Min granne Eva kom in, slängde en bok på köksbordet och hävdade att detta var jag tvungen att läsa. Detta var, enligt henne, en av de bästa thrillers som någonsin gjorts. Och eftersom Eva alltid har rätt la jag mina Murakamiböcker åt sidan och plockade upp något som kallades Kråkflickan. 

KrakflickanPå omslaget står det att Kråkflickan är en ny svensk thriller. Och ja, den är från 2010 och är skriven av två svenskar, men det intressanta här är begreppet thriller, för detta är verkligen en thriller. Kråkflickan är ett vidrigt spännande stycke text som plöjer sig fram genom thrillerns och rysarens begreppsvärld. En historia som ligger betydligt närmare det som till exempel John Ajvide Lindqvist och, faktiskt, Stieg Larsson åstadkommit än de mer traditionella svenska spänningsförfattarna, ingen nämnd, ingen sönderklämd. För här finns ingen alkad man som i kampen mot sina demoner också försöker lösa ett och annat mord, alternativt, en fröken duktig som häller spaghetti på jobbiga släktingar då hon försöker få tag på en elak predikant. Nej här är det vidriga vidrigt och spänningen nervig och skulle kråkflickan filmas så skulle den hamna närmare ”När lammen tystnar” och andra mer sofistikerade mördarhistorier än de vanliga svenska deckarna. Jag tycker personligen att utvecklingen inom svensk spänningslitteratur just nu är väldigt intressant då det känns som om en del författare försöker göra något annorlunda och driver sina historier inom betydligt bredare referensramar än innan. Även om det inte alltid blir bra så är det i alla fall spännande och ofta oförutsägbart. För är det något som är mentalt kastrerande så är det förutsägbarhet och mördarleveranser inom traditionernas ramar, och just kategorin deckare/spänningsromaner är sedan några år överfylld av svenska och utländska författare som kopierar redan kopierade karaktärer och mordgåtor. Så redan här är Kråkflickan på medaljplats enligt mig. Men…

…Kråkflickan är en produkt av sin tid. En bok som aldrig skrivits alternativt gjorts på det här viset för tjugo år sedan. Den behandlar ämnen som pedofili, barnamord, barnsoldater, psykiska sjukdomar, människohandel, sexuellt våld och tortyr i all dess vidrighet. Alltså vår tids ondska destillerat på 395 sidor där författarna berättar sin historia utan åsikter och moraliska pekpinnar och lämnar läsaren med hela det moraliska ansvaret. Likt kvällspressens löpsedlar profiterar författarna hämningslöst på vår tids skräck och kräver uppmärksamhet. Vilket är ett smart drag. Kanske osmakligt, men definitivt smart. Måhända att terrorn är ett världsligt faktum och att miljön har kastat in handduken men är det något som berör vår svenska folksjäl så är det barn och deras utsatthet, och just den frågan slår författarna in som en spik mellan läsarens hjärnhalvor. Men det är inte bara sveket mot våra små som behandlas utan maktstrukturer, svek och förräderi inom familjen med en rejäl betoning på den manliga delen av denna heliga institution. Det är män som hotar, slår, sviker och lever ut sina drifter och konsekvenserna får världen reda ut bäst dom kan. All förvriden ondska i boken är egentligen ett resultat av mäns handlande och utnyttjande av kvinnor och barn. Man skulle kunna säga, och jag skulle tro att vissa anser det, att författarna gottar sig i ondskan, och vid ett par tillfällen är de verkligen nära gränsen, men främst tycker jag att de levererar hemskheter som en påminnelse om vad som pågår i vårt svenska folkhem och som något du måste ta ställning till. Men det är ibland svårt då…

…detta görs i ett hiskligt tempo. Texten är komprimerad till att bara innehålla det mest väsentliga och handlingen forsar fram som om man följde den genom en skakig handkamera. Vilket förvisso gör att det känns levande, dokumentärt och rått. Samtidigt försvinner så mycket nyanser och ibland blir jag irriterad på tempot när miljöbeskrivningar hoppas över, människor blir ansiktslösa och ingenting i berättelsen tillåts sjunka in. Författarna kör fullkomligt över läsaren i ljusets hastighet, vilket är bra för spänningen men reflektionen och djupet, och de frågor som ställs angående det tunga ämnesvalet hinns inte med mellan sidvändningarna. Vilket resulterar i att det ibland känns platt och förenklat. Tänk om de berättat sin historia i ett makligare tempo och låtit smärtan sjunka in hos läsaren, tillåtit reflektion och sinnesnärvaro. Då hade antagligen boken blivit ännu otäckare… Extra synd då historien är så snyggt uppbyggd dramaturgiskt med flera oväntade vändningar och överraskningar.

Men om du är ute efter spännande vidrigheter så är kråkflickan ett utmärkt val som ligger en bra bit över det mesta som ges ut i kategorin spänningsromaner. Läs den om du gillar sträckläsning med en iskall spik mellan hjärnhalvorna. Jag kommer definitivt läsa mer av författarduon Eriksson & Axlander Sundquist. Till exempel så slutar Kråkflickan med en cliffhanger av Guds nåd så tvåan, Hungerelden, är ett måste för mig och det kommer antagligen inte ta slut där då författarna avser att detta ska bli en trilogi. Varav trean ännu inte kommit ut.

Tack Eva för ett utmärkt boktips.

Läs mer på:

Kråkflickan.se

Fakta
Språk: Svenska
395 sidor, pocket

Nutid. Stockholm.Två kvinnor vars vägar korsas. KRÅKFLICKAN handlar om svek och vad sveket kan göra med människor.
Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två klienter: Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone och Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet, bärande på ett stort, oläkt sår från barndomen. Två olika människor med samma problematik: de visar båda tecken på multipla personligheter.
Samtidigt hittas en ung pojke död i ett buskage. Kroppen är svårt sargad. Torterad? Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia. Saknad av ingen? Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga: hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster?
När de två kvinnliga utredarna dras alltmer till varandra kommer svekets krafter att hota även äppelträdsidyllen i Gamla Enskede.

Jonas

Gillar allt som har med böcker att göra. Läser allt, nästan, som jag kommer över. Allt från historiska böcker till serier. Blandar upp detta intresse med film, musik och dataspel vilket märks i mina texter. Men gott och blandat är bäst och mindre enformigt.

  3 Responses to “Kråkflickan – Eriksson & Axlander Sundquist”

  1. Ooooh, den låter fantastisk. Noteras!

  2. Rekommenderar också 2:a boken ”Hungereld” som är precis lika bra och spännande. Längtar efter 3:e boken som kommer i oktober. Grannen Eva

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha