Förra året slog den gothklädde författaren Sofi Oksanen igenom stort med boken ”Utrensning”. Det var lysande recensioner, medverkan på kultursidor, priser och så vidare. En enig åsiktsmaskin och samtliga kulturpolokragsmuppar ansåg att Utrensning var en alldeles fantastisk bok. Eftersom jag är nyfiken, men barnsligt obstinat, så åstadkom allt detta ståhej två saker. Jag måste läsa boken för att skaffa mig en egen åsikt och längst in i mitt mörkaste inre vill jag så gärna såga den i mikroskopiska bitar. Inte för att jag har något emot Oksanen utan mer för att kunna ge Sveriges förenade recensionskår fingret. Så lågt barnslig är jag, men inte utan orsak. Vår historia har nämligen alldeles för många fall av kollektiv recensionshypnos, där någon säger eller skriver något och alla andra bara lallar efter. Så är det långfingret eller min rättning i ledet hos polokragarna som gäller?

Året är 1992 och Aliide är en gammal dam som bor ensam i sitt lilla hus på landsbygden i Estland.  Hennes dotter bor i Finland och hennes man är död. Hon har överlevt både den tyska och ryska ockupationen och försöker nu klara av övergången till kapitalismen och allt annat som kommer med Estlands nyfödda självständighet. Men en dag ligger en avsvimmad flicka i hennes trädgård. Vad hon inte vet är att främlingen är en del av hennes egen historia. En historia av förnedring och svek.

Och det är just ordet förnedring som är bokens bärande tema. Det handlar om den förnedring som en totalitär stat utsätter sin befolkning för och hur människor kan förnedra och svika varandra för att passa in, för att slippa tortyrkamrarna, angivarna och för att hålla sig vid liv. Hur personer blir en del av det de hatar, hur de offrar vänner, tankar och ideal för att för att slippa uppmärksamheten och påtryckningarna från just det system de en gång så  hårt föraktade. Men det är inte bara den kommunistiska ockupationen som Oksanen skriver om utan även kapitalismens girighet och förbrukning av människor. Hur vi i västvärlden är själva fundamentet för dagens traffickingproblem, för finns det köpare finns det säljare, men också och hur det är just tanken på ett bättre liv, mer pengar, att få bli någon som är tanken som föser många av dessa kvinnor in i prostitutionen. Och slutligen mannens förtryck av kvinnan. Givetvis i horhuset i Berlin, som är en av platserna i boken, men också i det kommunistiska och kapitalistiska samhället där det är män som bestämmer, torterar, våldtar och trakasserar.  Båda kvinnorna i det lilla huset på landsbygden är offer för allt detta. Den kommunistiska regimen, kapitalismen och alla dessa onda män har varit och är grunden för allt de har överlevt under sina liv. En ond treenighet som har blivit fundamentet för deras tillvaro. Men de är inte utan skuld heller. Särskilt Allide har tagit ett antal beslut som har gått ut över andra. För att minimera problemen i sitt liv har hon gift sig med fienden, angivit och offrat familj och vänner, men inte bara för att överlevnadens skull utan ibland av rent egoistiska skäl. Hon lever men skuldbördan är tung. Så där sitter de två kvinnorna vid köksbordet och synar varandra, båda med en historia att berätta, medan bilen med de onda kadaverkapitalistiska männen, som lovade guld och gröna skogar men levererade förnedring och svek, kommer närmare och närmare.


Sofi Oksanen

Det är alltså inga enkla ämnen som Sofi Oksanen ger sig i kast med. Men hon berättar snabbt och enkelt, orden sprutar förbi och jag vänder blad i en raslig takt. Hon hoppar mellan årtionden, olika personer och återgivna spaningsrapporter utan att förlora tempo eller udd och jag blir imponerad. Jag läser den som jag brukar läsa deckare eller annan ”lättare” litteratur. Det är till och med så att jag ibland känner att den flödande texten blir en nackdel. Att jag så snabbt passerar övergrepp och förnedringar att jag kanske inte reflekterar som jag borde. Att bristen på friktion i texten blir ett problem för det tunga mörka innehållet och den uppmärksamhet det kräver. Får man verkligen behandla dylika ämnen med ett så enkelt och direkt språk? Samtidigt som det är en imponerande uppvisning i att sälja in en historia som är så pass viktig.

Men detta är egentligen en bagatell. Sofi Oksanen har skrivit en käftsmäll till bok och det är bara att buga och bocka och ta emot.

Och jag måste tydligen köpa mig en svart polotröja och rätta in mig i recensionsledet.

Fan också…

Fakta
Språk: Svenska
Pris: 174 SEK  på Adlibris
363 sidor, Inbunden,

Beskrivning/synopsis: Vinnare av Nordiska rådets litteraturpris 2010.
Utrensning är en stor läsupplevelse och skönlitterär lektion i en närhistoria som utspelats alldeles intill oss. Med sitt osvikliga sinne för detaljer, med sin lyhördhet och sitt vackra och klara språk, som inte väjer för det mest vämjeliga utan att någonsin snaska i enskildheter, och som samtidigt låter ana ett återhållet raseri, ger Sofi Oksanen läsaren en mörk och obönhörlig skildring av ett skeende som länge fört en tillvaro i medvetandets skugga. Det är spännande, gripande och lärorikt.

Alldeles fantastiskt berättat av Sofi Oksanen en konstnärlig lyskraft som förbluffar.” Jonas Thente, Dagens Nyheter

”Genom att läsa Sofi Oksanen återfår man tron på romankonstens kraft och möjligheter.” Björn Gunnarsson, Göteborgs-Posten”Mot Oksanens berättelse går det inte att värja sig.” Lena Sohl, UNT

Jonas

Gillar allt som har med böcker att göra. Läser allt, nästan, som jag kommer över. Allt från historiska böcker till serier. Blandar upp detta intresse med film, musik och dataspel vilket märks i mina texter. Men gott och blandat är bäst och mindre enformigt.

  One Response to “Utrensning – Sofi Oksanen”

  1. [...] Andra som skrivit om boken: Bokmania, Bokfetischist [...]

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha