Brukar kolla upp dom som får Nobelpriset i litteratur. Mest för att ha lite koll och se om de förtjänar äran och pengarna. Och särskilt nu när Peter Englund är kungen på kullen så måste jag verkligen inspektera vad Nobelkommittén valt att hylla. Har fortfarande inte kommit över att Englund sitter och spiller tid med det där sekreterartjafset när han kunde leverera egna högkvalitativa alster istället. Tycker t.ex. att hans BREV FRÅN NOLLPUNKTEN är en av de bästa böcker jag läst. Men det är som det är och kan man inte läsa nya historiska historier av honom så får han väl funka som smakråd istället. Så dags för inspektion och recension av 2010 års Nobelpristagare Mario Vargas Llosa och hans verk BOCKFESTEN.

Bockfesten Rafael Leonidas Trujillo kallades ”välgöraren” och var diktator i Dominikanska Republiken. I trettioett år höll han landet i schack med ett skräckvälde av sällan skådat slag. Han konfiskerade egendom till sig själv vilket gjorde honom och hans närmaste extremt förmögna, byggde upp en enorm personkult runt sig själv, fängelserna och tortyrkamrarna var fulla av oliktänkande, landsflyktingar jagades upp och mördades och det enda chansen att göra karriär/försörja sig var att stödja och bli en del av det stora maskineriet av terror.  Men inte ens hans närmaste medarbetare kunde känna sig säkra då Trujillo ofta ”testade” dem genom att sparka dem från deras ämbeten, knulla deras fruar och döttrar, ta deras tillgångar osv. Bara för att se hur de reagerade, eller helt enkelt för sitt egna nöjes skull. Ingen, absolut ingen kunde känna sig säker.  Vilket tydligen är ett vinnande diktatorrecept. Stalin, Mao och Hitler körde, i stort sett, samma race och lyckades med den äran. Och det är just här som boken blir så intressant. Alla i Trujillos närhet lyder varenda vink som deras ledare gör utan att tänka eller reflektera över att det de gör kanske är fel. Till och med när han spyr galla över dem och idiotförklarar varenda sak de gjort avgudar de honom. Så länge de får vara med och leka så ställer de upp på allt. Utan eftertanke, utan ånger och utan en gnutta moral. Inte förrän de ställs utanför den inre gruppen så börjar de fundera på att avsätta honom, om ens då. I boken får man följa en grupp män som ligger i bakhåll för Trujillo. De har olika anledningar att sitta där med gevär i händerna, allt från moraliska grunder till personlig hämnd men de höjdare som ligger bakom attentatet och personligen har jobbat med Trujillo gör det enbart för att de sparkats ut ur den inre regerande gruppen. Och de sitter inte i bilarna. De sitter och väntar på rapporterna om hur det gick. Och det är det här som gör boken så otroligt bra. Insynen i en stats totala moraliska förfall där alla sorters värderingar mals ner i maktens maskineri där väldigt få reagerar och tar ansvar. Skrämmande och obehagligt. Och när man läst klart den känns det som om man lika väl kunde läst en bok om vilken valfri diktator som helst på vår stackars planet.

Men den här recensionen börjar nästan bli obehagligt optimistisk. Finns det inget dåligt alls? Jodå, runt sidorna 200-250 så var den rätt seg. Boken malde på med den ena olyckshistorian efter den andre rätt att man redan fattat poängen. Ja, Trujillo och hans anhang är ett gäng jävla svin, snälla Llosa jag fattade det för hundra sidor sedan. Den blev lite tjatig helt enkelt. Men efter det så är den så jävla bra att man ruschar in i sista sidan. Eller som Svenska Akademin sa:

Nobelpriset i litteratur år 2010 tilldelas den peruanske författaren Mario Vargas Llosa
”för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”.

Och vet du vad, er ödmjuke recensent kunde inte sagt det bättre själv. Läs! Och lyssna inte på min kollega som i en tidigare recension sågade stackars Mario. Visserligen för en annan bok men… han har fel. Det måste han ha.

Läs mer:

Svenska Akademin om Mario Vargas Llosa

Svenska Akademins stol nr 10, Peter Englund

Fredriks sågning av TILL STYVMODERNS LOV

Fakta
Språk: Svenska
Pris: 169 SEK på Adlibris
480 sidor, Inbunden

Beskrivning/synopsis:
I La fiesta del Chivo (Bockfesten) förenas en överdådig fantasi och en suverän politisk överblick med djupsinne och subtila psykologiska insikter. Boken fångar in ett svep av levande och lidande människor under en tyrannregim. Slutkapitlet är höjdpunkten i en bok jag finner omistlig. Svenska Dagbladet

Välgöraren. Så kallades Rafael Leonidas Trujillo, diktatorn som i trettioett år höll Dominikanska republiken i ett järngrepp, mellan 1930 och 1961.
Trettiofem år efter diktatorns död återvänder den framgångsrika advokaten Urania till sitt hemland i Karibien för att göra upp räkningen med det förflutna. Hennes far, Agustín Cabral, var en av Trujillos trogna ministrar som, när han hamnade i onåd hos Välgöraren, försökte blidka honom genom att offra sin fjortonåriga dotter.
I en monolog riktad till fadern avslöjar Urania vad som hände den gången. Dessutom får vi följa den skrupelfrie Trujillos storhetsvansinniga tankar i presidentpalatset och ta del i tio sammansvurna mäns planer på att mörda tyrannen

Jonas

Gillar allt som har med böcker att göra. Läser allt, nästan, som jag kommer över. Allt från historiska böcker till serier. Blandar upp detta intresse med film, musik och dataspel vilket märks i mina texter. Men gott och blandat är bäst och mindre enformigt.

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha