Jag har aldrig gillat noveller. Små korta historier där det varken blir hackat eller malet och som oftast känns som ett mellanspel och tidsfördriv för författarna mellan de stora projekten. Men så dök ”Båten” av Nam Le upp och recensionerna var överväldigande och pocketen jag sitter med har fler utmärkelser och medaljer än en gammal sovjetgeneral. Vilket väckte mitt intresse, om än motvilligt, och jag gav mig återigen i kast med de ofullbordade romanerna, de så kallade novellerna.

Och jag borde skämmas. För mina fördomar, för åratal av bortsorterade verk, för min trångsynthet och ovilja. För jag är nu omvänd och har sett ljuset och den stora novellen har klivit ner från himmelen och vidrört min själ. För det här är bra. Så väldigt bra.

Nam Le imponerar med sina sju korta historier om känslor, överlevnad och motstånd. Oavsett om han berättar om en grupp utmattade flyktingar i en överfull motorhavererad båt (Båten), eller en amerikanska som åker till Iran på flykt från ett havererat äktenskap (Teheran har ordet), så fångar han och beskriver stora register av miljöer, känslor och nyanser. Det korthuggna och ofullständiga som jag så ofta har ansett varit novellens signum finns inte alls här, utan Nam Le bygger fullständiga och detaljerade världar, bebodda av riktiga komplicerade människor som försöker leva sina liv och reda ut sina livstrådar så gott det går. Det vissa författare behöver 700 sidor för att få fram görs här på 40 och det känns som om jag läser texter som är essenser av feta stora romaner. Jag berörs och imponeras.

För det är inga lätta ämnen som Nam Le har valt att ge sig i kast med. Förutom de redan nämnda så tar han tag i en våldsam kompiskonflikt bland gatubarnen i Colombia, en far i New York som inte sett sin dotter på flera år, en kille som en sommar uppvaktas av fel tjej och i Hiroshima, som är den enda historian som inte håller samma nivå som de andra, så behandlas ett barns tankar och värld innan bomben. Boken inleds med en historia om en vietnamesiske författare som bosatt sig i Iowa, USA, dit hans far kommer på besök tillsammans med förträngda minnen av Vietnamkriget och ett komplicerat fadersförhållande. Och är inte detta en självupplevd berättelse så är jag den ryska generalen, fast utan medaljerna. Det skaver och känns och det är så… på riktigt.  Kanske ljuger han, kanske inte, och egentligen kvittar det, för berätta en historia, det kan han. Och är det kanske så att flyktingarna i båten också är biografisk… men han kan väl inte ha hunnit med att vara gatubarn… och…

Detta är Nam Le:s debut, och vilken debut det är. Om han kommer ut med en roman av samma klass som den här så kommer han bli en av vår tids stora författare.  Läs den!

Och tack Nam Le för att du visade mig ljuset i novelltunneln.

Båten, Den officiella hemsidan

 

 

 

 

 

 

 

Fakta
Språk: Svenska
Pocket, 268 sidor
Pris: 42 SEK (Bokus), 42 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Nam Les hyllade och prisbelönta novellsamling Båten tar oss från Colombias slum till Teherans gator; från New York City till Iowa City; från en liten fiskeby i Australien till ett fartyg på Sydkinesiska havet. Med hjälp av en mångfald av röster och perspektiv tar Le med oss till hjärtat av vad det innebär att vara människa, oavsett var i världen man befinner sig. Båten är Nam Les uppmärksammade debut från 2008.

 

Kaj Karlsson, Sveriges blivande Andy McNab, har skrivit en grabbig aktionrökare med alla ingredienser en vuxen pojke behöver.

Operation nordvind - Kaj KarlssonOPERATION NORDVIND är en rökare till spänningsroman även om den är grabbig så att det förslår, bitvis med tung namedropping av fräna vapen. Jag vill stå emot och tycka det är larvigt men det går inte, OPERATION NORDVIND kopplar in sig direkt på någon primitiv del av min hjärna. Huvudpersonen Gustav Sterner kan gå vinnande ur handgemäng tre mot en, men är även sofistikerad och röker coola cigarrer och snurrar gärna lite cognac i kupa på officersmässen. Samtidigt är han lite självömkande inför hustruns död och botar motgångar med maltwhisky i dricksglas.

Likheterna mellan författaren Kaj Karlsson (inte att förväxla med artisten Caj Karlsson) och Gustav Sterner är slående många, båda är exkustjägarofficerare, båda är ekonomer och kallar sig Aldabergr. Författarens militära bakgrund blöder igenom här och var, som i miljöbeskrivningen: ”fiskarna satt på piren i tät formation”.

Jag borde vara målgruppens origo; satt på pojkrummet och dräglade över vapenattrapper och ramboknivar i hobbexkatalogen, gjorde ett arbete om UZI i gymnasiet, lumpen i semielitförband, KSPskytt i prostatagerillan, har sett de flesta filmerna av värde inom krigs- och actiongenren, har t o m läst RAMBO – FIRST BLOOD PART II av David Morrell, läst Andy McNab och Tom Clancy, spelat RAINBOW SIX-spelen och ett tag var SAS – ARE YOU TOUGH ENOUGH? den enda TV-serie jag följde. Jag dristar mig till att säga att jag har viss  insikt i genren.

Ändå känner jag moralpaniken bubbla upp inom mig när det ska chattas mellan huvudpersonerna Gustav och Katarina, han kallar sig människosläktets beskyddare och hon rollergirl. Till och med bokens kvinnor ser på andra kvinnor med männens ögon, ungefär så här: ”hon var slank på ett sätt som många män borde finna attraktivt”. Karlsson tar ibland genvägen till stereotypen, som i en sexscen där mannen och kvinnan kommer samtidigt.

OPERATION NORDVIND är som bäst i actionskildringarna, den rena råa känslan av stridens hetta är felfri, det är det andra jag har lite problem med. Att allt ska liknas vid vargar och vikingar, att kvinnoskildringarna andas manschauvinism.

OPERATION NORDVIND passar förmodligen inte för filmduken, då den innehåller förhållandevis lite action, det är mycket möten, planerande, utrustningsinskaffning och rekognisering under en gran. Kaj Karlsson får dessa till synes tråkiga delarna att bli spännande och läsvärda, för det man vill när man läser denna typ av böcker är att titta in i en värld man normalt inte kan besöka. Jag gillar även romanens low tech-vinkel som också återfinns i McNabs böcker. En svensk Andy McNab håller på och formas. Så, om inte jag är mitt i prick på målgruppen, vem är det då? Spontant tänker jag på fänrikar.

Provlyssna/provläs Operation Nordvind

Kaj Karlssons hemsida

Lyssna på Caj Karlsson Blekinges stolthet

Fakta
Språk: Svenska
Ljudbok, uppläsare: Reine Brynolfsson
Pris: 169 SEK (Bokus), 169 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: En före detta officer vid ett hemligt specialförband och en kvinnlig analytiker dras in i en dödlig jakt på terrorister med tusentals svenska liv som insats. ”Tolv meter ovanför ett mörkt, kallt Östersjön kom verkligheten ifatt Gustav med full kraft. De senaste dygnen hade gått i ett rasande tempo. Han hade dödat två personer.” Gustav Sterner är en före detta officer vid Särskilda skyddsgruppen (SSG), Försvarsmaktens hemliga specialförband. Under ett pågående uppdrag i Centralafrika får han reda på att hans fästmö omkommit i en smitningsolycka. Han lämnar livet som operatör och lever ensam med minnena. Fem år senare bevittnar han en kallblodig avrättning i Stockholms södra skärgård och är själv nära att bli mördarnas nästa offer. Han kontaktar Katarina Wallin, analytiker hos den militära underrättelsetjänsten och tidigare kollega vid SSG. Hon har uppgifter från den franska säkerhetstjänsten som tyder på att en grupp terrorister befinner sig i Sverige. Med ont om tid och tusentals svenska liv som insats tar de upp jakten, men anar inte att spåret kommer leda dem långt utanför Sveriges gränser och att de står inför upplevelser som kommer att förändra dem för alltid. Kaj Karlsson är kustjägarkapten, har en ekonomie magister från Stockholms Universitet och många års erfarenhet av strategiska samhällsfrågor, utredningar och analyser. Han är även utbildad vid specialförbandet Särskilda skyddsgruppen(SSG).

 

Paret Ahndoril, alias Lars Kepler, har kommit fram till sin tredje deckare om polisen Joona Lina och hans jakt på olika mördare i folkhemmet. Jag läste deras första, Hypnotisören, när den kom och blev inte särskilt imponerad. Jag hoppade därför över tvåan men satt plötsligt en kväll med Eldvittnet i händerna. Så har Kepler fått mer fart i mordgåtorna nu? Ja kanske det… Dags för obduktion av en svensk deckare.

Anatomi av en deckare:
Korta kapitel:
Det har blivit mer och mer inne med korta kapitel i deckare. Allt för att hålla spänningen vid liv, skapa cliffhangers och låta läsaren plöja sidor i överljudsfart då det är lättare att hinna med ett kapitel till om det är på två sidor istället för 32. Och det är väl ok, en deckares huvudsyfte är att vara spännande och hålla tempot uppe och i många fall funkar det utmärkt med dessa snabba byten mellan personer, miljöer, versioner eller vad det nu må vara som händer. Men i Eldvittnet blir det nästan humor då det byts kapitel hela tiden. Två sidor jakt, två sidor fortsättning på samma jakt, två sidor då en åker ut genom ett fönster osv osv. Varför byta mitt i ett händelseförlopp när det inte tillför något… mer än ett kapitelbyte och en lite tjockare bok.

Den tickande bomben:
Alla känner till klassikern med bomben som snart ska explodera och där hjälten febrilt försöker hinna fram och klippa röd eller grön kabel. Och detta är ju så klart en viktig ingrediens i många deckare, oavsett om det handlar om bomber eller inte, då det är rena dopningsmedlet för ett fullgott spänningsskapande och behandlat på ett intressant sätt så är detta en dramaturgisk bomb. Men i Eldvittnet så är det likadant hela tiden. När bokens stabile hjälte får reda på något nytt så sker två saker: Han ringer kors och tvärs och han börjar springa  för att sen byta till bil. Bråttom, bråttom… om och om igen…

Avskuren från Civilisationen:
Det bästa sättet att skapa utsatthet och desperation är att isolera mördaren och en grupp möjliga offer i en avskärmad miljö långt, långt borta från all möjlig hjälp. Det funkar och kommer alltid att funka, men det måste göras snyggt. Kepler gillar det här upplägget så mycket att de i två böcker böjer och bänder sin egen historia så det knakar om det för att uppnå just detta. I Hypnotisören, deras  första bok, så ska alla plötsligt ut i snön i ett öde hus så långt upp i norra Sverige det bara går, och detta utan någon vettig förklaring. Och Eldvittnet kopierar samma sak, fast nu är det gamla huset utbytt till en nybyggd lyxstuga på 400 kvadrat som, citat: ”…är som ett kassaskåp”. Och direkt vet man vad som ska ske. Och att det är någon som ska ut, inte in, ur huset är en självklarhet. I Eldvittnet är detta tilltag ovanligt ogenomtänkt då tre personer åker till huset men  bara en av dem kan vara förövaren.

Den ensamme envise hjälten:
Vi känner honom sen gammalt. Den obstinate ensamstående hjälten med en vilja av stål men ett hjärta av guld. Ett hjärta som oftast flyter i sprit och går igång på musik. Klassiskt, opera, gammal schlager eller engelsk popmusik som lindrar hjältens samvete och ger honom ro efter en dag med spaning och billjakt (och kan du dina deckare så skulle du nu kunna skriva dit en bokpolis för varje uppräknad musikstil). Keplers Joona Linna är roligt nog inte alkad, eller ens särskilt våldsam, men ensamstående, har en oförstående chef, har problem med internutredningen, ger aldrig upp och gör aldrig som någon annan säger. Och när han skiter i sitt egna förhör för att plötsligt jaga mördare istället så börjar han mer likna en serieversion av den barmhärtiga samariten än en modern svensk polis.

Slutsats:
Och jag skulle kunna fortsätta rada upp schabloner men det räcker nu och kontentan av det hela är att hela boken är ett klipp och klistra utdrag över varenda deckare som någonsin skrivits. Det finns inget originellt, nyskapande eller ens någon vilja till att försöka skapa ett eget avtryck inom genren. Så frågan är då varför någon någonsin skulle läsa det här, särskilt då det efter ett tag är helt uppenbart vem som är den onde.  Men visst, har du aldrig läst en spänningsroman eller sett en deckare på tv i hela ditt liv så kommer du säkert att tycka den är spännande, men annars så…

Eldvittnet är samma sak som den 54:e Beckfilmen en söndag på tv4. Den har egentligen inget existensberättigande men funkar som tillfällig nonsensunderhållning och som gedigen kassako.

Fakta
Språk: Svenska
561 sidor, inbunden
Pris: 168 SEK  Adlibris 169 SEK Bokus


Beskrivning/synopsis: I hela världen tar polisen hjälp av andliga medier vid svåra utredningar. De gör det regelbundet trots att det inte finns något enda dokumenterat fall där ett medium bidragit till en lösning. Flora Hansen kallar sig för spiritistiskt medium och har i många år försörjt sig på att låtsas att hon kan tala med de döda. En kväll i augusti läser hon på löpsedlarna om ett fruktansvärt mord som skett på en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Flora Hansen bestämmer sig för att ringa polisen och hävda att hon har kommit i kontakt med den dödas ande. Den tekniska undersökningen pekar entydigt på att mördaren är en av de intagna, en snäll och tystlåten flicka som rymde från anstalten samma natt som mordet skedde. När Joona Linna börjar undersöka hennes förflutna visar det sig att hon inte alltid varit så snäll. Joona har redan stannat längre på denna brottsplats än vad någon annan kommissarie skulle göra. Ändå är han inte färdig, han tänker att han måste se ytterligare någonting för att bli utsläppt från detta fruktansvärda rum, han måste hitta en detalj som kan leda vidare, som kan föra tråden som en nål. Han ser på flickan i sängen. En svag värme utstrålar fortfarande från den nakna huden. Hennes händer ligger över ansiktet, som om hon lekte kurragömma. Han lutar sig försiktigt över henne och upptäcker att någonting har fastnat under hennes vänstra pekfingernagel. Det ser ut som ett djuprött sandkorn, en flisa av en rubin. Han blinkar och försöker skärpa blicken. Det är svårt att koncentrera sig på detta lilla röda korn i ett rum nerstänkt av blod, men han ger sig inte, han lutar sig bara närmare, känner den söta doften från henne och förstår plötsligt vad det är han ser under nageln.Jakten på förövaren tar gång på gång våldsamma och oväntade vändingar. Varje svar tycks bara leda till nya gåtor, och det som nyss var enkelt är plötsligt labyrintiskt. Men trots att utredningen hamnar i en återvändsgränd ignorerar polisen Flora Hansens telefonsamtal. Först begär hon pengar för sina upplysningar, men sedan ber hon dem bara att lyssna, allt mer desperat.

 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha