Om natten i Chile är prästen Urrutias tankeflod på sin dödsbädd där samvetet kommer ikapp honom. Berättelsen har många lager, referenser, symboler och betydelser och är svårtolkad. Jag vill gilla detta, men det är svårt.

Om natten i Chile - Roberto Bolano

Handlingen verkar underordnad i OM NATTEN I CHILE, man sveper ömsom över sjok av tid ömsom är varje gest i ett samtal detaljerat återgiven. Roberto Bolaños prosa är febrig och drömsk, precis som en döende man som ser tillbaka på livet. Ibland snårig och delirisk och ibland rak och förrädiskt lättläst och jag får hela tiden bromsa min framfart för att hinna ta in och bearbeta. Tidigt i boken kommer den förlösande frasen som vinner över mig. Jag vill gärna ha en formulering eller passage som jag gillar i varje bok jag tar till mig, här är det hur den unge Sebastián Urrutia Lacroix lägger märke till hur perfekt och exakt den stora litteraturkritikern Farewell formulerar sig.

OM NATTEN I CHILE har flera lager, det är berättelser i berättelsen och jag anar i min okunskap att många av de händelser som skildras har flera betydelser och referenser. Hela boken är skriven utan styckeindelning och det förstärker intrycket av att det är den gamle prästen Urrutias tankeflöde som man följer.

En central figur är poeten och nobelpristagaren Paulo Neruda som hade en affär och senare gifte sig med huvudkaraktärens namne Matilde Urrutia. Hur jag ska tolka det vet jag inte, inte heller förstår jag vad personerna Asaf och Tah (fasa och hat) egenligen gör med huvudkaraktären Urrutia. Är Urrutia Chiles intellektuella och kulturella elit? Och i så fall är Neruda sig själv? Är litteraturkritikern Farewell Urrutias avsked till sin oskuld?

Paulo Neruda

Paulo Neruda

Präster är perfekta för denna typ av karaktär. De kan leva bland oss utan att dela våra liv och erfarenheter: naiva, barnsliga, oskyldiga rent av. Kyrkan är oxå perfekt i sammanhanget, då det under Pinochettiden hade en särställning som den enda organisation som tilläts. Jag kanske kan förväxlas med en auktoritet på Chile, men jag försäkrar att allt är slögooglat. Vidare är prästens gudstro är inte passionerad, snarare mekanisk eller t o m tvångsmässig eller kanske snarare yrkesmässig. Lägg där till att Urrutia är konflikträdd och blundar för grova oförrätter. Men på dödsbädden kommer samvetet i form av en åldrande yngling.

Jag vill gilla detta, men det är svårt. Möjligen är jag för oinsatt och ointresserad av Chile för att uppskatta detta. Visst är det ett bra hantverk, bra översättning, men inget fantastiskt. OM NATTEN I CHILE höjer sig över genomsnittet men innehåller inte mycket som jag går igång på. Jag tycker inte om när man skildrar länder på detta sättet, jag kroknade en bit in i Salman Rushdies SHALIMAR THE CLOWN av samma anledning. Jag gillar Bolaños språk och det tragikomiska i hur man skyddar sin kyrkor från förfall i Europa. Jag förförs inte av den ytliga delen av berättelsen och förstår inte den djupare fullt ut.

Fakta
Språk: Svenska
149 sidor, häftad
Beskrivning/synopsis: ”Nu är jag på väg att dö, men jag har fortfarande mycket att säga. Jag kände frid. Stum var jag, och fridfull. Men så plötsligt kom det upp saker.” Om natten i Chile är en sorglig, ibland vacker och ofta tragikomisk berättelse – en rädd människas försvarstal. Ny roman på svenska av Latinamerikas främste samtidsförfattare.

La Bibliofille recenerar Om natten i Chile

Aftonbladet recenserar Om natten i Chile

Dagens Nyheter recenserar Om natten i Chile

Fredrik

En glad amatör i den litterära världen och har ingen litteraturvetenskaplig bildning bortom gymnasiet. Satt i Sveriges radios romanprisjury 2014. Har lämnat James Ellroy och Salman Rushdie bakom mig och har istället släppt in Thomas Mann, Torgny Lindgren och Cormac McCarthy närmast hjärtat.

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha