Svenska hackare är ett välskrivet och insatt dokument över både hackare och offer sedan internets födelse. Med människofokus skildrar man hur hackerkulturen påverkar oss i stort och smått och resulterat i fenomen som Wikileaks, Flashback och The Pirate Bay.

Goldberg, D - Svenska hackare - 13030449

I början av SVENSKA HACKARE blir jag smått irriterad på hur klumpigt berättat det är med många starter av många historier, 16 sidor in har jag läst fyra olika introduktioner med olika personer och scenarier, det är lite för många. Men det obehaget skakar jag snart av mig och läser resten i bra fart.

Skildringen av olika hackare och hackargrupper känns inte odelat objektiv, till exempel beskrivs hackaren Philip Pettersson/Stakkato passa in under stereotypen: ung man med fattigt liv och ett enormt behov av att kompensera detta på nätet. Bitvis känns det till och med som om författarna favoriserar vissa hackare, där man lyfter fram negativa omdömen om Stakkato medan man lyfter fram övervägande positiva om hackergruppen VFH. Man förhåller sig avmätt till Dan Egerstads, som bl a hackade mejlkonton till ambassader och la ut på nätet, lite självgoda stil och handlande.

Skönt är dock att författarparet Daniel Goldberg-Linus Larsson inte gör det vanliga misstaget att behandla läsaren som en komplett idiot som att till exempel beskriva, i detalj, vad en dubbelklickning innebär. Bara en sådan enkel sak som att inte tolka/översätta 133t är behagligt att uppleva, för sannolikt är inte min mormor intresserad av att läsa boken. Därmed inte sagt att du måste jobba som nätverksansvarig för att fatta vad som behandlas.

Daniel Goldberg pratar om den hemliga lösenordslistan:

I SVENSKA HACKARE sätts hackare i allmänhet och svenska hackare i synnerhet in i ett större sammanhang, jag får som läsare följa hur det från början handlade om pojkstreck och vandalism till nutidsfenomen som Wikileaks, Flashback och The Pirate Bay. Det är när man lyfter perspektivet till samhällsnivå utan att tappa sitt föresatta människofokus, att vara personlig i sina skildringar, som boken är som bäst.

Boken berör även den meritokrati som råder på hackerscenen, där man är vad man gör. Om man hårddrar det har personen har inget egenvärde, det finns paralleller till spel som WORLD OF WARCRAFT där man kan bli utesluten ur sitt gille om man underpresterar eller missar sammankomster. Den typen av människosyn är skrämmande enligt min mening.

SVENSKA HACKARE bär många likheter med boken SVENSK MAFFIA, båda skildrar en kriminell värld som är dold för de flesta av oss, även om SVENSK MAFFIA fokuserar på grupperingar och SVENSKA HACKARE fokuserar mer på själva gärningen eller möjligen på trender så skiljer de sig såtillvida att man i SVENSK MAFFIA visar tydligt på att det finns få vinnare inom den organiserade brottsligheten i Sverige. SVENSKA HACKARE skönmålar absolut inte hackerkulturen, men man lyfter inte heller fram många exempel där det går illa för hackaren. I jämförelse med P3 Dokumentärs reportage SVENSKA HACKERS som nästan är i överkant negativ, känns det en smula missvisande.

För mig som rör mig i ämnets utkanter är denna bok mitt i prick. Kul också att det är så många kopplingar till Blekinge, här syns bland andra auktoriteter på området som David Jacoby, Kaspersky och Anders Carlsson, BTH. Jag gillar även att man använder sköna uttryck som foliehattar och  script kiddies, det lättar upp och passar in förvånansvärt bra. Att få en samlad bild över både hackare och offer på detta sätt är värdefullt och stämmer till eftertanke på mer än en punkt. SVENSKA HACKARE är en bok för alla att läsa och förundras över.

Läs recensionen av Svensk Maffia

Läs Christopher Kullenbergs recension av Svenska hackare

Linus Larsson pratar om hackerkulturen

Ladda ned reportaget Svenska hackers från P3 Dokumentär (Podcast/mp3, 2008)

Dan Egerstad intervjuas av Tech Channel med anledning av ”Hack of the year” 2008

Svenskahackare.se (Bokens officiella hemsida)

Fakta
Språk: Svenska
316 sidor, inbunden
Pris: 41 SEK (Pocket på Bokus), 42 SEK (Pocket på Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Svenska hackare är en bok om människor, inte om maskiner. Här möter du bland andra 16-åriga Philip, som under flera år gäckade både FBI och den amerikanska universitetsvärldens tyngsta experter; Vuxna Förbannade Hackare, som under vintern 2008 hackade sig in i Aftonbladets servrar och drog igång en våg av attacker mot företag och myndigheter; it-konsulten som säljer stulna företagshemligheter till högstbjudande, samt hackaren som låtsas vara man för att hon annars inte skulle tas på allvar. År 2009 polisanmäldes 1493 fall av dataintrång i Sverige, fler än någonsin förut och mer än dubbelt så många som fem år tidigare. Men för varje dataintrång som offentliggörs sker tio gånger fler i det fördolda. I en allt mer uppkopplad värld så borde det vara en varningsklocka. För den som har makten över nätet har, i allt väsentligt, makten över våra liv.

 

 

En härlig klassiker från nobelpristagaren Hermann Hesse att avnjutas, som ett utsökt vin, i din ungdom.

Stäppvargen - Hermann Hesse

Vilken underbar bok, det är stor skada att jag inte läste denna som tonåring när världen svallade och mitt förakt för det borgerliga brann hett. Att läsa den nu, som fullblown-borgare med degigt soffliggarkött är inte det samma. Även om jag förstår och kan leva mig in i handling och karaktärer, så känner jag det inte.

På bokens baksida står att läsa ”STÄPPVARGEN vore otänkbar utan Freud” och nog är det så alltid. Stäppvargen eller Harry Haller som han heter, får gå i en slags terapi för att möta sina rädslor/fasor, sen är det inte säkert att terapin är så konstruktiv alla gånger.

Hesses starka hållning mot första världskriget och hetsen mot andra världskriget är både insiktsfull och beundransvärd för att komma 1927, han hade ju inte efterklokhetens övertag. Men på den negativa sidan måste nämnas är det öppna föraktet mot svarta (”den primitiva negern”). Det är nästan så jag hoppas på en förskönande omskrivning till nästa utgåva, men bara nästan. Jag vill inte tänka på hur det skulle se ut om alla klassiker skulle nutidsanpassas. Å andra sidan blir det konstigt när ordet neger ska kulturarvsklassas i TURE SVENTON I PARIS.

STÄPPVARGEN är till min stora glädje full av blytung namedropping: Nietzsche, Freud, Dostojevskij, Goethe, Baudelaire, Novalis, Dante och Hamsun.

STÄPPVARGEN filmatiserades 1974 med (vem annars?) Max von Sydow som Harry Haller, jag har inte sett filmen men trailern verkar lovande i bästa B-filmstil:

Slutet i boken för tankarna till slutet i tvserien TWIN PEAKS men för all del även till filmen INCEPTION. Men bilden av en korridor bortom tid och rum, med dörrar med olika alternativ där fasor och njutningar döljer sig bakom, har använts oändligt många gånger. Det är fantastiskt att Hermann Hesse kunde skriva så mörkt och svart med så vackra och eleganta ord. Jag är förförd av djupet, STÄPPVARGEN är så direkt, så genomtänkt. Jag placerar den högt däruppe bland de största.

Läs recensionen av Hermann Hesses Knulp

Ture Sventon stoppad (DN)

Steppenwolf – Born to be wild (Namnet på gruppen är hämtat från romanen)

Fakta
Språk: Svenska
195 sidor, inbunden
Pris: Från 40 SEK (Bokbörsen)
Beskrivning/synopsis: Harry Haller är en lärd enstöring, en melankoliker utanför mänsklig gemenskap. Han grubblar fåfängt över sin situation tills han får tag i »Traktat om Stäppvargen« och där finner nyckeln till sin personlighet. Han är en kluven varelse, halvt människa, halvt varg med en ursprunglig vilddjursnatur som stängts inne och förträngts av rådande moral och konventioner. Stäppvargen är en roman som vore otänkbar utan Freud. Hermann Hesse skildrar här den moderna människans tragiska dualism, hennes slitningar mellan ande och driftliv mer påträngande och intensivt än i något av sina andra verk. Nobelpristagaren Hermann Hesse (1877–1962) är en av den moderna världens mest betydande författare. Stäppvargen kom ut första gången 1927.

 

En väldigt liten bok om en väldigt stor svensk poet.

Tomas Tranströmers ungdomsdikter

Det här är kanske den tunnaste bok jag någonsin läst, så tunn att det snarare är ett häfte. Jag gillar inte lyrik, det är ofta för mycket luft i vad som sägs för min smak. Men det hindrar inte att jag vill förstå och tycka om lyrik. Men det är sällan jag läser med behållning. Så även här, Tomas Tranströmer har ett kompakt, kondenserat språk och det finns sköna uttryck och oväntade ord i olika sammanhang. Men det lyfter inte för mig.

Däremot fullkomligt älskar jag Tranströmers artikel ANTECKNINGAR FRÅN LAPPSJUKANS DOMÄN som lagts till i denna andra upplagan av häftet. Första upplagan utkom 2006. I artikeln tvingas den unge Tranströmer lägga ut texten, i förhållande till hans lyrik, märk väl. Det är verkligen inte fråga om någon malström av ord.

Formen är trevlig, att i litet format rymma en poets tillblivande med nogsamma kommentarer och tolkningar, gör att TOMAS TRANSTRÖMERS UNGDOMSDIKTER gott skulle fungera som coffee table-bok. Något att bläddra lite i eller aktivt analysera och återkomma till.

SvD skriver om Thomas Tranströmers ungdomsdikter

Ellerströms förlag

Fakta
Språk: Svenska
36 sidor, häftad
Pris: 75 SEK
Beskrivning/synopsis: Tomas Tranströmer gjorde en av svensk poesis mest uppmärksammade debuter våren 1954 med 17 dikter. I ett slag var han etablerad som en av landets främsta poeter. Succén hade en förhistoria: efter att ha fått sina första texter tryckta i en läroverkstidning 1948 publicerade Tranströmer ett mindre antal dikter i skilda tidskrifter under åren fram till bokdebuten. Av dessa hade tio inte tryckts om i bokform förrän 2006, då de presenterades i föreliggande form med löpande kommentar av Jonas Ellerström. Denna andra upplaga innehåller också den tidigare inte omtryckta artikeln ”Anteckningar från lappsjukans domän” från samma tid.

 

Smile or die eller Gilla läget som den heter i svensk översättning är en attack på den kvasiintellektuella vågen av positivt tänkande med nära nog sektliknande drag. Även om den vänder sig till hela världen så känns den skriven för en amerikansk marknad och jag har svårt att hitta riktiga tecken på fenomenet i Sverige. Smile or die är läsvärd och stämmer till eftertanke.

Smile or die - Barbara Ehrenreich

SMILE OR DIE påminner mycket om THE GOD DELUSION i sitt sätt att plocka ned ‘motståndet’ argument för argument, men även såtillvida att den främst vänder sig till en amerikansk läskrets. Det känns som om den sektliknande hysteri som beskrivs kring fenomenet positivt tänkande i boken inte är applicerbart på svenska förhållanden. Dessutom skrämmer Barbara Ehrenreich hickan av amerikanarna med läskiga kommunist/stalinist-kopplingar till positivt tänkande. Man kan hitta referenser och kopplingar till positivt tänkande i svenska tidskrifter som Måbra, men inte på länga vägar i de extrema nivåer Ehrenreich visar på.

Vad är det som avses med positivt tänkande här? Får man inte vara glad? Jo då, det Ehrenreich menar här är en tvångsmässig oantastlig positivism, att positivt tänkande och målmedvetenhet kan förverkliga din drömmar. Ehrenreich drabbades av bröstcancer och kom därmed i kontakt med positivt tänkande. Hon fick reda på att för att kunna besegra cancern var hon tvungen att tänka positivt. Det kan tyckas harmlöst även om det är verkningslöst, men så är det naturligtvis inte. För vad händer om du tänker positivt, tvingar dig att le genom cellgiftsbehandling, inte tillåter dig att känna de legitima känslorna ilska, sorg och besvikelse, men ändå förlorar slaget mot cancern? Då är det ditt fel att du förlorar den, du har inte tänkt tillräckligt positivt, du har inte kämpat tillräckligt hårt, du kanske innerst inne vill dö.

Man hisnar inför vissa påståenden i boken som att positivt tänkande i Bush-administrationen gjorde att man tystade ned obekväma nejsägare och det var en bidragande orsak till att man inte tog hoten inför 9/11 på allvar. I SMILE OR DIE påstår Ehrenreich att man på vissa håll får anställning direkt, endast på meriten att ha varit en cheerleader och därmed vara tränad i att peppa och entusiasmera folk (George W Bush var cheerleader när det begav sig). Allt detta kan och bör man ta med en nypa salt, dock pekar det på en trend eller kanske mer ett skeende inom många organisationer och samhällsskikt i USA. Nämligen att positivt tänkande är inget new age-fenomen isolerat till företeelser som pastorprenörer och megakyrkor utan genomsyrar en stor del av samhället och näringslivet.

Orkar du inte läsa SMILE OR DIE gör Barbara Ehrenreich en elegant summering i den här RSA-illustrerade föreläsningen:

Stötestenarna inom positivt tänkande är: tänk inte negativt och undvik negativa människor och situationer. Dessa kan jag känna igen från vardagssituationer och diskussioner, man kan till exempel benämna någon som energitjuv. Men efter att ha läst SMILE OR DIE kommer du dock att tänka dig för innan du uppmanar någon att tänka positivt för att ta sig igenom en svårighet.

Det finns som sagt likheter mellan SMILE OR DIE och THE GOD DELUSION men Ehrenreich saknar Dawkins språkliga lätthet och humor så mot slutet är läsningen som att se på när färg torkar – dryg. Kanske är den något lättare att tröska igenom i den svenska utgåvan, men jag håller mig hälsosamt skeptisk till att det förhåller sig så. Ehrenreich har skapat något viktigt och intressant, men språkligt är det inte på toppnivå. Det är tänkvärt och läsvärt men når inte ända upp till beundransvärt.

Läs recensionen av THE GOD DELUSION

Fakta
Språk: Engelska
Alternativa titlar: Gilla läget, Bright-sided
Pris: 46 SEK (pocket, Bokus)
235 sidor, paperback
Beskrivning/synopsis: 1:A PÅ KRITIKERLISTAN! Gilla läget! Tänk positivt! Med optimism och framåtanda kan man vinna en hel värld och uppnå rikedom och lycka. Så lyder det framgångsrecept som gjort sitt segertåg över hela västvärlden. Barbara Ehrenreich tröttnade när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. I Gilla läget visar hon hur det positiva tänkandet lurat amerikanerna i grunden. Hon ifrågasätter att odlandet av framgångsmyter är lösningen på problemet. Tvärtom bidrog frånvaron av kritiskt tänkande till den djupa ekonomiska krisen i USA. Som alltid använder Ehrenreich humorn som vapen och smular sönder allt luddigt tänkande med en bitande ironi. Barbara Ehrenreich är journalist och författare från USA. Leopard förlag har tidigare publicerat Barskrapad, Körd och Karnevalsyra.

 

Ibland blir man lite stressad. Särskilt då den där boken man tänkt läsa så länge plötsligt blir film. Och då vet man hur det går… man lovar sig själv att inte se filmen förrän man läst boken, men så sitter man där framför televisionsapparaten, slö och avtrubbad, och då dyker den upp: filmen! Den där filmen man inte skulle se, inte än… men så plötsligt har man gjort det för man orkar inte röra sig och glassen är god och så har man förstört ännu en bokupplevelse. Men så skulle det inte bli med Norwegian wood, det fick bara inte ske. Så jag tokskaffade boken, läste, läste ut och såg filmen en vecka senare. Dags för dubbelrecensionen av boken och filmen Norwegian wood.

Har läst två verk av den japanska författaren Haruki Murakami innan. ”Kafka på stranden” och ”Sputnik älskling”. Den förstnämnda är en av de bästa böcker jag läst och fick mig fullständigt att gå i spinn medan Sputnik älskling lämnade mig relativt oberörd och kändes mest som en parantes i Murakamis författarskap. Så var ”Kafka” bara en lyckträff eller skulle jag få läsa en lika stor roman igen.

Efter en väns självmord så flyttar den unge Toru Watanabe från sin hemstad och börjar studera. Han vet inte varför och studierna intresserar honom inte egentligen, men han går på lektionerna, gör sina läxor, för som han säger i boken, han har ändå inget annat att göra. Han drar sig undan världen och försöker leva så isolerat som möjligt. Och just isolering verkar vara grunden i Haruki Murakamis författarskap. Samtliga tre böcker jag läst har den självvalda ensamheten och utanförskapet som grogrund för allt som sker. Lite intressant då Murakami är en japansk författare vilket innebär att han är uppväxt och verksam  i ett av världens mest tätbebyggda och tätbebodda länder. Är det författarens egen verklighetsflykt och behov av avskildhet som  avhandlas och viljan om en annan bättre och mer intresant värld? Eller är det egentligen  författarens ensamhet  på sin skrivkammare  som avhandlas? Men…  det vet bara hans eventuella psykolog och det ska inte jag sitta här och raljera om, men det finns definitivt en bitter kärleksförklaring från Murakamis sida till isoleringen och ensamheten.

Och det är effekterna av isoleringen som avhandlas i hans böcker. Genom att lämna allt bakom sig och sen stiga ur det ”normala” livet så hittar hans karaktärer nya stigar, nya vägar. De ser och upptäcker nya saker, människor och ofta nya världar. De reflekterar, sorterar sina intryck, ofta utan att förstå varför eller hur, men de går på något sätt vidare. Vår unge student träffar sin döde väns flickvän, Naoko, och ett bisarrt kärleksförhållande växer fram. Men efter ett tag kommer en annan kvinna in i handlingen och ett klassiskt triangeldrama är ett faktum.

Eller rättare sagt…  om det varit någon annan författare så hade det kanske varit ett klassiskt triangeldrama men det här är så starkt kryddat att man nästan kiknar av alla känslor, sorger, glädje, drömmar och vridna händelser. För detta är bra, så väldigt bra. I motsats till ”Kafka på stranden” och ”Sputnik älskling” är detta en relativt rak berättad kärlekshistoria utan de magiska världar och oförklarliga händelser som de böckerna var fulla av. Men ändå känns det som om karaktärerna även i Norwegian Wood  rör sig i en vardag som är rejält kryddad av just magi och detta utan att det egentligen sägs någonstans i texten.  Och just magin, känslan av att allt är möjligt, är Murakamis andra fundament. Oavsett om han skriver om talande katter eller om ett nyförälskat par som sitter på en balkong så får jag känslan av att allt kan ske, att ingenting är omöjligt och att det magiskt märkliga är helt naturligt. Och nej, jag pratar inte om någon tolkienskadad fantasyförfattare nu, utan om en författare som kryddar vardagen med en extra dimension där allt kan hända. Och det är mäktigt och beundransvärt att han klarar av det utan att det känns konstlat och krystat. För någonstans mellan raderna  i det till synes enkla och direkta språket finns det något som drar in mig och vägrar släppa taget. Men som någon sa, någon gång, det är i det enkla magin sitter, och där är Haruki Murakami en mästare och definitivt en av vår tids stora författare. Han får med Norwegian Wood mig att nervöst sträckläsa stora sjok, bli osocial, skratta och till slut stänga boken med en tår i ögat. Så jävla bra för att prata klarspråk och mer behöver egentligen inte sägas. Läs den!

Och snälla läs den innan du ser filmen. För även om filmen fick strålande recensioner så är den långt ifrån lika bra som boken. Överraskad någon? Där boken består av flera lager, se en lök framför dig nu, av misär, galenskap men också glädje, kärlek och omtanke så skalar filmen av nästan allt positivt. Kvar blir en gråsvart soppa där alla nyanser är borta. Men den största missen är att magin från boken är frånvarande. Det där som är så svårt att sätta fingret på men som gör texten till något enastående. Och hur en regissören helt kan plocka bort två av bokens starkaste scener, som kändes filmiska redan som text, är ett större mysterium än vad Haruki Murakami någonsin kan hitta på i sitt fortsatta författande. Kanske beror detta på att jag såg den en vecka efter jag stängt boken för sista gången och att det var för snart inpå men jag tycker filmen var en besvikelse. Ett andefattigt försök att filmatisera en blivande bokklassiker och som antagligen bevisar att våra kära filmrecensenter läser alldeles för lite böcker.

Så läs boken. Om du inte blir berörd och hänförd så måste det vara något fel på dig. Till och med omslaget är ju perfekt.

PS: En varning. Om du hoppas att jag framöver ska skriva om någon annan författare på denna eminenta bokblogg så kommer jag att göra dig besviken. Har snart läst ut ”Fågeln som vred upp världen” och sen blir det antagligen Murakamis senaste IQ84. Jag är fast.

Fakta
Språk: Svenska
384 sidor, inbunden
Synopsis/beskrivning: När den trettiosjuårige Toru Watanabe hör Beatles-låten ”Norwegian Wood” spelas i en sliskig orkesterversion i ett flygplan så är det som om hans huvud sprängs i bitar. Som av en blixt väcks minnet av en kärlek han upplevt i skarven mellan tonår och vuxenhet. Hon hette Naoko, och var flickvän till en av Torus vänner. När vännen tog sitt liv drev de isär, men när de båda träffas igen av en slump blir han kär och får uppleva en förälskelse som till lika delar är öm, intensiv och omöjlig. Naokos psyke är bräckligt. Hon försvinner till ett vårdhem och Toru bestämmer sig för att vänta, skriva brev och leva för några få korta besök. Samtidigt är han starkt dragen till en studiekamrat, som tydligt visar sitt intresse för honom. Toru lever i förvirring och ensamhet i spänningsfältet mellan dessa kvinnor. Norwegian Wood är en kärlekshistoria som är intensiv på ett lågmält sätt, på en gång erotisk och oskuldsfull, lika självklar och komplicerad som kärleken själv.

 

När man kommer in i min lokala boklåda (Ronneby Bokhandel) möts man idag av den här hyllan:

Fronthyllan - Ronneby Bokhandel

Jag har tidigare skrivit lite elakt om det alltmer likriktade utbudet i boklådorna i min landsända (Blekinge) och när jag nu ställs inför det faktum att man frontar med BaudelaireBolaño och Murakamis 1Q84, får jag krypa till korset och nyansera mig en smula. Det är bara att erkänna att här finns ett bättre, bredare och framför allt djupare utbud än exempelvis Maxi. Jag vidhåller dock att man måste profilera sig även på en liten ort som Ronneby. Men att det är svårt, för att inte säga vanskligt, är inget jag sticker under stol med. Men alternativet är värre.

I fronthyllan (heter det så?) hittar man även Karl Ove Knausgård, Torgny Lindgren och Nicole Krauss. En massa trevliga böcker och författare med andra ord. Vad kan man mer begära? Får jag tala i egen sak, skulle jag gärna sett några klassiker, mindre aktuella nobelpristagare (läs: Thomas Mann), kanske några Cormac McCarthy på engelska, varför inte OUTER DARK. Kanske även en liten liten sektion med svensk skräck som Anders Fagers SAMLADE SVENSKA KULTER och för all del några av John Ajvide Lindqist och för att balansera det lite: en halv meter chick-litt!

Man kunde, som bokhandlare, göra en omrösting på Facebook, där man låter kunderna rösta fram en titel man ska ta hem av tio udda/obskyra/smala förslag. Något liknade har man gjort på förlaget Oddbooks där läsarna får rösta vad nästa bok i serien Ond bråd död ska innehålla (just nu leder fiskmänniskor). Ond bråd död borde för övrigt finnas i alla boklådors fronthyllor. Så enkelt skulle det vara att fånga mitt intresse, om det sedan är lönsamt vet jag inte.

Det var mitt bidrag till en bättre bokvärld. Vad skulle du vilja ändra eller förbättra hos boklådorna?

Tidigare inlägg om bokhandelns överlevnad

Ronneby Bokhandel på Facebook

Ronneby Bokhandel blogg

Oddbooks

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha