2033 har världen gått under i det stora kriget. Nere i Moskvas tunnelbanesystem, byggt för att klara av kärnvapenattacker, lever resterna av mänskligheten. Där, i de svarta tunnlarna, har olika grupperingar byggt upp sina liv. Det är skitigt, klaustrofobiskt och underbart postapokalyptiskt. Men det hade varit kul om det funnits en historia också.

Metro 2033

Det är en fantastisk, fantasieggande och mörk värld den ryske författaren Dmitrij Gluchovskij byggt upp. Moskvas tunnelbana är den sista utposten för mänskligheten. En värld där varje dag är en kamp för vatten, mat, mot mutanter och allsköns djävulsvarelser och inte minst mot andra människor och deras olika ideal.  För människan har tagit med sig sina gamla idéer och åsikter till underjorden. Vissa stationer är kommunistiska, andra fascistiska, några bebodda av banditer och den stora ringbanan är ockuperad av Hansan, en kapitalistisk organisation som enbart bryr sig om handel. Ljuset i tunneln, HAHAHA förlåt men jag kunde inte låta bli, är några centralt belägna stationer där en gruppering kallad POLIS härskar. De är de enda som fortfarande bryr sig om kunskap, som fortfarande samlar på sig böcker och som har någon sorts humanism kvar. De skickar dagligen ut expeditioner, till helvetet ovan jord, på jakt efter böcker och information om den värld som en gång var. Det är hit till POLIS som bokens karaktär Artiom är på väg. Uppväxt på en liten station i utkanten av metron vet han ingenting om den värld och de mörka tunnlar han måste passera för att nå sitt mål.

Om man som jag har en fascination för postapokalyptiska miljöer, som ler fånigt av ödemarken i MAD MAX 2 och som hamnar i ett transliknande tillstånd över den rökigt neondränkta världen i BLADE RUNNER, då är METRO 2033 pornografi. Det är en vacker ful värld som rullas upp. En orgie i undergång, geigermätare och böjd rostig metall. En värld så väl konstruerad och trovärdig att jag till en början inte inser att författaren inte har stoppat in någon handling. Eller, jo, visst finns det en handling men den är ungefär lika tunn som i valfri Sandra Bullock-film. Jag är helt övertygad om att det här skulle kunna bli en fantastisk film, vilket är ett medium som är mer förlåtande vad det gäller tunna men snyggt inramade historier.  Men när jag läser en bok vill jag ha något att bita i. En historia som utmanar, som tar nya vändningar, som ger mig något eller som i alla fall är spännande. Men icke. Att Artiom gör en resa genom mänsklighetens olika politiska ideal under 1900-talet slarvas bort fullständigt och kvar blir schabloner av symboler, uniformer och olika –ismer. Här hade ju författaren kunnat säga något, haft en åsikt, reflekterat men det sker inte. Till och med de politiska grupperingarna blir bara en byggsten i den otroliga miljön, en kuliss i en mörk tunnel.  Till slut skiter jag fullständigt i om den stackars huvudrollsinnehavaren lever eller dör. Och det var antagligen inte meningen. Det lyfter mot slutet och det finns kapitel som är riktigt, riktigt spännande men som helhet är boken oengagerande. Men miljöerna…ohhhhhhh

Så sammanfattningsvis:
Är du ett fan av domedagspornografi och geigermätare, möjligtvis gammal synthare med ett onormalt intresse för Ruhrområdet eller kanske lajvare som gillar att klä ut dig till robot i de svenska urskogarna, då ska du läsa den här boken. Om inte, stå över.  Eftersom jag är skyldig till två av tre av ovanstående målgrupper så kommer jag nog få problem med att inte lägga tassarna på uppföljaren 2034 som kommer inom kort. Hur tom på innehåll den än må vara.

METRO 2033 har gjorts som spel. Vilket jag tror är en lysande idé.  Världen i boken är som gjord för ett atmosfärsikt fps-spel, men det ska jag egentligen låta vara osagt då jag inte har provat det. Men många scener i trailern är direkt tagna ur boken så du kan se den som ett smakprov.

En artikel om författaren Dmitrij Gluchovskij på DN.se

http://www.dn.se/dnbok/dmitrij-gluchovskij-metro-2033-1.998491

Fakta
Språk: Svenska
Pris: 209 SEK på Adlibris
463 sidor, Inbunden

Beskrivning/synopsis:
MOSKVA ÅR 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna.

En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar, schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva.

METRO 2033 bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Boken har gjort succé i hemlandet och är under översättning till ett stort antal språk. Våren 2010 utkommer ett datorspel som bygger på boken.

Jonas

Gillar allt som har med böcker att göra. Läser allt, nästan, som jag kommer över. Allt från historiska böcker till serier. Blandar upp detta intresse med film, musik och dataspel vilket märks i mina texter. Men gott och blandat är bäst och mindre enformigt.

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha