Det här är en klassiker. En bok som alla känner till och som  väldigt många har läst. Själv läste jag den i skolan för länge, länge, läääänge sedan. Antagligen på engelskan då jag läste den just på engelska. Antagligen under pistolhot för jag hatade, och hatar, att läsa böcker under tvång. Jag tyckte då att den var helt ok. En lättläst liten bok om några fascistiska grisar, lite töntig, lite kul. Men nu, 20 år senare, när jag fick den på bokmässan kände jag att jag bara var tvungen att läsa den igen. Frivilligt. Den är ju trots allt en klassiker.  

 

Först och främst undrar jag vad den här boken heter. Originaltiteln är ju självklar men den svenska översättningen jag läst, och som inte har något utgivningsår, heter DJURFARMEN. Men när jag ska snatta en bild på nätet så får jag inga träffar på den titeln utan då heter boken plötsligt DJURENS GÅRD?! Är den någon tokig översättare som har försökt modifiera titeln, eller vad? DJURENS GÅRD låter ju som något sorts rosaskimrande sommarland för små barn. Kom och klappa de stalinistiska grisarna små barn. Särskilt den store grisen, Napoleon, gillar att bli kliad bakom örat.

Men i alla fall…

George Orwell var en människa som under sin livstid hade starka åsikter om det mesta och lät folk höra det. Han kämpade för mänskliga rättigheter, deltog i spanska inbördeskriget, levde med luffare i Paris och kallade sig själv för demokratisk socialist. Han hatade kapitalism, fascism, kommunism och kristendom. DJURFARMEN kom ut 1946, som Orwells egna lilla politiska kommentar om kommunismen och när jag läser boken börjar jag flera gånger tänka på olika avsnitt ur STALIN: DEN RÖDE TSARENS HOV av Simon Sebag Montefiore. Vilket är en otroligt bra bok som alla borde läsa. Historieintresserad eller inte kvittar då man likaväl kan se boken som en biografi om en fullblodspsykopat. Så läs den eller förbli Stalinanalfabet.

Men i alla fall…

i DEN RÖDE TSARENS HOV så åker Stalin och hans polare runt i nyköpta amerikanska lyxbilar, super, knullar och festar medan folket på landsbygden dör av svält på grund av att staten har beslagtagit hela deras skördar. Och där har ni  hela poängen med DJURFARMEN. Orwell förvandlar sin djurfarm till en brutal, men ofta rolig, nidbild av Sovjetunionen. Ett land som utgav sig för att vara ett klasslöst samhälle men som egentligen var  extremt elitistiskt. Där de styrande sög ut allt de kunde ur det så kallade trasproletariatet och där ändamålen helgade medlen. Men här är det grisarna, med ledaren Napoleon i spetsen, som beter sig som de svin de är. Vilket resulterar i en helt underbar bok där man ofta fnissar sig fram över sidorna i rask takt medan magen knyter sig av den hänsynlöshet och tyranni som utövas på gården

 Men samtidigt som det är en underbar drift med Stalin, som antagligen inte hade gillat att gestaltas som en fet gris kallad Napoleon, så tror jag också att boken skulle funka för barn som den fabel det faktiskt är. Lite som Pixar gör med sina animerade filmer idag, lite sexskämt åt vuxna och lite ”ramla omkull” humor för barnen så alla i familjen är nöjda. Och antagligen är det blandningen av misär, svart humor, politisk kommentar och gullig saga som gjort att boken så stenhårt vägrar att försvinna från vårt kulturarv.

 Man kan ju också fundera på varför Orwell lät den onde grisen få namnet Napoleon? Kanske på grund av att även den riktige Napoleon var en man som svek sina ideal, eller i alla fall det system som fött honom. Som en produkt av franska revolutionen och en karriär baserad på effekterna av denna fick han makten och började kalla sig kejsare. Men då var han redan så mäktig att ingen kunde klaga eller ha åsikter om detta. Korrumperar makt eller är det folk med låg moral som söker sig till maktens boningar? Eller vad är det Orwell vill komma åt med att ge det största svinet namnet Napoleon?

Så välkommen till fablernas värld och läs den, och om du blev tvingad till att läsa den i skolan, läs den igen. Den förtjänar det.

Fakta
Språk: Svenska
Pris: 39 SEK på Adlibris
92 sidor, Pocket

Beskrivning/synopsis:
I den starkt genomskådande och satiriska berättelsen om Djurens gård kulminerar George Orwells besvikelse över kommunismen.
Djuren på Herrgården har fått nog av människornas övergrepp. De gör uppror och grundar en ny filosofi som de kallar animalismen. De sjunger sin egen kampsång, O, Englands djur, och arbetar och trivs med sin nya tillvaro. Men smygande, nästan omärkligt, förändras deras förhållanden. En av de ledande grisarna, Napoleon, utbildar alltmer en sann diktators egenskaper.

Jonas

Gillar allt som har med böcker att göra. Läser allt, nästan, som jag kommer över. Allt från historiska böcker till serier. Blandar upp detta intresse med film, musik och dataspel vilket märks i mina texter. Men gott och blandat är bäst och mindre enformigt.

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha