Alla känner till klassikern med bomben som snart ska explodera och där hjälten febrilt försöker hinna fram och klippa röd eller grön kabel. Och detta är ju så klart en viktig ingrediens i många deckare, oavsett om det handlar om bomber eller inte, då det är rena dopningsmedlet för ett fullgott spänningsskapande och behandlat på ett intressant sätt så är detta en dramaturgisk bomb. Men i Eldvittnet så är det likadant hela tiden. När bokens stabile hjälte får reda på något nytt så sker två saker: Han ringer kors och tvärs och han börjar springa  för att sen byta till bil. Bråttom, bråttom… om och om igen…

Avskuren från Civilisationen:
Det bästa sättet att skapa utsatthet och desperation är att isolera mördaren och en grupp möjliga offer i en avskärmad miljö långt, långt borta från all möjlig hjälp. Det funkar och kommer alltid att funka, men det måste göras snyggt. Kepler gillar det här upplägget så mycket att de i två böcker böjer och bänder sin egen historia så det knakar om det för att uppnå just detta. I Hypnotisören, deras  första bok, så ska alla plötsligt ut i snön i ett öde hus så långt upp i norra Sverige det bara går, och detta utan någon vettig förklaring. Och Eldvittnet kopierar samma sak, fast nu är det gamla huset utbytt till en nybyggd lyxstuga på 400 kvadrat som, citat: ”…är som ett kassaskåp”. Och direkt vet man vad som ska ske. Och att det är någon som ska ut, inte in, ur huset är en självklarhet. I Eldvittnet är detta tilltag ovanligt ogenomtänkt då tre personer åker till huset men  bara en av dem kan vara förövaren.

Den ensamme envise hjälten:
Vi känner honom sen gammalt. Den obstinate ensamstående hjälten med en vilja av stål men ett hjärta av guld. Ett hjärta som oftast flyter i sprit och går igång på musik. Klassiskt, opera, gammal schlager eller engelsk popmusik som lindrar hjältens samvete och ger honom ro efter en dag med spaning och billjakt (och kan du dina deckare så skulle du nu kunna skriva dit en bokpolis för varje uppräknad musikstil). Keplers Joona Linna är roligt nog inte alkad, eller ens särskilt våldsam, men ensamstående, har en oförstående chef, har problem med internutredningen, ger aldrig upp och gör aldrig som någon annan säger. Och när han skiter i sitt egna förhör för att plötsligt jaga mördare istället så börjar han mer likna en serieversion av den barmhärtiga samariten än en modern svensk polis.

Slutsats:
Och jag skulle kunna fortsätta rada upp schabloner men det räcker nu och kontentan av det hela är att hela boken är ett klipp och klistra utdrag över varenda deckare som någonsin skrivits. Det finns inget originellt, nyskapande eller ens någon vilja till att försöka skapa ett eget avtryck inom genren. Så frågan är då varför någon någonsin skulle läsa det här, särskilt då det efter ett tag är helt uppenbart vem som är den onde.  Men visst, har du aldrig läst en spänningsroman eller sett en deckare på tv i hela ditt liv så kommer du säkert att tycka den är spännande, men annars så…

Eldvittnet är samma sak som den 54:e Beckfilmen en söndag på tv4. Den har egentligen inget existensberättigande men funkar som tillfällig nonsensunderhållning och som gedigen kassako.

Fakta
Språk: Svenska
561 sidor, inbunden
Pris: 168 SEK  Adlibris 169 SEK Bokus


Beskrivning/synopsis: I hela världen tar polisen hjälp av andliga medier vid svåra utredningar. De gör det regelbundet trots att det inte finns något enda dokumenterat fall där ett medium bidragit till en lösning. Flora Hansen kallar sig för spiritistiskt medium och har i många år försörjt sig på att låtsas att hon kan tala med de döda. En kväll i augusti läser hon på löpsedlarna om ett fruktansvärt mord som skett på en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Flora Hansen bestämmer sig för att ringa polisen och hävda att hon har kommit i kontakt med den dödas ande. Den tekniska undersökningen pekar entydigt på att mördaren är en av de intagna, en snäll och tystlåten flicka som rymde från anstalten samma natt som mordet skedde. När Joona Linna börjar undersöka hennes förflutna visar det sig att hon inte alltid varit så snäll. Joona har redan stannat längre på denna brottsplats än vad någon annan kommissarie skulle göra. Ändå är han inte färdig, han tänker att han måste se ytterligare någonting för att bli utsläppt från detta fruktansvärda rum, han måste hitta en detalj som kan leda vidare, som kan föra tråden som en nål. Han ser på flickan i sängen. En svag värme utstrålar fortfarande från den nakna huden. Hennes händer ligger över ansiktet, som om hon lekte kurragömma. Han lutar sig försiktigt över henne och upptäcker att någonting har fastnat under hennes vänstra pekfingernagel. Det ser ut som ett djuprött sandkorn, en flisa av en rubin. Han blinkar och försöker skärpa blicken. Det är svårt att koncentrera sig på detta lilla röda korn i ett rum nerstänkt av blod, men han ger sig inte, han lutar sig bara närmare, känner den söta doften från henne och förstår plötsligt vad det är han ser under nageln.Jakten på förövaren tar gång på gång våldsamma och oväntade vändingar. Varje svar tycks bara leda till nya gåtor, och det som nyss var enkelt är plötsligt labyrintiskt. Men trots att utredningen hamnar i en återvändsgränd ignorerar polisen Flora Hansens telefonsamtal. Först begär hon pengar för sina upplysningar, men sedan ber hon dem bara att lyssna, allt mer desperat.

 

Jonas

Gillar allt som har med böcker att göra. Läser allt, nästan, som jag kommer över. Allt från historiska böcker till serier. Blandar upp detta intresse med film, musik och dataspel vilket märks i mina texter. Men gott och blandat är bäst och mindre enformigt.

  5 Responses to “Eldvittnet – Lars Kepler”

  1. Mycket givande och läsvärd ”obduktion” ;-)
    Tack!
    Lo

  2. bra recension, tycker liknande efter att ha läst denna och även också tyvärr Paganinikontraktet.

    • Tack. En hel del vänner tycker att detta är en fantastisk bok. Kul att höra att någon tycker som jag. Kommer personligen hålla ett betryggande avstånd till Mr Kepler framöver.

  3. [...] andra som bloggat om boken är: romeoandjuliet, Bokhyllan, Mettes pocketblogg, Mysterierna, Bokfetischist, Malin Johansson och [...]

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha