Allas vår skräckförfattare John Ajvide Lindqvist ”Lilla stjärna” är hans tredje bok efter ”Låt den rätte komma in”. En bok om utanförskap, borrmaskiner och glädjen av att ha en magnifik sångröst.

Lennart, en halvt misslyckad musiker, hittar en liten flicka i skogen. En liten flicka med absolut gehör och som skriker och sjunger med en fantastisk röst. Han låter henne växa upp i sin källare, gömd från nyfikna ögon och den stora onda världen.  De enda som vet något är Lennarts fru och deras kriminella vuxna son Jerry som spenderar dagarna med att spela gitarr medan Theres, vilket blir det namn hon får, sjunger. Men något är fel med flickan, allvarligt fel, och hon gillar att leka med verktygen som finns i källaren, särskilt borrmaskinen

Samtidigt i en annan stad i vårt avlånga land växer en annan flicka upp under mer normala förhållanden. Theresa är namnet och hon har en vilja av stål. Har hon bestämt sig så är det så och ensamheten är något hon odlar medan hon under uppväxten sitter och trär plastpärlor till halsband. Den enda vän hon egentligen har är killen i huset bredvid, men även dom kommer ifrån varandra och till slut känns även familjen som en belastning. Som om de kväver henne bara genom att de finns i samma hus som hon. Frustrationen och det inneboende skriket släpper hon lös på flugorna i köksfönstret med hjälp av sin mammas hårsprej och en ask tändstickor.

 Det är en stark inledning i Lindqvists Lilla Stjärna. De första 200 sidorna är magiska. Jag bläddrar och läser som en galning, stämningen och flickornas utanförskap sitter som nålar under mina naglar och när Sarah börjar leta efter kärleken i sin familj med hjälp av sin älskade borrmaskin så vet jag inte hur jag ska agera. Jag slits mellan äckelkänslor för det hon gjort och empati för det hon säger. Det är snyggt berättat, oväntat och oförutsägbart. Och det bästa av allt, jag köper det rakt av. Detta känns som en historia som skulle kunna ske, och vara ett faktum, i Landet Lagom där vi alla bor. Svensk skräck som isar ner våra villor och hyreskaserner. Precis som i ”Låt den rätte komma in” så gör John Ajvide Lindqvist ett bra jobb med att få mig att köpa en otrolig historia som något fullt möjligt.

 Men sen tar det stopp. Och det genom att två stora problem glider in i boken. För det första så slutar den plötsligt vara trovärdig. Illusionen av verklighet bryts och plötsligt läser jag en vanlig thriller, en bok som är en bok som är en vanlig bok. Till exempel så har jag väldigt svårt att tro att en tonåring utan identitet och med ett svårt socialt handikappad skulle kunna ta sig igenom uttagningarna, och komma med i, tv-programmet Idol. Och om TV4 inte skulle reagera så har vi all annan media. Skulle aftonbladet verkligen inte skriva om alla deltagarna i en av Sveriges största tävlingar? Jag tror inte det och plötsligt så tror jag inte på historian som utspelar sig i Lilla stjärna. Och det slutar inte där, för i ungefär samma veva rullar klichéerna in i bilden, och därigenom blir boken förutsägbar. För att ta ännu ett litet hiskeligt exempel. Givetvis blir en manager med namnet Max Hansen intresserad av den lilla spröda tjejen med den fantastiska rösten. Och givetvis är han en manager på dekis, som har haft sina storhetsdagar och nu, givetvis, lever för att lura unga tjejer i säng genom att lova dem guld och gröna skogar och, givetvis, har han en liten kuk och potensproblem. Är det någon som läser detta som inte tror att han kommer att drabbas av ond bråd död? Hur kunde detta ske? Hur kunde en fantastisk bok bli en förutsägbar kliché. För efter Idol och den perversa managern så staplas det triviala i högar och boken sladdar fram mot den slutgiltiga dikeskörningen.

 Det var det vanliga tråkiga gråa Sverige med dessa ungdomars liv som gjorde första halvan så bra, så krypande. Men sedan känns det som om John Ajvide Lindqvist plötsligt börjat tvivla på sin egen historia och bestämt sig för att använda både steroider och botox för att pumpa liv i liket när det inte fanns något lika att pumpa liv i. Bara en utsökt liten ruskig historia om två flickor och deras vansinne och utanförskap som mådde alldeles utmärkt.

 Varför John, varför?

 PS: Detta är ännu ett kvitto på att Idol är ett ont fenomen som skövlar och bränner allt i sin väg. Efter att ha förnedrat halva Sveriges ungdomskvot så kom nu turen till litteraturen. Skäms TV4, skäms! Ni är onda!     

 

Fakta
Språk: Svenska
Pris: Inbunden  184:-
Beskrivning/synopsis: Lilla Stjärna är berättelsen om två flickor. Under en svamputflykt hittar svensktoppsartisten Lennart ett spädbarn nedgrävt i en plastpåse. Han räddar flickan till livet och hennes första skrik gör honom stum. Ur den lilla kroppen stiger en serie perfekt träffade toner. Han tar med flickan hem och gömmer henne i källaren. Hennes obefläckade musikalitet ska ge hans liv mening. Hon är Flickan med den gyllene håret. Vid samma tid föds en annan flicka i en mellansvensk stad. Hennes liv rymmer inte många glädjeämnen. Hon upplever sig själv som grå och alldaglig med få begåvningar och ännu färre vänner. Hon tröstar sig med elaka hyss och trollande på olika nätforum. Hon är Den andra flickan. Så småningom korsas de två flickornas vägar. En brinnande vänskap växer fram, med förödande konsekvenser för alla som kommer i dess närhet. Lilla Stjärna är en historia om kärlek och besatthet, om en röst ifrån en annan värld och idoldyrkan driven till sin spets. Hur långt är du villig att gå för den du beundrar över allt annat?I Lilla Stjärna för John Ajvide Lindqvist ännu en gång in skräcken i ett vardagligt, samtida Sverige. Unga människor i en värld av bortvända vuxna försvarar sig med vad som finns till hands. Eldrivna verktyg, om så krävs. Det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas.

Jonas

Gillar allt som har med böcker att göra. Läser allt, nästan, som jag kommer över. Allt från historiska böcker till serier. Blandar upp detta intresse med film, musik och dataspel vilket märks i mina texter. Men gott och blandat är bäst och mindre enformigt.

  4 Responses to “Lilla stjärna-John Ajvide Lindqvist”

  1. Rekommenderar du boken? :) Eller blir man besviken?

    • Ja jag tycker du ska läsa den. De flesta tycker att det är en bra bok och jag kan ju ha fel. Hemska tanke:) Men början är så bra att den förtjänar att läsas. Du får gärna höra av dig om vad du tycker, om du läser den.

  2. Äntligen en intressant text! Efter att ha sökt igenom halva Internet efter en som faktiskt skulle vara värd min tid återstod detta. Det var ingen besvikelse då det både var bra skrivet och likaså intressant.

    Tackar!

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha