Jag dödade i somras ett elvaårigt barn som uppgav sig heta Helge Holmlund, hemmahörande i Hebbershålet, Övre Kågedalen, norra Västerbotten. Vi möttes vid ett tivolis Pissränna just när Barnens Dag slukades av Männens Natt. Han verkade vara den tysta, svaga typen, och tycke uppstod. Jag tog med honom hem, och efter att ha utfört vissa tjänster stängdes han bunden in i en ljuddämpad potatiskällare jag använder för sådana syften.

Under sex dygn beredda han mig mycket nöje. Liket styckades i lämpliga bitar, plastförpackades och försågs med Konsums prismärkning. Köttet placerades sedan i ett antal fryscharkdiskar i Skellefteå med omnejd.

Huvudet behöll jag, det pryder min lilla samling.

Så börjar Nikanor Teratologens mycket omskrivna debutroman ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen”. Romanen släpptes redan 1992 på Norstedts förlag och har sedan återutgivits  på Vertigo, mitt exemplar är från Vertigo och tryckt 1998. Romanen blev redan 1992 mycket uppmärksammad, dels för att den till sin karaktär är oerhört osmaklig – våldtäkter, mord och alla tänkbara sexuella grymheter är norm och även för att Teratologen är en pseudonym. Många svenska kritiker spekulerade vilt i vem som dolde sig bakom signaturen och namn som Torgny Lindgren, Stig Larsson och även P.O. Enquist utpekades som mannen bakom Teratologen. Det visade sig emellertid att det bakom signaturen dolde sig en ung debutant som heter Niclas Lundkvist.

Romanen handlar om Pyret (Helge) och Morfar som lever tillsammans i Övre Kågedalen. I de olika kapitlen träffar Pyret och Morfar gamla bekanta, den ena mera häpnadsväckande udda än den andre. Inte sällan slutar mötena med ritualsadistiska mord och udda sexuella handlingar.

Jag tog mig an boken med stor skepsis och funderade många gånger på att sluta läsa den men Teratologens författarskap är inte bara groteskt äckel utan även stor komik. Teratologen går ständigt i opposition mot samhällets och till viss del kyrkans normer, ja inte bara går i opposition – man skulle kunna säga att han trycker ner normerna i en köttkvarn och maler. Ibland blir effektsökeriet för mycket och faktiskt lite tröttsamt, men när jag tagit mig genom boken känner jag att jag varit med om något speciellt.

Äldreomsorgen i Övre Kågedalen är en bok som definitivt inte stryker läsaren medhårs. Det är en mycket mörk och mycket sjuk värld Teratologen målar upp men i sina bästa stunder innehåller romanen både träffsäker och stor komik. Jag rekommenderar boken starkt till dig som vill bli utmanad i ditt läsande och som känner dig sugen på att läsa något annorlunda, men var beredd på att bli äcklad.

Jag har i min korta recension valt att utelämna de ”skandaler” som kopplas samman med  författaren och som även sägs vara anledningen till att Norstedts valde att inte publicera de efterföljande böckerna. Jag har bara läst boken rakt upp och ner och det ankommer inte på mig att fälla några synpunkter på författarens privatliv, speciellt inte som det verkar handla om ungdomssynder, om det ens är sant…(Teratologi är för övrigt läran om missbildningar)

Lasse

Fakta:
Språk: Svenska
Pris: 40 SEK (Slutsåld)
Serie: Vertigoserien
260 sidor, Pocket

Lasse

  2 Responses to “Äldreomsorgen i Övre Kågedalen”

  1. [...] This post was mentioned on Twitter by Bia Sigge, Bokfetischist. Bokfetischist said: Äldreomsorgen i Övre Kågedalen http://bokfetischist.se/?p=1249 [...]

  2. Ja, det är en underbar bok! Och jag ser absolut inte Teratologen endast som en effektsökare, utan som en frän kritiker av – det mesta konventionella. – För övrigt är Teratologen ju en stor Nietzschekännare- och översättare, och hans översättning av Så talade Zarathustra är oöverträffad i sin stilsäkerhet.

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha