I stadsdelen Amberville lever Eric ihop med sin tjej Emma. Han är nu en framgångsrik reklamare men en gång i tiden var han en del av stadens undre värld. Vilket han aldrig pratat om med Emma eller hans nuvarande framgångsrika umgängeskrets. Men en morgon, efter en blöt kväll med jobbet, knackar det på dörren och hans förflutna kommer in i hans nu perfekta tillvaro.

Detta kunde i princip vara vilken bok som helst i dagens flöde av deckare och thrillers. Men det är det inte. Amberville är en stenhård noirdeckare med kramdjur i huvudrollerna. Ja du läste rätt. Eric är en björn, hans tjej Emma är en kanin, den stora skurken Nicholas är en duva osv. osv. Detta ger boken en vinkling som gör den intressant och annorlunda. I alla fall tycker jag det nu när jag läst den. Men när jag först blev tipsad om Amberville så tänkte jag precis tvärtom. Va fan en bok om en nalle liksom. Vem fan vill läsa det? Men till slut var jag ju tvungen och kan bara konstatera att den är väl värd besväret. Den rätt så traditionella thrillerhistorien krockar härligt med Ambervilles påhittade fiktionsvärld bebodd av olika sorters kramdjur. Här föds eller dör ingen utan ”Leverantörerna” kommer i en grön pickup och lämnar de fabriksnya kramdjuren till väntande kramdjursföräldrar. Sen lever de sina liv för att en dag hämtas av den röda pickupen. Vad som händer då vet ingen och är en stor del av handlingen i boken. När Erics kompis Tom-Tom Kråka misshandlar en lama så slår han tills sömmar spricker och stoppningen åker ut och exempel efter exempel skulle kunna raddas upp på vad som skiljer bokens fiktionsvärld från vår.  Samtidigt är mycket mänskligt. Djurens tankar och resonemang, deras moraliska dilemman, deras dagliga liv kunde varit tagit ur vilken ”normal” bok som helst. Resultatet blir att boken får en del sagt utan att skriva läsaren på näsan. Till exempel så diskuteras kyrkans position i samhället. Hur döden är själva grunden för kyrkans och samhällets normer.

”Utan ett löfte om ett nästa liv, skulle kyrkan förlora sin ställning, sa Odenrick med hög teatral stämma. Utan ett löfte om ett nästa liv, skulle de lagar som utgjorde samhällets grund bli obegripliga.”

Vid ett antal tillfällen lägger jag ner boken och funderar på vad Amvervilles invånare säger. Funderar på om de har rätt eller fel, funderar på om det verkligen är så. Vilket jag antagligen inte gjort om det varit en ”normal” bok då resonemanget blivit för enkelt, för uppenbart. När jag läst klart boken kom jag att tänka på seriealbumet WATCHMEN. En klassiker som också fick en del sagt genom att placera frågeställningen i en värld av dekadenta gamla superhjältar.

Är det här då världens bästa bok? Nej verkligen inte. Men det är en bra, extremt lättläst och annorlunda bok som jag tycker alla ska läsa. Och skulle filmregissören Tim Burton få tag på den här boken så skulle det kunna bli hur bra som helst.

Pseudonymen Tim Davys har skrivit AMBERVILLE och planerna är tydligen att det sammanlagt ska bli fyra böcker. Del två heter LANCEHEIM och finns på pocket. Trean, TOURQUAI, kom i augusti. Dom ska jag också läsa.

Fakta
Språk: Svenska
Pris: 40 SEK på nätet
365 sidor, Pocket

Beskrivning/synopsis:
Nicholas Duva, kung i Ambervilles undre värld, är övertygad om att det finns en Dödslista. Och att han står på den. Allt är över om inte hans namn stryks.
Eric Björn får, under hot, uppdraget att åtgärda detta. Hitta listan och stryka Duvan. Klarar han inte av det går det illa för hans käraste, Emma Kanin.
Eric är skakad och söker genast upp sina gamla kumpaner: Ormen Marek, Tom-Tom Kråka och Sam Gasell. Motvilligt accepterar de att hjälpa sin tidigare ledare, eftersom de uppfattar Dödslistan som ett rykte endast, en överdriven myt.
Men nattlig spaning på röda pickuper bevisar att det måste finnas ett direktiv till Chaufförerna. En obönhörlig ordning som talar om vilka mjukdjur som fraktas bort. En hemlig Dödslista – upprättad av någon med den yttersta makten.

Jonas

Gillar allt som har med böcker att göra. Läser allt, nästan, som jag kommer över. Allt från historiska böcker till serier. Blandar upp detta intresse med film, musik och dataspel vilket märks i mina texter. Men gott och blandat är bäst och mindre enformigt.

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha