I väntan på säsong två av tvserien The Walking Dead som kommer i höst kan man gotta sig åt den tecknade förlagan som nu finns på svenska i ypperlig översättning.

The Walking Dead - Volym 1 — Tills döden skiljer oss åtJag har länge varit ett stort fan av den tecknade serien och på senare tid även tvserien som bygger på den. Därför blev jag extra glad när jag fick THE WALKING DEAD – VOLYM 1 – TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT i min hand. Det är alltså seriens första del översatt till svenska.

Sara Årestedts översättning är realistisk och känns geniun, precis som den amerikanska förlagan. Till en början hakade jag upp mig på att det var många va fan och fy fan men å andra sidan är man kanske inte så varierad i sina utrop när man, som huvudpersonen Rick Grimes vaknar ur en koma till en zombieapokalyps. I översättningar talar man ofta om att känslan går förlorad i översättningen, så inte här. Årestedt har en utomordentlig känsla för det talade språket och det är en fröjd att läsa även den svenska versionen.

Det, för genren ovanliga, grepp som upphovsmannen Robert Kirkman tagit är att THE WALKING DEAD är en fortgående berättelse, utan planerat slut. I förordet skriver Kirkman att han alltid blev besviken när zombiefilmer bara skildrade utbrottet av pandemin och slutade när det intressanta började, nämligen hur man överlever i en värld full av odöda. Hur förändras man som människa i en värld full av kaos och hot? Svaren på de frågorna söker Kirkman i THE WALKING DEAD.

The Walking Dead - Vol2 - Hershel (Bild: Apart förlag)

(Bild: Apart förlag)

THE WALKING DEAD är karaktärsdriven, med det menar jag att det i första hand inte är frågan om någon gorefest. Handlingen och karaktärerna är det centrala, det som är motorn i berättelsen. Naturligtvis förekommer en del blod och splatter, det får man på köpet, men det är inte med billiga effekter Kirkman bygger historien. Historien är så spännande att man inte kan sluta läsa, varje gång jag läser en ny episod av THE WALKING DEAD finns det knappt tid att andas.

Norman Reedus som Daryl Dixon i tvserien The walking dead

Norman Reedus som Daryl Dixon i tvserien The walking dead

Det är en del som skiljer serien från tvdramatiseringen. Bland annat finns inte Norman Reedus ultrasköna redneckkaraktär Daryl Dixon med i den tecknade serien. Man har tagit det underbara stoff som den tecknade serien innehåller och skapat något fantastiskt. Tvserien är så pass lik serien att man som läsare känner igen sig, men samtidigt så omarbetad att du ständigt blir överraskad. Första säsongen omfattar ungefär THE WALKING DEAD VOLYM 1. Har du sett första säsongen och gillade den tycker jag verkligen att du ska ta dig an THE WALKING DEAD, det är en upplevelse jag rekommenderar alla som kan öppna sitt sinne för de odöda. Den upplevelsen börjar med THE WALKING DEAD – VOLYM 1 – TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT och förhoppningsvis varar den i många år framöver.

Andra säsongen av tvserien har svensk premiär söndagen den 6:e november kl 22:00 i TV11 meddelar TV4-gruppen. Se teasern för tvseriens andra säsong:

Det är förlaget Apart som ger ut THE WALKING DEAD-serien. Apart är ett litet nystartat förlag som rockade röven av bokmässan med zombier som delade ut broschyrer, zombieporträttmålning och annat lajbans, kolla in filmen nedan:

Den 14:e Oktober 2011 släpptes THE WALKING DEAD – VOLYM 2 – PÅ DRIFT på svenska, med ett omtalat förord av Fredrik Strage, som även den kommer att recenseras här på Bokfetischist inom kort. För dig som redan köpt in dig på de engelska hårdpärmarna (en årgång TWD samlas i böckerna Book one, o s v) finns redan nu Book 7 att beställa utsocknes, bl a från Amazon UK.

Läs recensionen av The walking dead – Book 6

Läs de först 10 sidorna i Volym 1 på svenska

Fakta
Språk: Svenska
144 sidor, mjukband
Pris: 99 SEK (Apart förlag)
Beskrivning/synopsis: Landsortspolisen Rick vaknar upp efter en tid i koma och finner sig plötsligt vara en av få överlevande i ett samhälle som infekterats av en oförklarlig zombiesmitta. I denna nya värld ger sig Rick ut på en desperat jakt för att hitta sin familj. Kommer han att hitta dem i tid eller har de redan gått ett hemskt öde till mötes? Och vilka är egentligen farligast? De döda eller de levande? 

 

Samtidigt som jag sitter och skriver det här så intervjuas Petter och fotografen Camilla Cherry i SVT:s morgonsoffa. De har tydligen gjort en coffe table bok, storlek dasslock, om svensk Hip-Hop:s begynnelse.  Det nya svarta för musikbranschen,  och dess hantlangare, verkar nuförtiden vara böcker, om något som varit och hur det blev. För några år sedan kom “The Dirt”, vilken handlade om seriefigurerna i Mötley Crüe och deras vilda leverne, succén var ett faktum, och sen bar det av. Allt från Lemmy till Freddie Wadling har skrivit, eller varit objekt för bokutgivningar. Ibland får jag en känsla av att dagens musikindustri ägnar sig mer åt ett frenetiskt nostalgimasturberande än attityd, vilja och framåtanda. Och här kommer då ännu en bok om en musikalisk dåtid, Blod Eld Död. Ska man läsa den eller ställa den i bokhyllan jämte Ozzys självbiografi?

Men mina tankar och invändningar kommer snart på skam. För detta är en av de bästa reportageböcker jag läst. Och särskilt inom ämnet ungdomskultur och musik så är den exemplariskt bra. Blod Eld Död handlar om Dödsmetallens födelse i norden och hur denna lilla scen sedan krossade allt internationellt motstånd med sitt aggressiva nyskapande sound, för att sedan transformerades till Black metal med Satan som närmaste bundsförvant.  Och det är en rejäl åktur författarna bjuder upp till där jag som läsare drivs mellan, till exempel, Iron Maiden-älskande bröder, inställningar på distboxar, kontrakt, självmord, pengar, ruttnande grishuvuden och vad som är en äkta metallskalle i förhållande till en poser. Och det är det objektivt breda grepp om ämnet som gör boken så bra. Istället för att göra en ”Dirt” där allt knarkande och knullande sattes i ett navelskådande glimten i ögat sammanhang så tar Ika och Jon sitt uppdrag på blodigt allvar. För även om det märks att de älskar musiken och är genuint intresserade så behåller de en distans och en vilja att ta in alla nyanser av ämnet. De blandar en ”jord under naglarna” attityd med ambition, sökande och en vilja att förstå, vilket bildar en utmärkt helhet. För boken hade så enkelt kunnat handla om hur kul och tufft allt är, hur bakfull man kan vara och hur många marshallstärkare Entombed kan stapla ovanpå varandra. Vilket jag också vill veta givetvis, jag är en stor anhängare av rockmyten, men när författarna tar upp och breddar det sataniska gitarrbankandet med Dark Funerals kontrakts- och pengabråk, när Demonia pratar om den nedsättande attityd som finns mot kvinnor inom genren, nynazismen som en del band flörtar med och så vidare, så blir boken mer än en bok om en brutal undergroundkultur. Och när professor Jan Beskow är med i kapitlet ”En lektion i självmord” och pratar om hur och varför folk skadar sig själva så är boken väldigt långt från rockklyschornas värld.

 

”Vi tänkte ganska länge göra en rent historisk bok som rörde svensk metal. Men på spelningen med Shining delade de ut rakblad. Sångaren skar sig och publiken skar sig. I konvolutet till en av skivorna som de sålde stod det en enda sak: ”du är värdelös och jag vill att du dör”, 22 gånger i rad. Vi tänkte bara att ”vad i helvete?” säger Ika Johannesson.”

Citatet är från DN och författaren Ika har helt rätt. Det är en massa om helvetet i den här boken. Och då menar jag inte bara bandet Shining som predikar självmord och skär upp sig på scen utan även en bunt andra band. Jon Nödtveidt var sångare i bandet Dissection, satt inne för medhjälp till mord, kom ut och startade upp bandet igen för att slutligen skjuta sig i huvudet. Eller Per Ohlin som började sjunga i Norska Mayhem, sköt sig med ett hagelgevär, för att sedan bli plåtad av sin bandkollega Øystein Aarseth, även kallad Euronymous, som sedan skickade skallbitar och foton till andra band och polare. Han i sin tur blev mördad av Varg Vikernes, mannen bakom bandet Burzum, som blev dömd  och fick 21 års fängelse. Alla troende satanister som definitivt inte hade den röde bockfoten som en image eller maskot utan verkligen eftersträvade ondska och kaos. Ibland känns det som om jag läser ett kriminalreportage istället för en bok om en specifik musikkultur och jag förundras över hur hårt många av de här människorna verkligen tror på, och lever med, satanismen.

Men samtidigt som mycket handlar om ondska och ruttet grisblod så kliver det också fram en scen där utövarna och deras fans är extremt dedicerade till musiken och där det ofta finns en stark sammanhållning och en vilja att göra något. Dödsmetallen växte fram genom något som snarast kan liknas med en punkig gör det själv attityd och de flesta banden i boken jobbar hårt även med det visuella och allt annat som ramar in musiken. Musiken blir en livsstil som man lever dygnet runt, oavbrutet, och kanske är det därför som Sweden Rock, Big Four, Metaltown, och så vidare drar sådan masspublik varje år. Metal har gått varvet runt och blivit ett förhållningssätt till livet och inte bara… musik.

Detta är en stark, drabbande, beroendeframkallande och väldigt bra bok. Jag som läsare får en helhetsbild, en modern bio 3D-insikt i en värld som oftast ligger under den populärkulturella radarn och även om det finns ett antal stycken i boken som ruskar om mig så är den på andra ställen även otroligt rolig, inspirerande och underhållande.

Till detta ska läggas att jag inte lyssnar på Death- eller Black metal utan är en 40-årig poser som oftast inte blir hårdare än Motörhead, Pantera, Slipknot, NIN och Einsturzende Neubauten. Och när huvudrollsinnehavarna i boken i början av nittiotalet drev Heavy in i Death så gick jag omkring i någon sorts synth/svartrocksutstyrsel och lyssnade på industri. Så detta har aldrig varit min musik men ändå så finner jag den här boken så otroligt bra.

Så läs Blod Eld Död, och läs den oavsett om du gillar metall eller inte, den kommer bredda din världsbild.

 

Läs mer på Blod Eld Döds egna Blogg

Läs hela artikeln i DN: Om att flytta gränser

Fakta
Språk: Svenska
364 sidor, Danskt band
Pris: 183 SEK Adlibris
Förlag: Alfabeta

Beskrivning/synopsis: Under det tidiga nittiotalet revolutionerade svensk death metal den internationella metalscenen. Plötsligt låg Sverige i frontlinjen för en ny musikrörelse som gav eko över hela världen, med band som Entombed, Dismember och At The Gates i förgrunden. Med utvecklingen av black metal blev musiken ännu extremare. Black metal-banden lät råare och mörkare, och sa sig dyrka döden. Snart brann kyrkor både i Norge och Sverige, och det dröjde inte länge innan de sataniska inslagen blev mer än tomt effektsökeri. Men hur startade allt? Varför har Sverige blivit ett tongivande land för en så aggressiv musik? Och vilka är egentligen de personer, grupper och fenomen som fört scenen framåt?

Blod Eld Död – En svensk metalhistoria skildrar hårdrockens utveckling från de massiva förstärkarstaplarnas sjuttiotal, via kyrkbränningarnas nittiotal, fram till de extrema och paradoxala strömningar som finns inom genren idag. Här finns intervjuer med Entombed, Nifelheim och Dissection, samt reportage om Bathory, Pelle ”Dead” Ohlin och black metal-scenens nuvarande härförare Watain. Det är en historia om maskätna bandloggor, död och satanism, men också om hängivenhet, sammanhållning och en evig kärlek till musiken.

Ika Johannesson är journalist. Hon har arbetat på Sveriges Radio, DN, tidskrifterna SEX och Filter. Hon är nu redaktör för Kobra på SVT.

Jon Jefferson Klingberg är gitarrist i Docenterna, journalist och författare. Han debuterade år 2008 med romanen Jag tror vi behöver prata faktiskt.

 

 

Estradpoeten och modelljärnvägsentusiasten Janne Lindello är död. Vi sörjer en underbart udda man med en oförglömlig personlighet och karisma. Lindello blev 59 år gammal.

Janne Lindello som statist under filminspelning

"Kul att sitta i framsätet på en polisbil för en gång skull" - Janne Lindello som statist under filminspelning, Foto: Ingmar Johanson, Sydöstran

Under sin korta gärning som poet och diktare, han debuterade så sent som 1995, hann Janne Lindello ge ut tre diktsamlingar – SVITEN OM BUDBÄRAREN, DET BRINNER PÅ POLHEMSGATAN och SLÄCKNINGSARBETE. Grundtemat i samlingarna är kampen mot alkohol- och pillermissbruket. Han lindrade sina kval med att skriva poesi och vandra på Karlskronas gator. När man mötte Janne på stan visste man att det var en bra dag. Dåliga dagar syntes han inte till. När han kom upp till ytan igen renade han sig med löpträning, ibland upp till flera mil i veckan.

Han var ett hängivet Djurgårdenfan och hade alltid deras märke på rockslaget. Han hade olika klädstilar som han bytte mellan, ibland hade han James Dean-looken, andra dagar kom han klädd som en maffiaboss, då ville han bli kallad Don Lindello.

Janne Lindello hade alltid nära till skratt och skämt, när man träffade honom på stan i Karlskrona kunde han högt deklamera: ”Vet du vad min nya diktsamling ska heta? Skriket från runkbåset!”. Det saknas minsann inte färgstarka Lindellocitat att ta till, sitt Open Jam-framträdande (nedan) avslutar han med den härliga frasen ”Så jävla egotrippad som jag är så behövs det inga brudar – Jag är kåt på mig själv”.

Du är saknad, Janne. Vi kommer alltid att bära dig i våra hjärtan. Vila i frid.

Se Janne Lindello läsa ur diktsamlingen SLÄCKNINGSARBETE (Open Jam, 2008):


MIN DÖDE FAR
(Från diktsamlingen Släckningsarbete) 

Jag säger mycket med munnen men det
viktigaste säger jag alltid med ögonen.
Jag orkar inte slicka rent längre.
Jag kopplar upp mig själv i sju hastigheter .
Det är svårt att veta vilken som är vilken.
Folk rör sig i ultrarapid.
Jag fäller alla persienner, jag vakar där
köttet legat gömt.
Jag skiter ut mig själv och jag spyr av
lukten.

Jag är en man utan passion, men fylld av
lidelse. Jag är en man med hopp, men utan
hopp. Jag är en man fylld av svar, men
ingen ställer frågorna.
Jag hör hur de anstränger sig för att
aldrig ramla ner hit, men utan att lyckas
för ide döende sekunderna är de ändå här
utan att de förstår varför.

Jag skär blad av ögonlocken och serverar
dem på fat, när jag ser min döde far.
Han sitter vid köksbordet.
Jag lyfter upp honom och bär honom i
famnen som en fågelunge. Han jämrar
sig tyst.
Jag bär honom med mig genom livet.
Det är priset jag får betala.

Släckningsarbete - Janne LindelloDet brinner på Polhemsgatan - Janne Lindello

Bilder, recensioner och utdrag (karlskrona.nu)

Janne Lindello om att inte vilja vara med i 100 höjdare (Expressen, 2006)

SVT Blekingenytt om Janne Lindellos död

Blekinge Läns Tidning om Janne Lindellos död

 

Magnus Frederiksens Erotiska ritbok är en putslustig porrversion av traditionella målar- och pysselböcker där idén är roligare än resultatet.

Erotisk ritbok - Magnus Frederikson

Idén att skapa en ritbok för vuxna är kul, riktigt kul till och med. Men det roliga varar bara så länge som det tar att bläddra igenom boken. I en boklåda torde EROTISK RITBOK bli den mest tummade men osålda boken. Men den passar utmärkt som elak present till någon som fyller år eller behöver livas upp.

EROTISK RITBOK lever väl på sina välgjorda teckningar och en del bilder får mig att skratta rakt ut, där kontrasten mellan en målarbok som så ofta innehåller gulliga djur och vänder sig till barn och EROTISK RITBOKs otvetydigt porriga vuxenfokus blir komisk och perspektivbrytande. Magnus Frederiksen har verkligen varierat bilderna och jag skulle vilja påstå att här finns en bild för alla tänkbara perversioner.

Illustration ur Erotisk ritbok - Bild: Vertigo förlag

Finn fem fel i Erotisk ritbok - Bild: Vertigo förlag

Den som får boken i sin ägo ställs inför intressanta ställningstagande – Vilken färg ska man välja till en eregerad penis som hålls av en man med rånarluva? Eller vilken färg ska tentaklerna ha som slingrar sig i och runt den unga kvinnan?

EROTISK RITBOK lider av liknande problem som ZOMBIE SURVIVAL GUIDE av Max Brooks, idén är kul men sen är det inte mycket mer. Det finns en plats för EROTISK RITBOK, bara inte i mitt hjärta.

Fakta
Språk: Svenska
ca 80 sidor, mjukband
Pris: 120 SEK (Vertigo)
Beskrivning/synopsis: Varför ska bara småungar få färglägga, lösa pussel och leka med labyrinter? Nu ger Vertigo förlag ut en ritbok för vuxna, med 100% snusk som kommer att få många att dra på smilbanden. Illustratören Magnus Frederiksen har inspirerats av vanliga ritböcker, men fyllt deras klassiska utmaningar med ett helt nytt innehåll…

 

Filmerna som är grunden till intervjuerna i ÄKTA SKRÄCK förefaller vara en stinkande sörja av det värsta mänskligheten kan uppbringa. Mot den fonden står folket bakom filmerna i stark kontrast med sin intelligens, klarsynthet och sitt förnuft. Det handlar alltså om gränsöverskridande film, inte om massmördarporr.

Äkta skräck - Magnus Blomdahl

ÄKTA SKRÄCK av Magnus Blomdahl är en intervjubok för den inbitne skräckcineasten. Om du spontant tänker på CANNIBAL HOLOCAUST eller MOTORSÅGSMASSAKERN när du hör uttrycket gränsöverskridande skräckfilm är det dags för en uppdatering. Det har nämligen hänt mycket inom skräckgenren de senaste åren och ÄKTA SKRÄCK är rätt publikation att uppdatera sig med.

Till en början står inga engelska låneord att finna, Magnus Blomdahl säger till exempel huggfilm inte slasher, vilket får mig lite ur balans. Är detta rätt? Men mot slutet smyger det sig in ett litet ”snail-mail” och vissa genrar har fått behålla sina orginalnamn som vomit gore. Vad hade den kallats på svenska? Spyslabb eller kräk & blod?

Magnus Blomdahl är en inbiten skräckfilmsbrukare och blev av med ”oskulden” så tidigt som i 13-årsåldern. Det märks att kan vet vad han pratar om och kan se igenom tunt effektsökeri, i ÄKTA SKRÄCK har han fokuserat på filmerna som berör på djupet. Trots sin gedigna erfarenhet i ämnet låter Blomdahl några experter komma till tals under Snuff-delen där man får tycka till om varför man tittar på skräckfilm. Man verkar vara enig om att det handlar om att titta där man inte vill titta, testa och utmana sig själv på flera plan. I efterordet återges ett tänkvärt citat av regissören J.T. Petty: ”Terror är att identifiera sig med offret. Om man istället identifierar sig med förövaren blir det komedi. Skräckfilmsbetraktaren bör alltså vara masochistiskt lagd”.

Blomdahls tilltal är direkt och avslappnat tillgängligt. Inga onödiga utsvävningar görs, han håller sig till saken och en artikel/intervju kan vara så kort som 2-3 sidor, vilket är bra. Jag får ibland känslan av att läsa artiklar i ett magasin, varför den lämpar sig att läsa lite då och då. Hade det inte varit för omslaget hade ÄKTA SKRÄCK fungerat som Coffee table-bok. Det är inte bara omslaget som kan sticka i oinvigdas ögon, hela boken är rikligt försedd med bilder, grafiska bilder som blodsprutande penisar, slafsiga orgier, spyor och annat. ÄKTA SKRÄCK är alltså inte en bok man kan läsa var som helst.

Trailer till filmen THE BUNNY GAME som berörs i boken

En kul detalj är att Charlie Sheen anmält Guinea Pig-rullen FLOWER OF FLESH AND BLOOD till MPAA i tron om att det han såg var en äkta snuff-film. Det är kanske det minst tokiga han har gjort, även om det var så tidigt som 1991.

Magnus Blomdahl

Magnus Blomdahl - Foto: Vertigo förlag

På den negativa sidan kan nämnas att det är ganska spoilertätt, men samtidigt kan man inte prata fritt om filmernas viktiga delar om dessa ska hemlighållas, det är en avvägningsfråga. Som läsare får man en unik inblick i hur folket bakom filmerna tänker och resonerar kring sina verk. De allra flesta regissörer och skådespelare som får komma till tals i ÄKTA SKRÄCK förefaller intelligenta, klarsynta och förnuftiga. Man vill säga något, beröra, tänja på gränser. Ofta vill man tänja lika mycket på sina egna gränser som publikens. På flera ställen i boken vittnar man om hur påfrestande det varit att spela in obehagliga scener. Dessutom berättar var och varannan filmskapare om dödshot och misshandel, vilket blir ironiskt när man inser att en del människor protesterar mot våld med just våld. Men när man läser om Mariano Peralta som blir misshandlad i biosalongen medan en pöbel står och hejar på är det inte längre ironiskt, då är det bara hemskt och obehagligt.

Jag tror inte det är en bok för de som försöker närmar sig genren gränsöverskridande skräckfilm, man bör ha sett tyngre filmer. Men har du några sådana under bältet så är det bara att köpa och läsa ÄKTA SKRÄCK.

Några filmer att se i samband med ÄKTA SKRÄCK:

  • Nekromantik
  • Schramm
  • Der Todesking
  • Aftermath
  • Kissed
  • Subconscous cruelty
  • Nutbag
  • Murder-set-pieces
  • Pig
  • The Human Centripede
  • Devils chair
  • Slaughtered vomit dolls
  • The living and the dead
  • Wound
  • August Underground
  • Amatuer porn star killer
  • S & Man
  • A serbian film
  • Snuff 102

Fakta
Språk: Svenska
ca 200 sidor, danskt band
Pris: 156 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Den här boken handlar om skräckfilm. Skräckfilm på riktigt. Filmer som blöder, skrämmer och som passerar gränsen för vad man trodde var tillåtet. Här hittar du ett antal unika intervjuer med de bästa och mest intressanta skaparna av extrem film idag. Den är tillägnad dem utan stora bolag i ryggen, eldsjälarna, de som jobbat extra som pizzaförsäljare, lånat pengar av sina föräldrar och blivit misshandlade på grund av sina filmer. Intervjuerna har kretsat kring svarta hål, helvetiska inspel­ningar, finansiella problem, dödshot, psykisk terror, sexuell manipulation, emetofiliska excesser, autentisk brännmärkning, incest, grovt fysiskt våld, pedofili, nekro­fili, ångest, moral och förstörelsen av destruktiva alter egon. De här berättelserna liknar inga andra. äkta skräck skildrar den nya vågen av extrem film. Boken är rikligt illustrerad med foton från filmerna, på huvudpersonerna och bakom scenerna, i färg och svartvitt. VARNING: många av bilderna kan vara starkt upprörande för känsliga personer. 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha